Om Freire befrielseteolog -aktualitet i Sverige

Mitt bidrag om Freire

Jag har ringt runt och besökt ett par förskolor och skolor här i Kungälv i syftet att få reda på om någon av dem kände till någonting om Paulo Freire. Och om svaret var ja, på vilket sätt de användes av hans pedagogiska tankar eller teorier.
Det blev tyvärr så att ingen av de jag frågade kände till Freire. Förvånansvärt? Jag blev lite besviken men fortsatte leta på nätet och hittade en intressant artikel om Freires pedagogik. Artikeln är skriven av Klas Lundström för Tidningen-anti.
Han skriver inledningsvis lite om Latinamerika och att genom hans egna studier av Freire, fick han stark känsla av att Freires väsen tycks vara närvarande i högt grad där.
Han kallar Freire för befrielseteologen. Här i kommande texten som är bara utdrag från hans artikel som heter Befrielseskolan, försöker han koppla Freires tankar och teorier till vårt land och detta tyckte jag var intressant.

Befrielseteologin är revolutionär, men främst en inspiration till en inre revolution. I Freires ögon måste all revolution komma inifrån, genom medvetande och insikt, "ickeutbildning" och uppmuntran. Inget av dessa fenomen återfinns i dagens globaliserade värld, och i den svenska skolstadgan står det tydligt skrivet att syftet med utbildning är att fostra "harmoniska samhällsmedborgare". Med andra ord banar skolan väg för tysta samhällsmedborgare.
Att undervisa är, enligt Paulo Freire, inte att programmera utan att problematisera, inte att ge svar utan att ställa frågor, inte att överföra uppfostran till eleven utan att provocera eleven till självbestämmande. Att lära sig läsa och skriva är en frigörelseprocess som väst helt har missat poängen med - eller helt omstöpt till ett systematiseringsverktyg.

Här hemma ställs inga frågor, och ingen riktig problematik förekommer. Gud förbjude någon provokation - såväl på det politiska planet som i klassrummen. Det finns ett stort demokratiskt underskott i samhällen som kallar sig folkstyrda, och ett första steg till förändring vore att sluta se Stig Järrels fascistlärare "Caligula" i filmen Hets (1940) som en tillgripbar och behövlig lärartyp för att "få bukt med stökiga ungdomar".
Vår idétradition lär oss att ingenting ska hända. Inget ska göras eller förändras. Det är själva baktanken med att bekvämt luta sig mot ideologier, lärare och filosofer som levererar svar på små nätta silverfat. Hemläxan är egentligen redan gjord på förhand. På så vis blir det inre upproret snart bara minnet av ett galet utspel som man uppmanas glömma eller förtränga. Effektivt kvävs förutsättningarna för nytänkande.
Ungdomar som problematiserar, ställer frågor och provocerar betraktas som samhällsproblem. Rebeller har ingen plats i ett samhälle som kör på autopilot, i ett bygge där varje individ ses - och inskolas - som kuggar i ett samhällsbygge. Det samma som "harmoniska samhällsmedborgare". Undervisning kan, emellertid, aldrig vara neutral, menar Paulo Freire, och i en stagnerande kultur där pluralism alltmer börjar lika kopior av samma lögner är inte samhället det debattforum, den frizon för individens intressen och den skola som den borde vara.
Detta var lite från hans egen text och reflexion kring Freire i Sverige. Om du är intresserad av att läsa hela artikeln så hittar du den på följande webbsida: http://www.tidningen-anti.se/skola/_bfrlsskln.html Klas Lundström 2008-12-06


Hälsningar
Aida Svraka (Grupp 7)