Pages

Wednesday, December 11, 2013

Grupp fem

Freire Spaning


Tuesday, December 3, 2013

Hej år 2013 års detektiver!

Här har ni bloggen jag nämnde på DisCo. Iår är det fem år sedan den påbörjades. Den har inte varit så aktiv de senaste åren. Men den har intressanta inlägg som ni kan läsa. Kommentera här under detta inlägg.

Thursday, January 27, 2011

Nya Freirespan på gång...

Denna blogg blev till på en kurs för blivade socialpedagoger som fick i uppgift att kolla om de såg spår av Freire i dagens socialpedagagogiska verksamhet. Sedan dess - 08, uppmanar jag ibland studenter som har Freire på schemat att gå in och läsa vad deras tidigare kloka studiekamrater ev. blivande kollegor skrivit.

Om just DU är en sådan student eller om just DU har något du vill kommentera så gör GÄrna det antingen direkt i anslutning till ett specifikt inlägg eller direkt här under denna post.

Thursday, December 18, 2008

Freire: Pedagogik för de förtryckta

Freire anser att all undervisning förmedlar en bestämd människosyn. Den finns i de värderingar, som medvetet eller omedvetet, förmedlas i all undervisning. Den styr lärarens sätt att tänka och därmed dennes förhållningssätt som påverkar vad läraren sedan gör tillsammans med eleverna. Han menar att både lärare och elever har kunskaper, som de borde dela med varandra för att växa och få tillgång till ännu mera kunskap. Eleven skapar på så vis sig sin egen kunskap genom att reflektera över sin situation och genom att försöka förändra den. Lärarens uppgift är att ställa frågor om elevens situation, som han/hon upplever den. Genom frigörande pedagogik kan individen vinna medvetenhet, som leder till kritisk reflektion och handling. Om inte utrymme för egen medvetenhet ges menar Freire att eleven (den förtryckta) har gjort lärarens (förtryckarens) syn till sin egen, ”de förtrycktas tysta likgiltighet”. Genom dialogen och den språkliga förmågan skapar eleven ett aktivt förhållningssätt till verkligheten. Freire menar att när vi kan benämna världen kan vi också förändra världen.

Freire var tydligt präglad av ett samhälle i diktatur och förtryck. Han ville genom sin frigörande pedagogik få människor att kritiskt granska sin situation, och genom medvetenhet och kunskap ge dem verktyg att förändra världen. I vårt demokratiska Sverige har vi blivit skonade detta förtryck och därför inte behövt ifrågasätta pedagogiken i samma utsträckning som i Sydamerika. Men visst håller vi med, och är överens om hans principer.

Vi har ställt oss frågan, kan undervisning vara helt neutral? I gruppen är vi överens om att i Sverige finns yttre ramar vilket innefattar läroplan, betygsystem och människosyn som styr vår undervisning. Däremot borde flexibiliteten och dialogen mellan lärare och elever inom ramarna vara större, t.ex. valmöjlighet av läromedel, inlärningssätt och få möjlighet till djupdykning inom enskilda intresseväckande områden. Vi tror att det är nödvändigt att en yttre ram existerar, då ett barn kan ha svårt att veta vilken kunskap som är viktiga att ha med sig, som grundläggande medmänskliga värderingar men också olika ämneskunskaper. Vad som är viktigt är som Freire säger att utrymme för egen reflektion, granskning och kritik ges.

”Att undervisa är inte att programmera utan att problematisera, inte att ge svar på frågor utan att kasta fram frågor, inte att överföra uppfostraren till eleven utan att provocera eleven till självbestämning…” (Freire)

/SOP 08, Grupp 1

Freire Vs Björklund

Även om det var ett tag sen Paulo Freire skrev Pedagogy of the oppressed så kan man fortfarande använda den i dagens kontext. När jag läste boken fastnade jag för hans idé om ”banking”. Jag började fundera på hur det ser ut i vår skola idag och vart vi är på väg i framtiden.

Freire skriver mycket om förtryck i skolan och han använder sig av en bra metafor då han förklarar ”banking”. Han menar att det fungerar som ett banksystem där eleverna ska ha sina konton öppna för lärarens insättningar. Han anser att detta inte bara avhumaniserar eleverna utan även deras lärare. Många lärare är inte ens medvetna om den avhumanisering de utför och upprätthåller. Man för inte en dialog elev och lärare emellan, man utgår istället från att läraren är kompetent och eleven motsatsen. Freire menar vidare att den rätta inställningen till undervisning ska vara att låta människorna vara medvetna om sin ofullkomlighet så att de kan sträva mot en större humanisering.

Utbildningsminister Jan Björklund har varit en stor förespråkare av mer disciplin i den svenska skolan. Han kritiserar hur skolan ser ut idag, detta enligt många på falska grunder. Vad menar han egentligen med disciplin? Att läraren inte ska ifrågasättas och eleverna sitta fint med öppna insättningskonton? Enligt min mening går vi då mot en som Freire skulle kalla ”banking” skola. För man folkets talan när man först på falska grunder skrämmer upp dem för att sedan utge sig för att vara räddaren med alla svaren? Har man kanske rent utav fört en skrämselpropaganda ala kriget mot terrorismen? För hur många gånger har vi inte hört; - mer disciplin i skolan! Jag kan tycka att Björklund manipulerat fram en bild som för många känns som en självklar sanning. Jag har själv hört hans upprepningar så många gånger att de börjat ta fäste, men efter att ha sett programserien ”skola i kris?” började jag reflektera kring detta. Freire menar att den naiva tänkaren vill anpassa och normalisera. Jag håller med, det är vårt naiva tänkande som möjliggör förtryck, om vi inte ifrågasätter informationen vi får så kan vi inte fatta rationella beslut. Vi låter andra göra det åt oss och detta blir farligt då man inte sett vilka grunder dessa beslut fattats på. Det som är viktigt för den kritiska tänkaren är enligt Freire, den fortsatta transformeringen av verkligheten. Jag tycker att man bör ställa sig frågor som vad har förespråkaren för egen vinning i detta? Hur kommer det sig att han förminskar och klankar ner på viss statistik medan han lyfter annan? Vad menas egentligen med mer disciplin? Jag är medveten om att jag går lite väl hårt fram när jag drar en parallell till ordspråket; den man agar älskar man, men samtidigt är det dit mina tankar för mig.

Men är det då inte möjligt att jobba för en ömsesidig respekt och en god dialog lärare och elever emellan? Elever och lärare som tillsammans lär sig etik och moral av livet istället för att läsa sig till det. Enligt Freire är frihet en oumbärlig ingrediens i människans fulländning, det är den gör oss mänskliga på riktigt.
Mer disciplin skapar mindre eget tänkande och därmed en svagare mänsklighet, i alla fall i min värld.

Linda Essljung

Om Freire befrielseteolog -aktualitet i Sverige

Mitt bidrag om Freire

Jag har ringt runt och besökt ett par förskolor och skolor här i Kungälv i syftet att få reda på om någon av dem kände till någonting om Paulo Freire. Och om svaret var ja, på vilket sätt de användes av hans pedagogiska tankar eller teorier.
Det blev tyvärr så att ingen av de jag frågade kände till Freire. Förvånansvärt? Jag blev lite besviken men fortsatte leta på nätet och hittade en intressant artikel om Freires pedagogik. Artikeln är skriven av Klas Lundström för Tidningen-anti.
Han skriver inledningsvis lite om Latinamerika och att genom hans egna studier av Freire, fick han stark känsla av att Freires väsen tycks vara närvarande i högt grad där.
Han kallar Freire för befrielseteologen. Här i kommande texten som är bara utdrag från hans artikel som heter Befrielseskolan, försöker han koppla Freires tankar och teorier till vårt land och detta tyckte jag var intressant.

Befrielseteologin är revolutionär, men främst en inspiration till en inre revolution. I Freires ögon måste all revolution komma inifrån, genom medvetande och insikt, "ickeutbildning" och uppmuntran. Inget av dessa fenomen återfinns i dagens globaliserade värld, och i den svenska skolstadgan står det tydligt skrivet att syftet med utbildning är att fostra "harmoniska samhällsmedborgare". Med andra ord banar skolan väg för tysta samhällsmedborgare.
Att undervisa är, enligt Paulo Freire, inte att programmera utan att problematisera, inte att ge svar utan att ställa frågor, inte att överföra uppfostran till eleven utan att provocera eleven till självbestämmande. Att lära sig läsa och skriva är en frigörelseprocess som väst helt har missat poängen med - eller helt omstöpt till ett systematiseringsverktyg.

Här hemma ställs inga frågor, och ingen riktig problematik förekommer. Gud förbjude någon provokation - såväl på det politiska planet som i klassrummen. Det finns ett stort demokratiskt underskott i samhällen som kallar sig folkstyrda, och ett första steg till förändring vore att sluta se Stig Järrels fascistlärare "Caligula" i filmen Hets (1940) som en tillgripbar och behövlig lärartyp för att "få bukt med stökiga ungdomar".
Vår idétradition lär oss att ingenting ska hända. Inget ska göras eller förändras. Det är själva baktanken med att bekvämt luta sig mot ideologier, lärare och filosofer som levererar svar på små nätta silverfat. Hemläxan är egentligen redan gjord på förhand. På så vis blir det inre upproret snart bara minnet av ett galet utspel som man uppmanas glömma eller förtränga. Effektivt kvävs förutsättningarna för nytänkande.
Ungdomar som problematiserar, ställer frågor och provocerar betraktas som samhällsproblem. Rebeller har ingen plats i ett samhälle som kör på autopilot, i ett bygge där varje individ ses - och inskolas - som kuggar i ett samhällsbygge. Det samma som "harmoniska samhällsmedborgare". Undervisning kan, emellertid, aldrig vara neutral, menar Paulo Freire, och i en stagnerande kultur där pluralism alltmer börjar lika kopior av samma lögner är inte samhället det debattforum, den frizon för individens intressen och den skola som den borde vara.
Detta var lite från hans egen text och reflexion kring Freire i Sverige. Om du är intresserad av att läsa hela artikeln så hittar du den på följande webbsida: http://www.tidningen-anti.se/skola/_bfrlsskln.html Klas Lundström 2008-12-06


Hälsningar
Aida Svraka (Grupp 7)

Freire, elak djävul eller liten hjälte?

På Socionomer.se förs diskussionerna huruvida det är bra att informera människor om att de faktiskt är förtryckta om de s.a.s. är ”lyckligt ovetande” och ”nöjda” med sina liv. Det är en intressant fråga. En annan intressant fråga är hur en utbildad socionom dristar sig att kalla Freire för en ”elak djävul”? Hänger uttrycket på något sätt ihop med yrkesrollen? Eller, det kanske bara var på ”skoj”?

På University of California (UCLA) värdesätts i alla fall Paulo Freires pedagogik så pass att han fått en institution uppkallad efter sig år 2002. Grundaren var Professor Carlos Alberto Torres för att hedra Paulo Freires minne. Nätverksarbetet är omfattande både inom och utanför universitetet och berör studenter, lärare, aktivister, artister med fokus på social rättvisa. Utbildning används globalt för att frigöra förtryckta. Vad gäller spridandet av material för att informera om Freires pedagogik arbetar de över en bred front och använder sig av böcker, artiklar för att nå ut till lärare, akademiker och andra nyckelpersoner.

I Los Angeles är det många invandrare eller personer med invandrarbakgrund. Många talar dålig engelska. Detta medför att studierna tar längre tid och begränsar antal studenter att bryta sig ut ur sin situation. De har ett Frieirianskt Miljöprogram som är koncentrerar sig kring exploatering.

Vilka vill engagera sig?
Enkla klara och breda målsättningar är viktiga för att få massan att engagera sig. Genomtänkta och smala målsättningar gör att risken finns för att intressekonflikter inom rörelsen skapas. Att brinna för en sak är lättare sagt än gjort. När vi tagit del av Freires bok, som handlar om den frigörande pedagogiken så finns det mycket som tyder på att han med passion för sitt ämne delat med sig av sina idéer. Tillämpningarna av hans pedagogik finns över hela världen i dag. Så för att knyta an till att han var en elak djävul så vill jag avsluta med att hans pedagogik jävlas med djävlar…