Freire anser att all undervisning förmedlar en bestämd människosyn. Den finns i de värderingar, som medvetet eller omedvetet, förmedlas i all undervisning. Den styr lärarens sätt att tänka och därmed dennes förhållningssätt som påverkar vad läraren sedan gör tillsammans med eleverna. Han menar att både lärare och elever har kunskaper, som de borde dela med varandra för att växa och få tillgång till ännu mera kunskap. Eleven skapar på så vis sig sin egen kunskap genom att reflektera över sin situation och genom att försöka förändra den. Lärarens uppgift är att ställa frågor om elevens situation, som han/hon upplever den. Genom frigörande pedagogik kan individen vinna medvetenhet, som leder till kritisk reflektion och handling. Om inte utrymme för egen medvetenhet ges menar Freire att eleven (den förtryckta) har gjort lärarens (förtryckarens) syn till sin egen, ”de förtrycktas tysta likgiltighet”. Genom dialogen och den språkliga förmågan skapar eleven ett aktivt förhållningssätt till verkligheten. Freire menar att när vi kan benämna världen kan vi också förändra världen.
Freire var tydligt präglad av ett samhälle i diktatur och förtryck. Han ville genom sin frigörande pedagogik få människor att kritiskt granska sin situation, och genom medvetenhet och kunskap ge dem verktyg att förändra världen. I vårt demokratiska Sverige har vi blivit skonade detta förtryck och därför inte behövt ifrågasätta pedagogiken i samma utsträckning som i Sydamerika. Men visst håller vi med, och är överens om hans principer.
Vi har ställt oss frågan, kan undervisning vara helt neutral? I gruppen är vi överens om att i Sverige finns yttre ramar vilket innefattar läroplan, betygsystem och människosyn som styr vår undervisning. Däremot borde flexibiliteten och dialogen mellan lärare och elever inom ramarna vara större, t.ex. valmöjlighet av läromedel, inlärningssätt och få möjlighet till djupdykning inom enskilda intresseväckande områden. Vi tror att det är nödvändigt att en yttre ram existerar, då ett barn kan ha svårt att veta vilken kunskap som är viktiga att ha med sig, som grundläggande medmänskliga värderingar men också olika ämneskunskaper. Vad som är viktigt är som Freire säger att utrymme för egen reflektion, granskning och kritik ges.
”Att undervisa är inte att programmera utan att problematisera, inte att ge svar på frågor utan att kasta fram frågor, inte att överföra uppfostraren till eleven utan att provocera eleven till självbestämning…” (Freire)
/SOP 08, Grupp 1
Thursday, December 18, 2008
Freire Vs Björklund
Även om det var ett tag sen Paulo Freire skrev Pedagogy of the oppressed så kan man fortfarande använda den i dagens kontext. När jag läste boken fastnade jag för hans idé om ”banking”. Jag började fundera på hur det ser ut i vår skola idag och vart vi är på väg i framtiden.
Freire skriver mycket om förtryck i skolan och han använder sig av en bra metafor då han förklarar ”banking”. Han menar att det fungerar som ett banksystem där eleverna ska ha sina konton öppna för lärarens insättningar. Han anser att detta inte bara avhumaniserar eleverna utan även deras lärare. Många lärare är inte ens medvetna om den avhumanisering de utför och upprätthåller. Man för inte en dialog elev och lärare emellan, man utgår istället från att läraren är kompetent och eleven motsatsen. Freire menar vidare att den rätta inställningen till undervisning ska vara att låta människorna vara medvetna om sin ofullkomlighet så att de kan sträva mot en större humanisering.
Utbildningsminister Jan Björklund har varit en stor förespråkare av mer disciplin i den svenska skolan. Han kritiserar hur skolan ser ut idag, detta enligt många på falska grunder. Vad menar han egentligen med disciplin? Att läraren inte ska ifrågasättas och eleverna sitta fint med öppna insättningskonton? Enligt min mening går vi då mot en som Freire skulle kalla ”banking” skola. För man folkets talan när man först på falska grunder skrämmer upp dem för att sedan utge sig för att vara räddaren med alla svaren? Har man kanske rent utav fört en skrämselpropaganda ala kriget mot terrorismen? För hur många gånger har vi inte hört; - mer disciplin i skolan! Jag kan tycka att Björklund manipulerat fram en bild som för många känns som en självklar sanning. Jag har själv hört hans upprepningar så många gånger att de börjat ta fäste, men efter att ha sett programserien ”skola i kris?” började jag reflektera kring detta. Freire menar att den naiva tänkaren vill anpassa och normalisera. Jag håller med, det är vårt naiva tänkande som möjliggör förtryck, om vi inte ifrågasätter informationen vi får så kan vi inte fatta rationella beslut. Vi låter andra göra det åt oss och detta blir farligt då man inte sett vilka grunder dessa beslut fattats på. Det som är viktigt för den kritiska tänkaren är enligt Freire, den fortsatta transformeringen av verkligheten. Jag tycker att man bör ställa sig frågor som vad har förespråkaren för egen vinning i detta? Hur kommer det sig att han förminskar och klankar ner på viss statistik medan han lyfter annan? Vad menas egentligen med mer disciplin? Jag är medveten om att jag går lite väl hårt fram när jag drar en parallell till ordspråket; den man agar älskar man, men samtidigt är det dit mina tankar för mig.
Men är det då inte möjligt att jobba för en ömsesidig respekt och en god dialog lärare och elever emellan? Elever och lärare som tillsammans lär sig etik och moral av livet istället för att läsa sig till det. Enligt Freire är frihet en oumbärlig ingrediens i människans fulländning, det är den gör oss mänskliga på riktigt.
Mer disciplin skapar mindre eget tänkande och därmed en svagare mänsklighet, i alla fall i min värld.
Linda Essljung
Freire skriver mycket om förtryck i skolan och han använder sig av en bra metafor då han förklarar ”banking”. Han menar att det fungerar som ett banksystem där eleverna ska ha sina konton öppna för lärarens insättningar. Han anser att detta inte bara avhumaniserar eleverna utan även deras lärare. Många lärare är inte ens medvetna om den avhumanisering de utför och upprätthåller. Man för inte en dialog elev och lärare emellan, man utgår istället från att läraren är kompetent och eleven motsatsen. Freire menar vidare att den rätta inställningen till undervisning ska vara att låta människorna vara medvetna om sin ofullkomlighet så att de kan sträva mot en större humanisering.
Utbildningsminister Jan Björklund har varit en stor förespråkare av mer disciplin i den svenska skolan. Han kritiserar hur skolan ser ut idag, detta enligt många på falska grunder. Vad menar han egentligen med disciplin? Att läraren inte ska ifrågasättas och eleverna sitta fint med öppna insättningskonton? Enligt min mening går vi då mot en som Freire skulle kalla ”banking” skola. För man folkets talan när man först på falska grunder skrämmer upp dem för att sedan utge sig för att vara räddaren med alla svaren? Har man kanske rent utav fört en skrämselpropaganda ala kriget mot terrorismen? För hur många gånger har vi inte hört; - mer disciplin i skolan! Jag kan tycka att Björklund manipulerat fram en bild som för många känns som en självklar sanning. Jag har själv hört hans upprepningar så många gånger att de börjat ta fäste, men efter att ha sett programserien ”skola i kris?” började jag reflektera kring detta. Freire menar att den naiva tänkaren vill anpassa och normalisera. Jag håller med, det är vårt naiva tänkande som möjliggör förtryck, om vi inte ifrågasätter informationen vi får så kan vi inte fatta rationella beslut. Vi låter andra göra det åt oss och detta blir farligt då man inte sett vilka grunder dessa beslut fattats på. Det som är viktigt för den kritiska tänkaren är enligt Freire, den fortsatta transformeringen av verkligheten. Jag tycker att man bör ställa sig frågor som vad har förespråkaren för egen vinning i detta? Hur kommer det sig att han förminskar och klankar ner på viss statistik medan han lyfter annan? Vad menas egentligen med mer disciplin? Jag är medveten om att jag går lite väl hårt fram när jag drar en parallell till ordspråket; den man agar älskar man, men samtidigt är det dit mina tankar för mig.
Men är det då inte möjligt att jobba för en ömsesidig respekt och en god dialog lärare och elever emellan? Elever och lärare som tillsammans lär sig etik och moral av livet istället för att läsa sig till det. Enligt Freire är frihet en oumbärlig ingrediens i människans fulländning, det är den gör oss mänskliga på riktigt.
Mer disciplin skapar mindre eget tänkande och därmed en svagare mänsklighet, i alla fall i min värld.
Linda Essljung
Om Freire befrielseteolog -aktualitet i Sverige
Mitt bidrag om Freire
Jag har ringt runt och besökt ett par förskolor och skolor här i Kungälv i syftet att få reda på om någon av dem kände till någonting om Paulo Freire. Och om svaret var ja, på vilket sätt de användes av hans pedagogiska tankar eller teorier.
Det blev tyvärr så att ingen av de jag frågade kände till Freire. Förvånansvärt? Jag blev lite besviken men fortsatte leta på nätet och hittade en intressant artikel om Freires pedagogik. Artikeln är skriven av Klas Lundström för Tidningen-anti.
Han skriver inledningsvis lite om Latinamerika och att genom hans egna studier av Freire, fick han stark känsla av att Freires väsen tycks vara närvarande i högt grad där.
Han kallar Freire för befrielseteologen. Här i kommande texten som är bara utdrag från hans artikel som heter Befrielseskolan, försöker han koppla Freires tankar och teorier till vårt land och detta tyckte jag var intressant.
Befrielseteologin är revolutionär, men främst en inspiration till en inre revolution. I Freires ögon måste all revolution komma inifrån, genom medvetande och insikt, "ickeutbildning" och uppmuntran. Inget av dessa fenomen återfinns i dagens globaliserade värld, och i den svenska skolstadgan står det tydligt skrivet att syftet med utbildning är att fostra "harmoniska samhällsmedborgare". Med andra ord banar skolan väg för tysta samhällsmedborgare.
Att undervisa är, enligt Paulo Freire, inte att programmera utan att problematisera, inte att ge svar utan att ställa frågor, inte att överföra uppfostran till eleven utan att provocera eleven till självbestämmande. Att lära sig läsa och skriva är en frigörelseprocess som väst helt har missat poängen med - eller helt omstöpt till ett systematiseringsverktyg.
Här hemma ställs inga frågor, och ingen riktig problematik förekommer. Gud förbjude någon provokation - såväl på det politiska planet som i klassrummen. Det finns ett stort demokratiskt underskott i samhällen som kallar sig folkstyrda, och ett första steg till förändring vore att sluta se Stig Järrels fascistlärare "Caligula" i filmen Hets (1940) som en tillgripbar och behövlig lärartyp för att "få bukt med stökiga ungdomar".
Vår idétradition lär oss att ingenting ska hända. Inget ska göras eller förändras. Det är själva baktanken med att bekvämt luta sig mot ideologier, lärare och filosofer som levererar svar på små nätta silverfat. Hemläxan är egentligen redan gjord på förhand. På så vis blir det inre upproret snart bara minnet av ett galet utspel som man uppmanas glömma eller förtränga. Effektivt kvävs förutsättningarna för nytänkande.
Ungdomar som problematiserar, ställer frågor och provocerar betraktas som samhällsproblem. Rebeller har ingen plats i ett samhälle som kör på autopilot, i ett bygge där varje individ ses - och inskolas - som kuggar i ett samhällsbygge. Det samma som "harmoniska samhällsmedborgare". Undervisning kan, emellertid, aldrig vara neutral, menar Paulo Freire, och i en stagnerande kultur där pluralism alltmer börjar lika kopior av samma lögner är inte samhället det debattforum, den frizon för individens intressen och den skola som den borde vara.
Detta var lite från hans egen text och reflexion kring Freire i Sverige. Om du är intresserad av att läsa hela artikeln så hittar du den på följande webbsida: http://www.tidningen-anti.se/skola/_bfrlsskln.html Klas Lundström 2008-12-06
Hälsningar
Aida Svraka (Grupp 7)
Jag har ringt runt och besökt ett par förskolor och skolor här i Kungälv i syftet att få reda på om någon av dem kände till någonting om Paulo Freire. Och om svaret var ja, på vilket sätt de användes av hans pedagogiska tankar eller teorier.
Det blev tyvärr så att ingen av de jag frågade kände till Freire. Förvånansvärt? Jag blev lite besviken men fortsatte leta på nätet och hittade en intressant artikel om Freires pedagogik. Artikeln är skriven av Klas Lundström för Tidningen-anti.
Han skriver inledningsvis lite om Latinamerika och att genom hans egna studier av Freire, fick han stark känsla av att Freires väsen tycks vara närvarande i högt grad där.
Han kallar Freire för befrielseteologen. Här i kommande texten som är bara utdrag från hans artikel som heter Befrielseskolan, försöker han koppla Freires tankar och teorier till vårt land och detta tyckte jag var intressant.
Befrielseteologin är revolutionär, men främst en inspiration till en inre revolution. I Freires ögon måste all revolution komma inifrån, genom medvetande och insikt, "ickeutbildning" och uppmuntran. Inget av dessa fenomen återfinns i dagens globaliserade värld, och i den svenska skolstadgan står det tydligt skrivet att syftet med utbildning är att fostra "harmoniska samhällsmedborgare". Med andra ord banar skolan väg för tysta samhällsmedborgare.
Att undervisa är, enligt Paulo Freire, inte att programmera utan att problematisera, inte att ge svar utan att ställa frågor, inte att överföra uppfostran till eleven utan att provocera eleven till självbestämmande. Att lära sig läsa och skriva är en frigörelseprocess som väst helt har missat poängen med - eller helt omstöpt till ett systematiseringsverktyg.
Här hemma ställs inga frågor, och ingen riktig problematik förekommer. Gud förbjude någon provokation - såväl på det politiska planet som i klassrummen. Det finns ett stort demokratiskt underskott i samhällen som kallar sig folkstyrda, och ett första steg till förändring vore att sluta se Stig Järrels fascistlärare "Caligula" i filmen Hets (1940) som en tillgripbar och behövlig lärartyp för att "få bukt med stökiga ungdomar".
Vår idétradition lär oss att ingenting ska hända. Inget ska göras eller förändras. Det är själva baktanken med att bekvämt luta sig mot ideologier, lärare och filosofer som levererar svar på små nätta silverfat. Hemläxan är egentligen redan gjord på förhand. På så vis blir det inre upproret snart bara minnet av ett galet utspel som man uppmanas glömma eller förtränga. Effektivt kvävs förutsättningarna för nytänkande.
Ungdomar som problematiserar, ställer frågor och provocerar betraktas som samhällsproblem. Rebeller har ingen plats i ett samhälle som kör på autopilot, i ett bygge där varje individ ses - och inskolas - som kuggar i ett samhällsbygge. Det samma som "harmoniska samhällsmedborgare". Undervisning kan, emellertid, aldrig vara neutral, menar Paulo Freire, och i en stagnerande kultur där pluralism alltmer börjar lika kopior av samma lögner är inte samhället det debattforum, den frizon för individens intressen och den skola som den borde vara.
Detta var lite från hans egen text och reflexion kring Freire i Sverige. Om du är intresserad av att läsa hela artikeln så hittar du den på följande webbsida: http://www.tidningen-anti.se/skola/_bfrlsskln.html Klas Lundström 2008-12-06
Hälsningar
Aida Svraka (Grupp 7)
Freire, elak djävul eller liten hjälte?
På Socionomer.se förs diskussionerna huruvida det är bra att informera människor om att de faktiskt är förtryckta om de s.a.s. är ”lyckligt ovetande” och ”nöjda” med sina liv. Det är en intressant fråga. En annan intressant fråga är hur en utbildad socionom dristar sig att kalla Freire för en ”elak djävul”? Hänger uttrycket på något sätt ihop med yrkesrollen? Eller, det kanske bara var på ”skoj”?
På University of California (UCLA) värdesätts i alla fall Paulo Freires pedagogik så pass att han fått en institution uppkallad efter sig år 2002. Grundaren var Professor Carlos Alberto Torres för att hedra Paulo Freires minne. Nätverksarbetet är omfattande både inom och utanför universitetet och berör studenter, lärare, aktivister, artister med fokus på social rättvisa. Utbildning används globalt för att frigöra förtryckta. Vad gäller spridandet av material för att informera om Freires pedagogik arbetar de över en bred front och använder sig av böcker, artiklar för att nå ut till lärare, akademiker och andra nyckelpersoner.
I Los Angeles är det många invandrare eller personer med invandrarbakgrund. Många talar dålig engelska. Detta medför att studierna tar längre tid och begränsar antal studenter att bryta sig ut ur sin situation. De har ett Frieirianskt Miljöprogram som är koncentrerar sig kring exploatering.
Vilka vill engagera sig?
Enkla klara och breda målsättningar är viktiga för att få massan att engagera sig. Genomtänkta och smala målsättningar gör att risken finns för att intressekonflikter inom rörelsen skapas. Att brinna för en sak är lättare sagt än gjort. När vi tagit del av Freires bok, som handlar om den frigörande pedagogiken så finns det mycket som tyder på att han med passion för sitt ämne delat med sig av sina idéer. Tillämpningarna av hans pedagogik finns över hela världen i dag. Så för att knyta an till att han var en elak djävul så vill jag avsluta med att hans pedagogik jävlas med djävlar…
På University of California (UCLA) värdesätts i alla fall Paulo Freires pedagogik så pass att han fått en institution uppkallad efter sig år 2002. Grundaren var Professor Carlos Alberto Torres för att hedra Paulo Freires minne. Nätverksarbetet är omfattande både inom och utanför universitetet och berör studenter, lärare, aktivister, artister med fokus på social rättvisa. Utbildning används globalt för att frigöra förtryckta. Vad gäller spridandet av material för att informera om Freires pedagogik arbetar de över en bred front och använder sig av böcker, artiklar för att nå ut till lärare, akademiker och andra nyckelpersoner.
I Los Angeles är det många invandrare eller personer med invandrarbakgrund. Många talar dålig engelska. Detta medför att studierna tar längre tid och begränsar antal studenter att bryta sig ut ur sin situation. De har ett Frieirianskt Miljöprogram som är koncentrerar sig kring exploatering.
Vilka vill engagera sig?
Enkla klara och breda målsättningar är viktiga för att få massan att engagera sig. Genomtänkta och smala målsättningar gör att risken finns för att intressekonflikter inom rörelsen skapas. Att brinna för en sak är lättare sagt än gjort. När vi tagit del av Freires bok, som handlar om den frigörande pedagogiken så finns det mycket som tyder på att han med passion för sitt ämne delat med sig av sina idéer. Tillämpningarna av hans pedagogik finns över hela världen i dag. Så för att knyta an till att han var en elak djävul så vill jag avsluta med att hans pedagogik jävlas med djävlar…
Freire förklarad via andra
Ingela Andréasson SOP08
Freire
Kärnan i Freires pedagogik är att han vill frigöra människor som lever i förtryck genom att de själva skall göra något åt sin situation. (Andersson, 2001) Människan och dennes omgivning är inte skilda ifrån varandra utan existerar i ett konstant samspel. (Perneman, 1977) Genom att se det utifrån att människan och omgivningen är i samspel med varandra gäller det som socialpedagog att ta del av människans hela värld för att försöka förstå och ge individen förutsättningar att kunna leva ett så ’icke-förtryckt’ liv som möjligt. Det gäller att få individen att känna sig aktiv och genom dialog komma fram till det som är bäst för just den personen. Enligt Freire kan alla människor betrakta sin värld kritiskt i dialog med andra. Genom att förse individen med lämpliga verktyg kan denne bli medveten om sin verklighet såväl personlig som social och därigenom bli medveten om sin egen uppfattning av denna och handskas kritiskt med den. (Lago & Heule, 2005) Det är av vikt att som socialpedagog i dialog mötas på samma nivå som de människor man kommer att möta i sitt arbete. Om man använder uttryck och ord som personen inte förstår bidrar det till att maktförhållandet blir ännu större än vad det redan är. Dialogens grund är att man tror på människan och att personen verkligen får komma till tals. (Nilsson & Öhman, 2005) Det går inte heller att tänka för en annan människa utan socialpedagogen får försöka sätta sig in i individens föreställningsvärld så gott det går. Socialpedagogen måste utgå från ett förhållningssätt där de människor som denne möter blir hörda och att ta det som sägs på allvar och på så vis bidra till individens sociala förändring. Dialog blir praxis i Freires pedagogik. Med praxis menar han att reflektion och handling är beroende utav varandra. (Hamza, 2008) Jag anser att reflektion och handling hör ihop och för att kunna utvecklas behövs både reflektion och handling. Att enbart handla utan att reflektera skulle enligt min mening kunna göra oss till människor som kanske inte tar hänsyn till andra människor i lika stor utsträckning. Genom att enbart reflektera utan att handla skulle kunna göra människan till en passiv individ som inte vill förändra något i praktiken. Reflektion och handling är viktiga i det sociala arbetet.
Referenser
Andersson, Bengt (2001). Visionärerna. Jönköping: Brain Books AB.
Referens: Yalcin, Hamza (2008). Grupparbete i högre utbildning: Att lära tillsammans.[Elektronisk]. Lund: Lunds Universitet. (Pedagogiska institutionen) Tillgänglig: < http://theses.lub.lu.se/archive/2008/06/12/1213256455-10542-19/Yalcin_Hamza.pdf> [2008-12-12].
Lago, Lena & Heule, Cecilia (2005). YES – pedagogik för utsatta med ideologiska förtecken. [Elektronisk]. Lund: Socialhögskolan i Lund. Tillgänglig: [2008-12-12]
Nilsson, Lars & Öhman, Mats (2005). Varför går barn i skolan? Om rektorers praxis. [Elektroniskt ]Luleå: Luleå Tekniska Universitet. (Institutionen för utbildningsvetenskap). Tillgänglig: [2008-12-12].
Perneman, Jan-Erik (1977). Medvetenhet genom utbildning : ett försök att utifrån Paulo Freires perspektiv forma ett ledarutbildningsprogram och beskriva utfallet i termer av kvalitativa skillnader. Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis.
Freire
Kärnan i Freires pedagogik är att han vill frigöra människor som lever i förtryck genom att de själva skall göra något åt sin situation. (Andersson, 2001) Människan och dennes omgivning är inte skilda ifrån varandra utan existerar i ett konstant samspel. (Perneman, 1977) Genom att se det utifrån att människan och omgivningen är i samspel med varandra gäller det som socialpedagog att ta del av människans hela värld för att försöka förstå och ge individen förutsättningar att kunna leva ett så ’icke-förtryckt’ liv som möjligt. Det gäller att få individen att känna sig aktiv och genom dialog komma fram till det som är bäst för just den personen. Enligt Freire kan alla människor betrakta sin värld kritiskt i dialog med andra. Genom att förse individen med lämpliga verktyg kan denne bli medveten om sin verklighet såväl personlig som social och därigenom bli medveten om sin egen uppfattning av denna och handskas kritiskt med den. (Lago & Heule, 2005) Det är av vikt att som socialpedagog i dialog mötas på samma nivå som de människor man kommer att möta i sitt arbete. Om man använder uttryck och ord som personen inte förstår bidrar det till att maktförhållandet blir ännu större än vad det redan är. Dialogens grund är att man tror på människan och att personen verkligen får komma till tals. (Nilsson & Öhman, 2005) Det går inte heller att tänka för en annan människa utan socialpedagogen får försöka sätta sig in i individens föreställningsvärld så gott det går. Socialpedagogen måste utgå från ett förhållningssätt där de människor som denne möter blir hörda och att ta det som sägs på allvar och på så vis bidra till individens sociala förändring. Dialog blir praxis i Freires pedagogik. Med praxis menar han att reflektion och handling är beroende utav varandra. (Hamza, 2008) Jag anser att reflektion och handling hör ihop och för att kunna utvecklas behövs både reflektion och handling. Att enbart handla utan att reflektera skulle enligt min mening kunna göra oss till människor som kanske inte tar hänsyn till andra människor i lika stor utsträckning. Genom att enbart reflektera utan att handla skulle kunna göra människan till en passiv individ som inte vill förändra något i praktiken. Reflektion och handling är viktiga i det sociala arbetet.
Referenser
Andersson, Bengt (2001). Visionärerna. Jönköping: Brain Books AB.
Referens: Yalcin, Hamza (2008). Grupparbete i högre utbildning: Att lära tillsammans.[Elektronisk]. Lund: Lunds Universitet. (Pedagogiska institutionen) Tillgänglig: < http://theses.lub.lu.se/archive/2008/06/12/1213256455-10542-19/Yalcin_Hamza.pdf> [2008-12-12].
Lago, Lena & Heule, Cecilia (2005). YES – pedagogik för utsatta med ideologiska förtecken. [Elektronisk]. Lund: Socialhögskolan i Lund. Tillgänglig:
Nilsson, Lars & Öhman, Mats (2005). Varför går barn i skolan? Om rektorers praxis. [Elektroniskt ]Luleå: Luleå Tekniska Universitet. (Institutionen för utbildningsvetenskap). Tillgänglig:
Perneman, Jan-Erik (1977). Medvetenhet genom utbildning : ett försök att utifrån Paulo Freires perspektiv forma ett ledarutbildningsprogram och beskriva utfallet i termer av kvalitativa skillnader. Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis.
Freire -Freinet
Frigörande pedagogik inom skolan
Inledning
Vi har försökt hitta verksamheter som arbetar utifrån Paulo Freires pedagogik men det har varit svårt. Det vi däremot har hittat är verksamheter som utgår från pedagogen Célestin Freinet som var en stor inspirationskälla för Freire. Vi kommer att jämföra dessa två i vår sammanställning.
Freire/Freinet
Freinet föddes 1896 i södra Frankrike. När han 1920 började arbeta som lärare i en liten byskola utvecklade han de metoder och den människo- och elevsyn som kännetecknar freinetpedagogiken. Den har som mål att eleverna ska lära sig att tänka självständigt och kritiskt. Freire föddes 1921 i Brasilien och var professor i pedagogik samt pragmatiker, med det menas att han ville omsätta idéer i praktiken. Han har liknande tankar som Freinet angående förhållandet mellan lärare och elev. Det är viktigt att lärarna arbetar med eleverna och inte för eller mot dem. Samarbetet ska vara ömsesidigt och via dialog lär de sig av varandra och därigenom sker integration och medvetenhet. Både Freinet och Freire var emot bankundervisning, det vi idag kallar korvstoppning och istället förespråkade de problemformulerande undervisning.
Bra citat från Freire: ”Ingen undervisar någon annan, var och en undervisar sig själv genom dialog med andra. Det finns inga okunniga människor”.
På www.freinet.se har vi hittat svenska skolor som arbetar efter freinetpedagogiken. Här finns också fakta om ”freinetrörelsen”, den fungerar som en länk mellan olika freinetpedagoger, skolor, förskolor och fritidshem.
Dessa principer är viktiga inom freinetpedagogiken.
Det meningsfulla arbetet – barnen lär sig teoretisk kunskap via bl.a. handens arbete och utgår från barnens egna erfarenheter. Språket utvecklas via skoltidningar och brevväxling med andra länder.
Det trevande försöket – man ska inte fylla barnet med fakta, de ska få utforska världen och bilda sig en egen uppfattning om hur saker och ting fungerar.
Demokratisk fostran – pedagogen ska ha huvudansvaret för ordning och struktur i skolan men det krävs som vi nämnde tidigare ömsesidig respekt mellan lärare och elev.
Det fria uttrycket – eleverna behöver uppmuntras i sitt skapande arbete då människan har stort behov av att få uttryck för sin konstnärliga sida.
Det gemensamma arbetet – barnet ska lära sig att bli en social medborgare i ett demokratiskt samhälle och via egna erfarenheter inse fördelar med att samarbeta.
Avslutande reflektioner
Vi tyckte det var konstigt att hitta så mycket fakta om Freinet och så lite om Freire. Kan det vara så att de har för lika synsätt? Vi tror att Freires verk inte blev så revolutionerande i Sverige eftersom Freinet kom ut med liknande idéer tidigare.
Det var intressant att hitta några skolor som arbetade efter Freinet eftersom vi inte hittat några som utgår från Freire, fastän de är så lika. Vi trodde att det skulle vara svårt att får dessa pedagogiska grundtankar att fungera i de svenska skolorna. Det skulle behövas mindre klasser, ändrade läroplaner och andra betygssystem. Vi tycker att våra lärare idag på socialpedagogprogrammet har influerats av dessa eftersom det är mycket diskussioner, kritiskt och kreativt tänkande. Jämför vi med när vi gick i grundskolan så var det mycket mer korvstoppning. Vi anser att den fria pedagogiken är ett bra arbetssätt som vi lär oss mer av än korvstoppningen.
Av
Grupp 13
Adelina
Anna
Ann-Katrin
Jessica
Katarina
Mari
Inledning
Vi har försökt hitta verksamheter som arbetar utifrån Paulo Freires pedagogik men det har varit svårt. Det vi däremot har hittat är verksamheter som utgår från pedagogen Célestin Freinet som var en stor inspirationskälla för Freire. Vi kommer att jämföra dessa två i vår sammanställning.
Freire/Freinet
Freinet föddes 1896 i södra Frankrike. När han 1920 började arbeta som lärare i en liten byskola utvecklade han de metoder och den människo- och elevsyn som kännetecknar freinetpedagogiken. Den har som mål att eleverna ska lära sig att tänka självständigt och kritiskt. Freire föddes 1921 i Brasilien och var professor i pedagogik samt pragmatiker, med det menas att han ville omsätta idéer i praktiken. Han har liknande tankar som Freinet angående förhållandet mellan lärare och elev. Det är viktigt att lärarna arbetar med eleverna och inte för eller mot dem. Samarbetet ska vara ömsesidigt och via dialog lär de sig av varandra och därigenom sker integration och medvetenhet. Både Freinet och Freire var emot bankundervisning, det vi idag kallar korvstoppning och istället förespråkade de problemformulerande undervisning.
Bra citat från Freire: ”Ingen undervisar någon annan, var och en undervisar sig själv genom dialog med andra. Det finns inga okunniga människor”.
På www.freinet.se har vi hittat svenska skolor som arbetar efter freinetpedagogiken. Här finns också fakta om ”freinetrörelsen”, den fungerar som en länk mellan olika freinetpedagoger, skolor, förskolor och fritidshem.
Dessa principer är viktiga inom freinetpedagogiken.
Det meningsfulla arbetet – barnen lär sig teoretisk kunskap via bl.a. handens arbete och utgår från barnens egna erfarenheter. Språket utvecklas via skoltidningar och brevväxling med andra länder.
Det trevande försöket – man ska inte fylla barnet med fakta, de ska få utforska världen och bilda sig en egen uppfattning om hur saker och ting fungerar.
Demokratisk fostran – pedagogen ska ha huvudansvaret för ordning och struktur i skolan men det krävs som vi nämnde tidigare ömsesidig respekt mellan lärare och elev.
Det fria uttrycket – eleverna behöver uppmuntras i sitt skapande arbete då människan har stort behov av att få uttryck för sin konstnärliga sida.
Det gemensamma arbetet – barnet ska lära sig att bli en social medborgare i ett demokratiskt samhälle och via egna erfarenheter inse fördelar med att samarbeta.
Avslutande reflektioner
Vi tyckte det var konstigt att hitta så mycket fakta om Freinet och så lite om Freire. Kan det vara så att de har för lika synsätt? Vi tror att Freires verk inte blev så revolutionerande i Sverige eftersom Freinet kom ut med liknande idéer tidigare.
Det var intressant att hitta några skolor som arbetade efter Freinet eftersom vi inte hittat några som utgår från Freire, fastän de är så lika. Vi trodde att det skulle vara svårt att får dessa pedagogiska grundtankar att fungera i de svenska skolorna. Det skulle behövas mindre klasser, ändrade läroplaner och andra betygssystem. Vi tycker att våra lärare idag på socialpedagogprogrammet har influerats av dessa eftersom det är mycket diskussioner, kritiskt och kreativt tänkande. Jämför vi med när vi gick i grundskolan så var det mycket mer korvstoppning. Vi anser att den fria pedagogiken är ett bra arbetssätt som vi lär oss mer av än korvstoppningen.
Av
Grupp 13
Adelina
Anna
Ann-Katrin
Jessica
Katarina
Mari
Reflektioner om Freire i relation till andra pedagoger/filosofer etc.
Tankar och funderingar utifrån boken Pedagogik för förtryckta av
P. Freire
Freire menar att dialogen är förutsättning för lärande samt vikten av att pedagogen och eleven är på samma ”nivå” Att pedagogen satt sig in i elevens situation och förstår eleven utifrån elevens förutsättningar. Freire framhåller även pedagogik med eleven inte mot, han menar då att lärandet sker tillsammans med eleven på lika villkor. Både läraren och eleven har utbyte av lärandesituationen .En annan viktig utgångspunkt enligt Freire är språket, källan till dialog, vilket i sin tur förutsätter kommunikation, utan kommunikation finns ingen sann undervisning. Freire skriver ” För den sant humanistiska undervisaren och den sanna revolutionären är verkligheten, som skall förändras av dem tillsammans med andra människor, föremålet för handling - inte människorna själva.”
Detta är i linje med många andra pedagoger, sociologers, vetenskapsmän, filosofers teori. Redan Platon (427-347 fk) på tid såg vikten av dialog i bildningsarbetet, därefter kan man gå vidare till.
Michel de Montaigne (1533-1592) som skrev i sina Essäer 1580 att "Ständigt skriker
man i våra öron som om man hällde vatten i en tratt, och det enda vi förväntas göra är att upprepa det man säger till oss. Jag skulle önska att läraren ändrade på detta och att han redan från början lät eleven få pröva sig fram efter sin själs förutsättningar. Det är bra att låta eleven trava framför sig så kan man studera gångarten."
Sören Kierkegaard (1813-1855) med hans ord om att "Om man skall föra en människa mot ett bestämt mål, måste man hitta henne där hon är och börja just där. Allt annat är fåfänga".
J.Dewey (1859-1952) Framhöll språket som viktigt, han menade att ”utan språk, inget tänkande. Med språk och andra erfarenheter kan vi tänka”
J.Addams (1860-1935) Framhöll genuin empati avgörande vid allt hjälparbete, hon menade att man måste leva tillsammans med människorna är en förutsättning för att förstå och kunna hjälpa. Addams menade även att människors problem är en konsekvens av samhället. Samhället är sjukt inte individen.
Buber (1868-1965) pekar även han på vikten att vara närvarande och acceptans i möten: Buber pratar om Jag-Du mötet där man möter människor som subjekt, en unik existens, jag samspelar med, jag möter. Ömsesidig relation.
Vygotskij (1896-1934) menade att språket är i särklass det viktigaste kulturella verktyget. ”Om man ska förstå vad en annan människa säger måste man även förstå tanken bakom. Men inte heller det är tillräckligt om man inte förstår de motiv som tanken grundar sig på är förståelsen ändå ofullständig”.
Vad jag vill visa med dessa exempel, är att Freire långt ifrån är ensam om uppfattningen om vikten av ett språk, tanken att vara närvarande och empatisk för att kunna hjälpa människor. Att undervisning bäst drivs i dialogform där pedagog och elev är likvärdiga och befinner sig på samma nivå. Att all undervisning utgår från eleven och att hänsyn måste tas om elevens kultur, historia, självbild och situationen elev och pedagog befinner sig i.
Som jag ser är det svårt att hitta Freire i Sverige i dagens utbildningssystem. Har haft svårt hitta något som är typiskt för honom och kan direkt relatera till honom. Har frågat flera pedagoger och skolledare men inte fått någon respons av namnet Freire. Däremot finns många av de idéer, som han delar med många andra!, inom skolan idag. Tänker då på elevens delaktighet i lärandet, problembaserade inlärningsmetoder. Möta eleven där eleven är. Språkets betydelse för inlärning. Jag är övertygad om att många pedagoger arbetar utifrån vad man kan kalla Frire-tankar, utan att veta om att de delar sin syn på undervisning just med Freire.
Dessa tankar om inlärning anser jag även passar in på allt behandlingsarbete och övrigt socialt arbete. Socialpedagogens roll i praxis kräver empati och förmåga att se och möta klienten i hans/hennes verklighet.
Freire framhåller Mao som en av de människor hans tankar anknyter till. Intressant är att imponerats så av Mao Tse-tung och hans kulturrevolution, Freire. Detta med tanke på alla dessa böcker som brändes, alla människor som fängslades och avrättades för sitt oliktänkande, allt hemlighetsmakeri och stängdhet samt inte minst Tibet-frågan! Kan för lite om Mao, det är möjligt att hans tanke inte varit vad revolutionen blev, men det är ju det som resultatet blev. En annan intressant tanke är att han har personer som förebilder som verkligen tagit förtryckarens roll i revolutionens namn! Mao som jag tidigare nämnt men även Che som i Castros regering utsett till föreståndare för fängelse, La Cabana, där han personligen var ansvarig för avrättandet av regimkritiker. Har ingen åsikt om avrättningarna var befogade eller inte, men i Freires resonemang är väl inte avrättningar något man som förtryckt skall hålla på med, ens i revolutionens anda! Då tar man ju, enligt Freire, förtryckarens roll.
Freire (1972) diskuterar även generositet. Han pratar om sann och falsk generositet.
Är socialarbetarens hjälpande arbete sann generositet eller är den falsk? Hjälper vi för att klienten skall bli fri och leva ett liv på egen hand eller hjälper vi för att klienten skall stå i tacksamhetsskuld, behöva ännu mer hjälp och på det viset göra oss ”viktiga” för klienten. Hjälper vi på ”våra” villkor eller hjälper vi på klientens villkor?
Freire fördömer den han kallar bankformen som undervisningsmetod till förmån för dialogformen. Med bankform förstår jag att han menar sk. Katederundervisning, där pedagogen är auktoritet och eleven passiv mottagare.
Hur vet Freire att eleven alltid är passiv mottagare vid den sk bankmetoden där ingen dialog sker? Med egna erfarenheter anser jag att man mkt väl kan lära sig och ha ett bra utbyte av viss katederundervisning. Eleven internaliserar, tar till sig, tänker, gör till eget, socialiserar. Det är inte alltid det är pedagogen som vet vad och hur eleven tar till sig. En god pedagog kan mycket väl väcka intresse och få eleven att börja tänka, fundera, reflektera även utifrån en vad Freire kallar bankundervisning.
Jag kanske tolkar Freire fel? Jag skulle kunna tolka att all undervisning där eleven internaliserar och undervisningen sker är i dialogform. Han kanske menar att även katederundervisning med en auktoritär lärare kan vara i dialogform och på så vis äkta?
Avslutningsvis tror jag det är viktigt att sätta in Freire och hans text i boken i sitt kontext. Pedagogiken vänder sig där, till de bönder som levde under förtryck i Latinamerika där även de flesta var analfabeter. Där de som hade makten utnyttjade just okunskapen hos befolkningen som ett maktmedel. Detta är fortfarande relevant idag, På många håll i värden råder fattigdom, förtryck och analfabetism där också makten utnyttjar människors situation, som just ett medel att utöva makt.
08-12-11
Pia Dahlén 630110-4847
Socialpedagogiska programmet Ht08
P. Freire
Freire menar att dialogen är förutsättning för lärande samt vikten av att pedagogen och eleven är på samma ”nivå” Att pedagogen satt sig in i elevens situation och förstår eleven utifrån elevens förutsättningar. Freire framhåller även pedagogik med eleven inte mot, han menar då att lärandet sker tillsammans med eleven på lika villkor. Både läraren och eleven har utbyte av lärandesituationen .En annan viktig utgångspunkt enligt Freire är språket, källan till dialog, vilket i sin tur förutsätter kommunikation, utan kommunikation finns ingen sann undervisning. Freire skriver ” För den sant humanistiska undervisaren och den sanna revolutionären är verkligheten, som skall förändras av dem tillsammans med andra människor, föremålet för handling - inte människorna själva.”
Detta är i linje med många andra pedagoger, sociologers, vetenskapsmän, filosofers teori. Redan Platon (427-347 fk) på tid såg vikten av dialog i bildningsarbetet, därefter kan man gå vidare till.
Michel de Montaigne (1533-1592) som skrev i sina Essäer 1580 att "Ständigt skriker
man i våra öron som om man hällde vatten i en tratt, och det enda vi förväntas göra är att upprepa det man säger till oss. Jag skulle önska att läraren ändrade på detta och att han redan från början lät eleven få pröva sig fram efter sin själs förutsättningar. Det är bra att låta eleven trava framför sig så kan man studera gångarten."
Sören Kierkegaard (1813-1855) med hans ord om att "Om man skall föra en människa mot ett bestämt mål, måste man hitta henne där hon är och börja just där. Allt annat är fåfänga".
J.Dewey (1859-1952) Framhöll språket som viktigt, han menade att ”utan språk, inget tänkande. Med språk och andra erfarenheter kan vi tänka”
J.Addams (1860-1935) Framhöll genuin empati avgörande vid allt hjälparbete, hon menade att man måste leva tillsammans med människorna är en förutsättning för att förstå och kunna hjälpa. Addams menade även att människors problem är en konsekvens av samhället. Samhället är sjukt inte individen.
Buber (1868-1965) pekar även han på vikten att vara närvarande och acceptans i möten: Buber pratar om Jag-Du mötet där man möter människor som subjekt, en unik existens, jag samspelar med, jag möter. Ömsesidig relation.
Vygotskij (1896-1934) menade att språket är i särklass det viktigaste kulturella verktyget. ”Om man ska förstå vad en annan människa säger måste man även förstå tanken bakom. Men inte heller det är tillräckligt om man inte förstår de motiv som tanken grundar sig på är förståelsen ändå ofullständig”.
Vad jag vill visa med dessa exempel, är att Freire långt ifrån är ensam om uppfattningen om vikten av ett språk, tanken att vara närvarande och empatisk för att kunna hjälpa människor. Att undervisning bäst drivs i dialogform där pedagog och elev är likvärdiga och befinner sig på samma nivå. Att all undervisning utgår från eleven och att hänsyn måste tas om elevens kultur, historia, självbild och situationen elev och pedagog befinner sig i.
Som jag ser är det svårt att hitta Freire i Sverige i dagens utbildningssystem. Har haft svårt hitta något som är typiskt för honom och kan direkt relatera till honom. Har frågat flera pedagoger och skolledare men inte fått någon respons av namnet Freire. Däremot finns många av de idéer, som han delar med många andra!, inom skolan idag. Tänker då på elevens delaktighet i lärandet, problembaserade inlärningsmetoder. Möta eleven där eleven är. Språkets betydelse för inlärning. Jag är övertygad om att många pedagoger arbetar utifrån vad man kan kalla Frire-tankar, utan att veta om att de delar sin syn på undervisning just med Freire.
Dessa tankar om inlärning anser jag även passar in på allt behandlingsarbete och övrigt socialt arbete. Socialpedagogens roll i praxis kräver empati och förmåga att se och möta klienten i hans/hennes verklighet.
Freire framhåller Mao som en av de människor hans tankar anknyter till. Intressant är att imponerats så av Mao Tse-tung och hans kulturrevolution, Freire. Detta med tanke på alla dessa böcker som brändes, alla människor som fängslades och avrättades för sitt oliktänkande, allt hemlighetsmakeri och stängdhet samt inte minst Tibet-frågan! Kan för lite om Mao, det är möjligt att hans tanke inte varit vad revolutionen blev, men det är ju det som resultatet blev. En annan intressant tanke är att han har personer som förebilder som verkligen tagit förtryckarens roll i revolutionens namn! Mao som jag tidigare nämnt men även Che som i Castros regering utsett till föreståndare för fängelse, La Cabana, där han personligen var ansvarig för avrättandet av regimkritiker. Har ingen åsikt om avrättningarna var befogade eller inte, men i Freires resonemang är väl inte avrättningar något man som förtryckt skall hålla på med, ens i revolutionens anda! Då tar man ju, enligt Freire, förtryckarens roll.
Freire (1972) diskuterar även generositet. Han pratar om sann och falsk generositet.
Är socialarbetarens hjälpande arbete sann generositet eller är den falsk? Hjälper vi för att klienten skall bli fri och leva ett liv på egen hand eller hjälper vi för att klienten skall stå i tacksamhetsskuld, behöva ännu mer hjälp och på det viset göra oss ”viktiga” för klienten. Hjälper vi på ”våra” villkor eller hjälper vi på klientens villkor?
Freire fördömer den han kallar bankformen som undervisningsmetod till förmån för dialogformen. Med bankform förstår jag att han menar sk. Katederundervisning, där pedagogen är auktoritet och eleven passiv mottagare.
Hur vet Freire att eleven alltid är passiv mottagare vid den sk bankmetoden där ingen dialog sker? Med egna erfarenheter anser jag att man mkt väl kan lära sig och ha ett bra utbyte av viss katederundervisning. Eleven internaliserar, tar till sig, tänker, gör till eget, socialiserar. Det är inte alltid det är pedagogen som vet vad och hur eleven tar till sig. En god pedagog kan mycket väl väcka intresse och få eleven att börja tänka, fundera, reflektera även utifrån en vad Freire kallar bankundervisning.
Jag kanske tolkar Freire fel? Jag skulle kunna tolka att all undervisning där eleven internaliserar och undervisningen sker är i dialogform. Han kanske menar att även katederundervisning med en auktoritär lärare kan vara i dialogform och på så vis äkta?
Avslutningsvis tror jag det är viktigt att sätta in Freire och hans text i boken i sitt kontext. Pedagogiken vänder sig där, till de bönder som levde under förtryck i Latinamerika där även de flesta var analfabeter. Där de som hade makten utnyttjade just okunskapen hos befolkningen som ett maktmedel. Detta är fortfarande relevant idag, På många håll i värden råder fattigdom, förtryck och analfabetism där också makten utnyttjar människors situation, som just ett medel att utöva makt.
08-12-11
Pia Dahlén 630110-4847
Socialpedagogiska programmet Ht08
Om Freires pedagogik
Frigörande pedagogiken syftar till att människor ska frigöra sig från politiskt, ekonomiskt, socialt, andligt och pedagogiskt förtryck av olika slag, till ett ansvarsfyllt och skapande liv, där alla människors resurser tas tillvara.
Enligt Freire låg vägen till befrielse i dialogen mellan människor. Han ville engagera maktlösa/fatiga grupper i en process av ökad medvetenhet, så att de skulle kunna komma över sitt ekonomiska, kulturella, intellektuella och känslomässiga förtryck och utmana beroende och maktlöshet. Freire ansåg att dessa människor borde ses som subjekt, dvs som människor med frihet att agera.
Freire ansåg att varje människa – hur okunnig och nedsjunken i passivitet hon än är – är i stånd att betrakta sin värld kritiskt, i dialog med andra. När hon förses med lämpliga verktyg för ett sådant möte, kan hon bli medveten om sin personliga och sociala verklighet samt mottsättningarna i den och bli medveten om sin egen uppfattning av denna och kritiskt handskas med den.
Han förespråkade den problemformulerade pedagogiken som går ut på att medvetandegöra. Inlärning innebär då inte att ”förtära” främmande kunskap utan att uppfatta sin egen livssituation som problem och att lösa detta problem i reflektion och handling. Att undervisa är inte att programmera utan att problematisera, inte ge svar utan kasta fram frågor.
Enligt honom är grundförutsättningen för varje verklig befrielse förtroende för folket och dess möjligheter att helt och fullt bestämma sitt eget öde, att i skapande handling förändra förhållandena.
Hans pedagogik vilar på tre ben – det marxistiska, det religiösa och det existentialistiska.
Varför fortsätter människor att leva i situationer som de själva bedömer som meningslösa? Enligt Freire beror det på att de som förtrycker finns som en sinnebild inne i de förtryckta, som en förmaning att de förtryckta inte kan och inte har förmåga. De förtryckta har internaliserat förtryckarens normer och accepterar dem som sina egna. Så länge de förtryckta fortsätter att vara omedvetna om anledningen till varför de är det så accepterar de att fortsatt bli exploaterade. I detta finns hos de förtryckta också en rädsla för frihet och det ansvar som friheten innebär.
Marina Hasselgren
Enligt Freire låg vägen till befrielse i dialogen mellan människor. Han ville engagera maktlösa/fatiga grupper i en process av ökad medvetenhet, så att de skulle kunna komma över sitt ekonomiska, kulturella, intellektuella och känslomässiga förtryck och utmana beroende och maktlöshet. Freire ansåg att dessa människor borde ses som subjekt, dvs som människor med frihet att agera.
Freire ansåg att varje människa – hur okunnig och nedsjunken i passivitet hon än är – är i stånd att betrakta sin värld kritiskt, i dialog med andra. När hon förses med lämpliga verktyg för ett sådant möte, kan hon bli medveten om sin personliga och sociala verklighet samt mottsättningarna i den och bli medveten om sin egen uppfattning av denna och kritiskt handskas med den.
Han förespråkade den problemformulerade pedagogiken som går ut på att medvetandegöra. Inlärning innebär då inte att ”förtära” främmande kunskap utan att uppfatta sin egen livssituation som problem och att lösa detta problem i reflektion och handling. Att undervisa är inte att programmera utan att problematisera, inte ge svar utan kasta fram frågor.
Enligt honom är grundförutsättningen för varje verklig befrielse förtroende för folket och dess möjligheter att helt och fullt bestämma sitt eget öde, att i skapande handling förändra förhållandena.
Hans pedagogik vilar på tre ben – det marxistiska, det religiösa och det existentialistiska.
Varför fortsätter människor att leva i situationer som de själva bedömer som meningslösa? Enligt Freire beror det på att de som förtrycker finns som en sinnebild inne i de förtryckta, som en förmaning att de förtryckta inte kan och inte har förmåga. De förtryckta har internaliserat förtryckarens normer och accepterar dem som sina egna. Så länge de förtryckta fortsätter att vara omedvetna om anledningen till varför de är det så accepterar de att fortsatt bli exploaterade. I detta finns hos de förtryckta också en rädsla för frihet och det ansvar som friheten innebär.
Marina Hasselgren
Freires pedagogik Dialog
Freire
Det var mycket som fängslade mig i Freires pedagogik, men det som främst fångade mitt intresse var hur han lyfter upp dialogen mellan elev och lärare, både innanför och utanför skolans värld.
Genom att medvetengöra människor skapar detta en frihetskänsla. Freire menar att medlet mellan förtryckarna och de förtryckta är dialogen.
”Befriande undervisning består av kunskapshandlingar inte av förmedling av information”. (Freire s 79) Genom dialog menar Freire att läraren upphör vara den som endast undervisar, utan är den som själv undervisas i dialogen med eleverna. Eleverna som undervisar medans de själva undervisas. Detta är en process som gör att alla medverkande växer och utvecklas. Lärarens uppgift är här att möjligöra och skapa förutsättningar för eleverna att reflektera och blir medvetna. (sida 80) Eleverna lär sig handla själva utan att vara passiva objekt som bara proppas fula med information. Freire skriver ”människan växer inte i tystnad utan i ord, arbete och handling- reflektion.”( sida 91)Detta är alla människors rättighet, att vara fria. Freire kallar denna ”korvstoppningsmetod” för bankutbildning, här ses eleven som objekt och läraren som det aktiva subjektet. Freire understryker att det tragiska med detta undervisningssystem är att eleverna själva till slut blir ett offer för denna lagring av kunskap - de lagras själva undan till passivitet och inmatning av kunskap. Freire påpekar att utan dialog, utan en medvetenhet om världen och människans situation kan hon inte förändras och utvecklas och bli verkligt mänsklig, d.v.s. vara människa i världen. "Banksynens" sätt att betrakta människor som blanka kort kan vara förödande.
Detta förlamar elevens utvecklande och hämmar skapandet till att förändra sin omvärld. Men genom problemformulerande undervisning får människor själva, genom dialog med andra, lösa problem. Om eleverna själva får reflektera över problem som är relaterade med världen och dem själva blir de utmanade och blir engagerade och motiverande till sitt eget problemlösande. Människor är medvetna om sig själva och därmed medvetna om omvärlden. Och kan därmed påverka sitt lärande och sin kunskap. Det är viktigt att människan själv får tänka efter. Men man kan genom dialog hjälpa varandra att få igång tänket.
Fördelar och nackdelar med vardera inlärningsätten. Hur ser det ur i skolan idag? Använder vi oss av detta i skolan idag? Vad blir konsekvenserna? Hans inverkan på svensk förskola och skola?
Petra Gustafsson Grupp 6
Det var mycket som fängslade mig i Freires pedagogik, men det som främst fångade mitt intresse var hur han lyfter upp dialogen mellan elev och lärare, både innanför och utanför skolans värld.
Genom att medvetengöra människor skapar detta en frihetskänsla. Freire menar att medlet mellan förtryckarna och de förtryckta är dialogen.
”Befriande undervisning består av kunskapshandlingar inte av förmedling av information”. (Freire s 79) Genom dialog menar Freire att läraren upphör vara den som endast undervisar, utan är den som själv undervisas i dialogen med eleverna. Eleverna som undervisar medans de själva undervisas. Detta är en process som gör att alla medverkande växer och utvecklas. Lärarens uppgift är här att möjligöra och skapa förutsättningar för eleverna att reflektera och blir medvetna. (sida 80) Eleverna lär sig handla själva utan att vara passiva objekt som bara proppas fula med information. Freire skriver ”människan växer inte i tystnad utan i ord, arbete och handling- reflektion.”( sida 91)Detta är alla människors rättighet, att vara fria. Freire kallar denna ”korvstoppningsmetod” för bankutbildning, här ses eleven som objekt och läraren som det aktiva subjektet. Freire understryker att det tragiska med detta undervisningssystem är att eleverna själva till slut blir ett offer för denna lagring av kunskap - de lagras själva undan till passivitet och inmatning av kunskap. Freire påpekar att utan dialog, utan en medvetenhet om världen och människans situation kan hon inte förändras och utvecklas och bli verkligt mänsklig, d.v.s. vara människa i världen. "Banksynens" sätt att betrakta människor som blanka kort kan vara förödande.
Detta förlamar elevens utvecklande och hämmar skapandet till att förändra sin omvärld. Men genom problemformulerande undervisning får människor själva, genom dialog med andra, lösa problem. Om eleverna själva får reflektera över problem som är relaterade med världen och dem själva blir de utmanade och blir engagerade och motiverande till sitt eget problemlösande. Människor är medvetna om sig själva och därmed medvetna om omvärlden. Och kan därmed påverka sitt lärande och sin kunskap. Det är viktigt att människan själv får tänka efter. Men man kan genom dialog hjälpa varandra att få igång tänket.
Fördelar och nackdelar med vardera inlärningsätten. Hur ser det ur i skolan idag? Använder vi oss av detta i skolan idag? Vad blir konsekvenserna? Hans inverkan på svensk förskola och skola?
Petra Gustafsson Grupp 6
Freire´s pedagogik om bl a problemformulerad undevisning kontra korvstoppning
Paulo Freire
I grundskolan och gymnasiet använder man sig av vad Freire skulle kalla korvstoppning, alltså att man får nöta in fakta som någon säger åt dig att du ska lära dig utan att man får någon större chans att reflektera över det man lärt sig. En sådan metod menar Freire är tämjande, den motverkar frigörelse och förändring. Man bankar in kunskap och normer hos eleverna så att man formar dem till dugliga elever som passar in i det samhälle ”vi” vill ha. Ju mindre de ifrågasätter och ju mer de gör som läraren säger, ju bättre elev är du. Går du emot detta så ses du som besvärlig. Korvstoppningssynen på undervisningen strävar efter att kontrollera tänkande och handling, leder människorna till att anpassa sig till världen och sätter deras kreativa möjligheter ur spel. I skolmiljön kan man säga att läraren är förtryckaren och eleverna är de förtryckta. Det är läraren som har makten och eleverna som ska lyda. I boken står det att den utbildade människan är den anpassade människan eftersom hon är bättre tillskuren för världen, hon har bäst formats. Om man översätter detta till praxis så är denna uppfattning väl anpassad till förtryckarnas syften, eftersom förtryckarnas lugn beror på hur väl människorna passar in i den värld som förtryckarna skapat och hur lite de ifrågasätter den. Är detta en bra metod då?
I boken står det att Lange menar att i en värld som ständigt förändras och som behöver förändras, är en skola som inte inriktar sig på förändring felaktigt inriktad. Man ska istället enligt Freire använda sig av en frigörande metod som hjälper till förändring. En metod som istället för att matas med kunskap så ställs det frågor så att man själv får komma till insikt, man blir intresserad av det man ska lära sig och man får lära sig att vara kritisk till omvärlden, en så kallad problemformulerande undervisning. Man ska väcka medvetenhet hos eleverna, conscientisation. De ska lära sig att fatta sociala, politiska och ekonomiska motsättningar för att handla mot de förtryckande elementen i verkligheten. Läraren ska lägga sig på ”samma nivå” som eleven, läraren ska lära av eleven och eleven av läraren. Läraren skall inte ha en maktposition.
Jag kan tycka att Freire ser det mycket som svart och vitt, antingen är du förtryckare eller så blir du förtryckt, korvstoppning eller problemformulerande undervisning. Men fungerar det så? Jag tror inte att man kan ta bort korvstoppningen helt. Det finns vissa saker som man måste lära sig och som man inte kan lära sig på något annat sätt än genom vad jag tolkar som korvstoppning. Du kan inte lära dig gångertabellen genom en problemformulerande undervisning, men däremot kan man ifrågasätta varför man ska lära sig den? Vem har bestämt att man ska kunna den? Jag tror att det skulle vara bra att ha lite mer av den problemformulerande undervisningen i skolan för jag tror att fler skulle bli intresserade av vilja lära sig om de fick vara mer delaktiga i undervisningen. Men sedan kan det ju inte vara helt fritt för om eleverna skall lära sig enbart det som de själva är intresserade av att lära sig så skulle de inte lära sig det som är viktigt tror jag. Man tar inte reda på något som man inte vet något om, därför måste läraren vara där och styra.
Jag tycker mig kunna se Freires pedagogik på vårt socialpedagogiska program. Ni lärare uppmuntrar oss att hela tiden ställa oss kritiska till allt vi läser. Vi ska skaffa oss en egen uppfattning om hur vi tolkar olika saker, vad vi tycker är det viktiga. Det finns inget rätt eller fel, vi ska skapa oss en egen ”sanning”, vi ska komma till insikt. Men samtidigt så är ni där och bestämmer vilka böcker vi ska läsa, vilket betyder att ni ändå styr oss till en viss grad. Men samma sak där: hade vi fått bestämma helt själva vad vi vill läsa så hade det inte funnits nått som heter det socialpedagogiska programmet för vi vet ju inte vad som är viktigt att veta och väljer då kanske att läsa helt fel saker som inte alls har relevans till yrket. Hur stor är kompetensen i yrket då?
Först tänkte jag mig att i grundskolan är det korvstoppning och i högskolan är det en problemformulerande undervisning som gäller. Men sen började jag fundera och insåg att det finns nog lika mycket korvstoppning på högskolan också beroende på vad du läser, för läser du något med data eller matte så finns det nog inte så mycket att ifrågasätta, det finns ofta ett rätt eller fel, och det är något du måste lära dig för att förstå sammanhanget tror jag. Men läser man en linje som vi gör så finns det ju inget rätt eller fel. Detta kan skapa en viss förvirring. Människan vill gärna ha ett rätt svar på saker, man vill veta sanningen. Men i vår utbildning får man komma fram till en egen sanning.
Om man då kommer från grundskolan och gymnasiet där mycket utav undervisningen är korvstoppning så blir det en ganska svår övergång när man helt plötsligt ska ifrågasätta allt man läser och som läraren säger, man ska vara kritisk till allt. Det är inte det man är van vid. Visst har man uppgifter på gymnasiet där du ska reflektera över det du läst, men du ska egentligen inte ifrågasätta varför du ska lära dig det, det bara är så. Ifrågasätter du mycket så ses du som jobbig, och enligt Freire så riskerar läraren att tappa sin makt om eleven ifrågasätter läraren och därför trycker läraren ner eleven genom att kalla eleven besvärlig. Men jag kan tänka mig att det är en av anledningarna till att elever är mer stökiga idag än vad de var förr. Just det att i dagens samhälle så ska man ifrågasätta saker, man ska vara individualistisk, du ska klara dig själv och ha en egen åsikt. Men i skolans värld så fungerar det inte så. Du kan inte ifrågasätta allt som läraren säger, för så gör man inte. Men när du gör det så är du besvärlig och att då som elev få det bekräftat att det är fel att ifrågasätta fast det egentligen är det som samhället har lärt en att göra så blir det ju en krock för eleven. Vissa kanske tar det på det viset att de blir ännu mer besvärliga. Så vart ligger felet egentligen? Är det fel på skolans struktur eller är det fel på samhällets struktur? Kan man ta bort korvstoppning helt? Enligt Freire så är det ju helt fel med korvstoppning. Jag tror inte att du kan ta bort den och jag tror inte att det är fel på det ena eller det andra systemet, men absolut att skolan kan få in mer av den problemformulerande undervisningen . Just nu känns det som om skolan hänger lite efter samhället. Mer Freire i skolan!
Jenny Erlandsson
860706
SOP 08
I grundskolan och gymnasiet använder man sig av vad Freire skulle kalla korvstoppning, alltså att man får nöta in fakta som någon säger åt dig att du ska lära dig utan att man får någon större chans att reflektera över det man lärt sig. En sådan metod menar Freire är tämjande, den motverkar frigörelse och förändring. Man bankar in kunskap och normer hos eleverna så att man formar dem till dugliga elever som passar in i det samhälle ”vi” vill ha. Ju mindre de ifrågasätter och ju mer de gör som läraren säger, ju bättre elev är du. Går du emot detta så ses du som besvärlig. Korvstoppningssynen på undervisningen strävar efter att kontrollera tänkande och handling, leder människorna till att anpassa sig till världen och sätter deras kreativa möjligheter ur spel. I skolmiljön kan man säga att läraren är förtryckaren och eleverna är de förtryckta. Det är läraren som har makten och eleverna som ska lyda. I boken står det att den utbildade människan är den anpassade människan eftersom hon är bättre tillskuren för världen, hon har bäst formats. Om man översätter detta till praxis så är denna uppfattning väl anpassad till förtryckarnas syften, eftersom förtryckarnas lugn beror på hur väl människorna passar in i den värld som förtryckarna skapat och hur lite de ifrågasätter den. Är detta en bra metod då?
I boken står det att Lange menar att i en värld som ständigt förändras och som behöver förändras, är en skola som inte inriktar sig på förändring felaktigt inriktad. Man ska istället enligt Freire använda sig av en frigörande metod som hjälper till förändring. En metod som istället för att matas med kunskap så ställs det frågor så att man själv får komma till insikt, man blir intresserad av det man ska lära sig och man får lära sig att vara kritisk till omvärlden, en så kallad problemformulerande undervisning. Man ska väcka medvetenhet hos eleverna, conscientisation. De ska lära sig att fatta sociala, politiska och ekonomiska motsättningar för att handla mot de förtryckande elementen i verkligheten. Läraren ska lägga sig på ”samma nivå” som eleven, läraren ska lära av eleven och eleven av läraren. Läraren skall inte ha en maktposition.
Jag kan tycka att Freire ser det mycket som svart och vitt, antingen är du förtryckare eller så blir du förtryckt, korvstoppning eller problemformulerande undervisning. Men fungerar det så? Jag tror inte att man kan ta bort korvstoppningen helt. Det finns vissa saker som man måste lära sig och som man inte kan lära sig på något annat sätt än genom vad jag tolkar som korvstoppning. Du kan inte lära dig gångertabellen genom en problemformulerande undervisning, men däremot kan man ifrågasätta varför man ska lära sig den? Vem har bestämt att man ska kunna den? Jag tror att det skulle vara bra att ha lite mer av den problemformulerande undervisningen i skolan för jag tror att fler skulle bli intresserade av vilja lära sig om de fick vara mer delaktiga i undervisningen. Men sedan kan det ju inte vara helt fritt för om eleverna skall lära sig enbart det som de själva är intresserade av att lära sig så skulle de inte lära sig det som är viktigt tror jag. Man tar inte reda på något som man inte vet något om, därför måste läraren vara där och styra.
Jag tycker mig kunna se Freires pedagogik på vårt socialpedagogiska program. Ni lärare uppmuntrar oss att hela tiden ställa oss kritiska till allt vi läser. Vi ska skaffa oss en egen uppfattning om hur vi tolkar olika saker, vad vi tycker är det viktiga. Det finns inget rätt eller fel, vi ska skapa oss en egen ”sanning”, vi ska komma till insikt. Men samtidigt så är ni där och bestämmer vilka böcker vi ska läsa, vilket betyder att ni ändå styr oss till en viss grad. Men samma sak där: hade vi fått bestämma helt själva vad vi vill läsa så hade det inte funnits nått som heter det socialpedagogiska programmet för vi vet ju inte vad som är viktigt att veta och väljer då kanske att läsa helt fel saker som inte alls har relevans till yrket. Hur stor är kompetensen i yrket då?
Först tänkte jag mig att i grundskolan är det korvstoppning och i högskolan är det en problemformulerande undervisning som gäller. Men sen började jag fundera och insåg att det finns nog lika mycket korvstoppning på högskolan också beroende på vad du läser, för läser du något med data eller matte så finns det nog inte så mycket att ifrågasätta, det finns ofta ett rätt eller fel, och det är något du måste lära dig för att förstå sammanhanget tror jag. Men läser man en linje som vi gör så finns det ju inget rätt eller fel. Detta kan skapa en viss förvirring. Människan vill gärna ha ett rätt svar på saker, man vill veta sanningen. Men i vår utbildning får man komma fram till en egen sanning.
Om man då kommer från grundskolan och gymnasiet där mycket utav undervisningen är korvstoppning så blir det en ganska svår övergång när man helt plötsligt ska ifrågasätta allt man läser och som läraren säger, man ska vara kritisk till allt. Det är inte det man är van vid. Visst har man uppgifter på gymnasiet där du ska reflektera över det du läst, men du ska egentligen inte ifrågasätta varför du ska lära dig det, det bara är så. Ifrågasätter du mycket så ses du som jobbig, och enligt Freire så riskerar läraren att tappa sin makt om eleven ifrågasätter läraren och därför trycker läraren ner eleven genom att kalla eleven besvärlig. Men jag kan tänka mig att det är en av anledningarna till att elever är mer stökiga idag än vad de var förr. Just det att i dagens samhälle så ska man ifrågasätta saker, man ska vara individualistisk, du ska klara dig själv och ha en egen åsikt. Men i skolans värld så fungerar det inte så. Du kan inte ifrågasätta allt som läraren säger, för så gör man inte. Men när du gör det så är du besvärlig och att då som elev få det bekräftat att det är fel att ifrågasätta fast det egentligen är det som samhället har lärt en att göra så blir det ju en krock för eleven. Vissa kanske tar det på det viset att de blir ännu mer besvärliga. Så vart ligger felet egentligen? Är det fel på skolans struktur eller är det fel på samhällets struktur? Kan man ta bort korvstoppning helt? Enligt Freire så är det ju helt fel med korvstoppning. Jag tror inte att du kan ta bort den och jag tror inte att det är fel på det ena eller det andra systemet, men absolut att skolan kan få in mer av den problemformulerande undervisningen . Just nu känns det som om skolan hänger lite efter samhället. Mer Freire i skolan!
Jenny Erlandsson
860706
SOP 08
Om Freireinspirerad undervisning
Carina Kuronen
Grupp 7
Vardag och livsvillkor
Freireinspirerad undervisning
Enligt pedagogen Paulo Freire, skall undervisning vara frigörande. Han menar att lärare och elev lär av varandra genom diskussion och att göra problemformuleringar. Kommunikation är ett av de viktigaste medlen och läraren bör betrakta sig som lärarelev samt eleven som elevlärare. Detta är viktigt för att förhindra en tämjande undervisning som gör människor till anpassade individer, utan kraft eller kunskap att tänka självständigt. Tämjande pedagogik leder till ett förtryck från makthavarna som ser människorna som objekt, vilka skall passa in i deras världsbild.
I Freires recept för att utbilda fria människor ingår bland annat humanism och solidaritet. Han säger att ingen kan befria någon annan och man kan inte heller befria sig själv. Därför är solidaritet betydelsefullt och en humanistisk människosyn en hörnsten för äkta dialog. Eleverna måste bemötas som subjekt och få lära síg att se kritiskt på läromedel, politik, samt sin tillvaro. Freire menar att människor för att kunna råda över sig själva behöver reflektera över och handla med sin existens. Detta kräver att man lärt sig problemformulering och att man är i samspel med andra. Färdigformulerad undervisning levererad av lärare hämmar denna process.
Bankkunskap är ett begrepp formulerat av Freire för sådan kunskap som lärs in och lagras hos eleverna (utan reflektion). Det är i motsats till problemformulerad undervisning en statisk kunskap stiftad av en läroplan som avser att hålla folket på sin kant, vilket kan leda till en känsla av att vara utbildad, men endast som ett verktyg för makthavarna. Vår illusion är då att vi är fria, men syftet kan vara att politiskt skapa en tillit som underlättar för att kunna kontrollera människorna. Verklig upplysning når man genom reflektioner och omprövningar. Homo sapiens är och kommer att vara mer.
Grupp 7
Vardag och livsvillkor
Freireinspirerad undervisning
Enligt pedagogen Paulo Freire, skall undervisning vara frigörande. Han menar att lärare och elev lär av varandra genom diskussion och att göra problemformuleringar. Kommunikation är ett av de viktigaste medlen och läraren bör betrakta sig som lärarelev samt eleven som elevlärare. Detta är viktigt för att förhindra en tämjande undervisning som gör människor till anpassade individer, utan kraft eller kunskap att tänka självständigt. Tämjande pedagogik leder till ett förtryck från makthavarna som ser människorna som objekt, vilka skall passa in i deras världsbild.
I Freires recept för att utbilda fria människor ingår bland annat humanism och solidaritet. Han säger att ingen kan befria någon annan och man kan inte heller befria sig själv. Därför är solidaritet betydelsefullt och en humanistisk människosyn en hörnsten för äkta dialog. Eleverna måste bemötas som subjekt och få lära síg att se kritiskt på läromedel, politik, samt sin tillvaro. Freire menar att människor för att kunna råda över sig själva behöver reflektera över och handla med sin existens. Detta kräver att man lärt sig problemformulering och att man är i samspel med andra. Färdigformulerad undervisning levererad av lärare hämmar denna process.
Bankkunskap är ett begrepp formulerat av Freire för sådan kunskap som lärs in och lagras hos eleverna (utan reflektion). Det är i motsats till problemformulerad undervisning en statisk kunskap stiftad av en läroplan som avser att hålla folket på sin kant, vilket kan leda till en känsla av att vara utbildad, men endast som ett verktyg för makthavarna. Vår illusion är då att vi är fria, men syftet kan vara att politiskt skapa en tillit som underlättar för att kunna kontrollera människorna. Verklig upplysning når man genom reflektioner och omprövningar. Homo sapiens är och kommer att vara mer.
Reflektioner kring Freire's pedagogik, centrala begrepp
Pedagogy of the oppressed by Paulo Freire Grupp 11
Boken väckte starka tankar och känslor som ledde till en utförlig och givande diskussion. En sida är ej tillräklig men vi har gjort vårt bästa för sammanfatta det mest väsentliga från våra diskussioner.
Centrala begrepp
Bankundervisning, problembaserande lärande, medvetandegöra, dialog, tillit och förtryckta.
Medvetandegörande
Kritisk reflektion och handlande, benämna sin värld, genom språket (dialog och ordet i sig själv) skapas ett förhållningssätt till verkligheten. Genom att medvetgöra oss får vi medel att förändra våra liv.
Kodifiering / avkodifiering
Försöka hitta förtryckets struktur för att kunna förändra detta.
Den goda ledaren
Den goda ledaren ska framförallt ha tillit till folket. Han/hon måste tro att folket är kapabel till att förändra situationen den befinner sig i. Föra dialog och främja kommunikation och inte dra fördelar av de förtrycktas emotionella beroende, medvetandegöra och respekt för folkets syn på världen. Han/hon måste hjälpa till att identifiera förtrycket, hjälp till självhjälp.
Ifrågasättande
Att endast styrkan som kommer sig av svagheten från de förtryckta är tillräckligt starkt för att befria båda de förtryckta och förtryckare.
”Denna lärdom och undervisning måste emellertid komma från de förtryckta själva och från de som verkligen är solidariska med dem.” Detta ställer vi oss ifrågasättande till då vi i vårt framtida arbete inte alltid kommer kunna identifiera oss i alla utsatta situationer.
”Trots det är det - hur paradoxalt det än kan verka – just i svaret från de förtryckta på våldet från förtryckarna som en kärlekshandling kan hittas. Medvetet eller omedvetet kan ett uppror av de förtryckta (en handling som alltid, eller nästan alltid, är likas våldsam som förtryckarnas ursprungliga våld) skapa kärlek.”
Vi vill veta vad han menar när han använder ordet kärlek.
Bankundervisning
Bankundervisning är avhumaniserande då det inte tillåter folk att tänka själv, kritisk. Med den här undervisningen förtrycker man människans intellekt då individen bara tar emot information som läraren sänder ut. Läraren är en auktoritet som man inte ska ifrågasätta. Mottagaren är ett objekt.
Ordet
Inom ordet finner vi två dimensioner. Reflektion och handling. Det står i sådan radikal interaktion att den ena inte kan existera utan den andra. Att verkligen existera är att namnge världen för att kunna förändra den.
Dialog kan inte förekomma mellan de som vill namnge världen och de som inte vill detta. Det vill säga de som förnekar andra rätten att använda sina ord och de vars rätt att tala har nekats.
Boken väckte starka tankar och känslor som ledde till en utförlig och givande diskussion. En sida är ej tillräklig men vi har gjort vårt bästa för sammanfatta det mest väsentliga från våra diskussioner.
Centrala begrepp
Bankundervisning, problembaserande lärande, medvetandegöra, dialog, tillit och förtryckta.
Medvetandegörande
Kritisk reflektion och handlande, benämna sin värld, genom språket (dialog och ordet i sig själv) skapas ett förhållningssätt till verkligheten. Genom att medvetgöra oss får vi medel att förändra våra liv.
Kodifiering / avkodifiering
Försöka hitta förtryckets struktur för att kunna förändra detta.
Den goda ledaren
Den goda ledaren ska framförallt ha tillit till folket. Han/hon måste tro att folket är kapabel till att förändra situationen den befinner sig i. Föra dialog och främja kommunikation och inte dra fördelar av de förtrycktas emotionella beroende, medvetandegöra och respekt för folkets syn på världen. Han/hon måste hjälpa till att identifiera förtrycket, hjälp till självhjälp.
Ifrågasättande
Att endast styrkan som kommer sig av svagheten från de förtryckta är tillräckligt starkt för att befria båda de förtryckta och förtryckare.
”Denna lärdom och undervisning måste emellertid komma från de förtryckta själva och från de som verkligen är solidariska med dem.” Detta ställer vi oss ifrågasättande till då vi i vårt framtida arbete inte alltid kommer kunna identifiera oss i alla utsatta situationer.
”Trots det är det - hur paradoxalt det än kan verka – just i svaret från de förtryckta på våldet från förtryckarna som en kärlekshandling kan hittas. Medvetet eller omedvetet kan ett uppror av de förtryckta (en handling som alltid, eller nästan alltid, är likas våldsam som förtryckarnas ursprungliga våld) skapa kärlek.”
Vi vill veta vad han menar när han använder ordet kärlek.
Bankundervisning
Bankundervisning är avhumaniserande då det inte tillåter folk att tänka själv, kritisk. Med den här undervisningen förtrycker man människans intellekt då individen bara tar emot information som läraren sänder ut. Läraren är en auktoritet som man inte ska ifrågasätta. Mottagaren är ett objekt.
Ordet
Inom ordet finner vi två dimensioner. Reflektion och handling. Det står i sådan radikal interaktion att den ena inte kan existera utan den andra. Att verkligen existera är att namnge världen för att kunna förändra den.
Dialog kan inte förekomma mellan de som vill namnge världen och de som inte vill detta. Det vill säga de som förnekar andra rätten att använda sina ord och de vars rätt att tala har nekats.
Liten biografi om Freire
Paulo Freire was born 1921, 19 September in Recife, Brazil. I found on the internet that Freire often in his writings would describe his parents like this:
”Joaquim Temistocles Freire from Rio Grande de Norte, an officer of the Pernambuco military police, a spiritist, although not a member of any religious circles, good, intelligent, capable of loving: my father. Edeltrudis Neves Freire of Pernambuco, catholic, sweet, good, just: my mother.”(NODEP, Fundamentos revolucionarios de pedagogia popular, p.5)
1934 Paulo Freire’s father died when Paulo only was thirteen years old. Freire continued on with his life, he went to school and while still in high school Freire became a grammar teacher, were he also found his wife Elza Maia Costa de Oliviera. The couple worked together and I reed somewhere that they got five kids. In 1986 his wife Elza died and he got remarried to Ana Maria Araujo. The good old Freire died of heart failure 1997, 2 May at the age of 75.
”Joaquim Temistocles Freire from Rio Grande de Norte, an officer of the Pernambuco military police, a spiritist, although not a member of any religious circles, good, intelligent, capable of loving: my father. Edeltrudis Neves Freire of Pernambuco, catholic, sweet, good, just: my mother.”(NODEP, Fundamentos revolucionarios de pedagogia popular, p.5)
1934 Paulo Freire’s father died when Paulo only was thirteen years old. Freire continued on with his life, he went to school and while still in high school Freire became a grammar teacher, were he also found his wife Elza Maia Costa de Oliviera. The couple worked together and I reed somewhere that they got five kids. In 1986 his wife Elza died and he got remarried to Ana Maria Araujo. The good old Freire died of heart failure 1997, 2 May at the age of 75.
Karlstadmodellen
Karlstadmodellen är namnet på en modell till språkträning som varit i ständig utveckling sedan slutet av 1970-talet under ledning av professor Iréne Johansson. Modellen har utvecklats i samarbete mellan föräldrar, personal och forskare. Språkträning enligt Karlstadmodellen syftar i första hand till att förebygga språkliga handikapp och att verka för ett rimligt gott liv för individen. Vägen till detta mål går genom utveckling av kunskaper, metodik, material och samarbetsformer.
En grundtanke i Karlstadmodellen är att språket är demokratins förutsättning. Men demokratin ställer vissa krav på sina deltagare och ett av de mest grundläggande kraven är att kunna påverka och låta sig påverkas av andra. Detta kräver en förmåga att kommunicera och hantera information på samma sätt som de flesta andra. Människans språk blir med detta synsätt både demokratins förutsättning och dess inträdesbiljett. För demokratins skull vore det en självklarhet att den som har en språkstörning, talstörning eller kommunikationsstörning erbjuds det språkstöd och den språkträning som just han eller hon behöver.
Jag kopplar ovanstående till Freires tankar om vikten av att kunna läsa det skrivna ordet och även till en annan huvudtank i Freires pedagogik som utgår ifrån dialogen: ”Genom samtal med andra frigörs vi från bundenheten till våra egna intryck av omvärlden”. Jmf. Buber
Om Karlstadmodellen konkret är inspirerad av Freires tankar vågar jag inte svara på men i en bilaga till rapporten Projektet ”Barn med Cochlea Implantat (CI); Utvikling av en modell for språkstimulering og språkutvikling”, nämns Freires frigörande pedagogik och man skriver om makt som jag förknippar med Freires tankar:
-”Att utöva makt kräver legitimitet dvs att andra accepterar förhållandet. Vem som har
legitimitet att utöva makt i en viss situation bestäms ofta av traditioner, myter och vanor. Det
går inte att ge någon makt, däremot kan man underlätta för människor att ta makt och utöva
makt. För att ta sig makt behöver man kunskap, vilja och mod.” http://www.karlstadmodellen.se/bilaga%202.pdf)
Freire har också en stark tro att människorna själva kan klara av en situation som de hamnar i. Jag kopplar Freires tankar till begreppet empowerment, att ta sig makten att påverka sin egen livssituation - makt, kontroll och självtillit. Om jag förstår Freire rätt så ska det ske i kollektivet.
För att makten ska kunna utmanas måste den göras tydlig, det krävs en insikt om att makt existerar (Meeuwisse, Sunesson & Swärd) Freire menar att om man kan läsa det skrivna ordet så ges människan en möjlighet att omdefiniera sin egen värld utifrån sina egna förutsättningar och sin upplevda verklighet. Detta medför ett kritiskt förhållningssätt till de rådande samhällsstrukturer och de definitioner som de rymmer.
Jag vet inte hur många verkligt Freireinspirerade verksamheter det finns i Sverige. Tankegångar och arbetssätt kan i många fall säkert kopplas till Freire men där själva helheten inte är Freirepedagogik. På min dotters dagis eller förskola som det nu heter arbetar man väldigt mycket med ord och det skrivna ordet. Barnen har en låda med ord som efter hand fylls på med ord. De första orden barnen får i sin låda förknippas med just det närmaste runt barnet. Det är barnets namn, mamma och pappa. Sedan blir det kanske mormor, morfar, farfar, farmor och sedan cykel eller pulka osv. De har även egna skrivböcker som det får sitta och skriva i eller försöka att skriva i. De får alltid berätta om vad teckningar och andra verk föreställer med ord.
Freires pedagogik har sin bakgrund i vilken kontext han befann sig i då. Det huvudsakliga målet var göra de förtryckta och fattiga illitterata/oskolade i Brasiliens slumområden socialt och politiskt medvetna, han ville att förändra de förtryckta från passiva objekt till att bli medvetna subjekt. Freires pedagogik kan ses som radikal och syftade i förlängningen till att de förtryckta skulle återta kontrollen och makten över deras egna liv. Genom denna process skulle därmed en förändring av samhället ske. Hela denna samhällsomstrukturering skulle ledas av folket själva. Freire såg faror i att hans pedagogik tillämpades i mängder av olika sammanhang. Han tyckte sig se att grundtankarna missuppfattades och att innehållet som var ämnat att verka i revolutionens tjänst gjordes om så att de skulle passa i en rad olika sammanhang. Därmed blir det inte vad Freire egentligen hade för avsikt med sina tankar. Att i fel kontextanvända sig av hans pedagogik kunde istället göra mer skada än nytta (Freire 1974) Detta tycker jag är viktigt att ha i åtanke när man talar om Freires pedagogik.
Litteratur:
Freire, P. (1974). Kulturell kamp för frihet. Stockholm: Gummessons.
Freire, Paulo (2000). Pedagogy of the oppressed. 30th anniversary ed.. New York:
Meeuwisse, Anna, Sunesson, Sune & Swärd, Hans (2006). Socialt arbete : en grundbok. 2.
rev och utökad. Stockholm: Natur och kultur.
www.karlstadmodellen.se
En grundtanke i Karlstadmodellen är att språket är demokratins förutsättning. Men demokratin ställer vissa krav på sina deltagare och ett av de mest grundläggande kraven är att kunna påverka och låta sig påverkas av andra. Detta kräver en förmåga att kommunicera och hantera information på samma sätt som de flesta andra. Människans språk blir med detta synsätt både demokratins förutsättning och dess inträdesbiljett. För demokratins skull vore det en självklarhet att den som har en språkstörning, talstörning eller kommunikationsstörning erbjuds det språkstöd och den språkträning som just han eller hon behöver.
Jag kopplar ovanstående till Freires tankar om vikten av att kunna läsa det skrivna ordet och även till en annan huvudtank i Freires pedagogik som utgår ifrån dialogen: ”Genom samtal med andra frigörs vi från bundenheten till våra egna intryck av omvärlden”. Jmf. Buber
Om Karlstadmodellen konkret är inspirerad av Freires tankar vågar jag inte svara på men i en bilaga till rapporten Projektet ”Barn med Cochlea Implantat (CI); Utvikling av en modell for språkstimulering og språkutvikling”, nämns Freires frigörande pedagogik och man skriver om makt som jag förknippar med Freires tankar:
-”Att utöva makt kräver legitimitet dvs att andra accepterar förhållandet. Vem som har
legitimitet att utöva makt i en viss situation bestäms ofta av traditioner, myter och vanor. Det
går inte att ge någon makt, däremot kan man underlätta för människor att ta makt och utöva
makt. För att ta sig makt behöver man kunskap, vilja och mod.” http://www.karlstadmodellen.se/bilaga%202.pdf)
Freire har också en stark tro att människorna själva kan klara av en situation som de hamnar i. Jag kopplar Freires tankar till begreppet empowerment, att ta sig makten att påverka sin egen livssituation - makt, kontroll och självtillit. Om jag förstår Freire rätt så ska det ske i kollektivet.
För att makten ska kunna utmanas måste den göras tydlig, det krävs en insikt om att makt existerar (Meeuwisse, Sunesson & Swärd) Freire menar att om man kan läsa det skrivna ordet så ges människan en möjlighet att omdefiniera sin egen värld utifrån sina egna förutsättningar och sin upplevda verklighet. Detta medför ett kritiskt förhållningssätt till de rådande samhällsstrukturer och de definitioner som de rymmer.
Jag vet inte hur många verkligt Freireinspirerade verksamheter det finns i Sverige. Tankegångar och arbetssätt kan i många fall säkert kopplas till Freire men där själva helheten inte är Freirepedagogik. På min dotters dagis eller förskola som det nu heter arbetar man väldigt mycket med ord och det skrivna ordet. Barnen har en låda med ord som efter hand fylls på med ord. De första orden barnen får i sin låda förknippas med just det närmaste runt barnet. Det är barnets namn, mamma och pappa. Sedan blir det kanske mormor, morfar, farfar, farmor och sedan cykel eller pulka osv. De har även egna skrivböcker som det får sitta och skriva i eller försöka att skriva i. De får alltid berätta om vad teckningar och andra verk föreställer med ord.
Freires pedagogik har sin bakgrund i vilken kontext han befann sig i då. Det huvudsakliga målet var göra de förtryckta och fattiga illitterata/oskolade i Brasiliens slumområden socialt och politiskt medvetna, han ville att förändra de förtryckta från passiva objekt till att bli medvetna subjekt. Freires pedagogik kan ses som radikal och syftade i förlängningen till att de förtryckta skulle återta kontrollen och makten över deras egna liv. Genom denna process skulle därmed en förändring av samhället ske. Hela denna samhällsomstrukturering skulle ledas av folket själva. Freire såg faror i att hans pedagogik tillämpades i mängder av olika sammanhang. Han tyckte sig se att grundtankarna missuppfattades och att innehållet som var ämnat att verka i revolutionens tjänst gjordes om så att de skulle passa i en rad olika sammanhang. Därmed blir det inte vad Freire egentligen hade för avsikt med sina tankar. Att i fel kontextanvända sig av hans pedagogik kunde istället göra mer skada än nytta (Freire 1974) Detta tycker jag är viktigt att ha i åtanke när man talar om Freires pedagogik.
Litteratur:
Freire, P. (1974). Kulturell kamp för frihet. Stockholm: Gummessons.
Freire, Paulo (2000). Pedagogy of the oppressed. 30th anniversary ed.. New York:
Meeuwisse, Anna, Sunesson, Sune & Swärd, Hans (2006). Socialt arbete : en grundbok. 2.
rev och utökad. Stockholm: Natur och kultur.
www.karlstadmodellen.se
Reflektioner kring okunskap om Freire
Frågeställning om Paulo Freire
Efter att ha läst boken: ”Pedagogy of the opressed” samt närvarat vid föreläsningen kring Paulo Freire uppfattade jag vår uppgift som följer. Vi skulle fundera djupare kring en frågeställning som inte direkt var kopplad till bokens tema utan kanske öppnade vår tanke lite vidare.
I bokens inledning, som är skriven av Donald Macedo, står det att the Harvard Graduate School of Education examinerar sina studenter utan att ha läst en rad av Freire. Skolan har en kurs som heter ”Literacy Politics and Policies” där man till och med kan få en ”doctoral degree” på denna kurs utan att ha kommit i kontakt med någon bok eller skrift som rör Freire. Jag har kollat upp vad det är för en skola genom att ”Googla”, och av det jag fick fram är skolans uppgift att ge alla sina studenter en bra studiegrund och flera av de utbildningar man har är lärarutbildningar inom olika områden. Mycket av skolans grund verkar bygga på det som Freire stod för och då kan jag inte komma ifrån frågan…. HUR är detta möjligt? Jag kan förstå att doctoral degree inte har något med vår tanke kring doktorand att göra men det verkar ju ändå som om man kommit en längre bit på väg än bara en grundexamen.
Efter att ha närvarat vid föreläsningen, som handlade om Freires liv och gärning, så kan man känna att om man lyckas ”doktorera” eller få en examen utan att ha öppnat en bok om Freire hur kan man då veta vad man examinerar? Det vore som om vi på socialpedagogiska programmet skulle examineras utan att ha öppnat en bok om socialt arbete känns det som.
Det känns som om Freires tankar i mångt och mycket är grunden för den skola som finns över hela jorden. Tanken kring att lära sig läsa och skriva är grundfundamentet vilket det mesta bygger. Hur man kan få en examen utan intryck från Freire verkar än mer otrolig för mig med tanke på detta. Jag har svårt att tro att man kan gå igenom en utbildning utan att vid något tillfälle beröra det som Freire stod för. Framför allt om man ska vara lärare och utbilda andra.
Jag förstår ju att det finns utbildningar som av naturliga själ inte kommer i kontakt med Freire men det bror ju på den speciella inriktning man har på kursen. Men vad jag kunnat få fram av det jag läste på skolans hemsida verkar det för mig otroligt ”bra” gjort om man läser en utbildning till lärare och inte kommer i kontakt med Freire vid något tillfälle.
Marie Johansson
Grupp 9
Efter att ha läst boken: ”Pedagogy of the opressed” samt närvarat vid föreläsningen kring Paulo Freire uppfattade jag vår uppgift som följer. Vi skulle fundera djupare kring en frågeställning som inte direkt var kopplad till bokens tema utan kanske öppnade vår tanke lite vidare.
I bokens inledning, som är skriven av Donald Macedo, står det att the Harvard Graduate School of Education examinerar sina studenter utan att ha läst en rad av Freire. Skolan har en kurs som heter ”Literacy Politics and Policies” där man till och med kan få en ”doctoral degree” på denna kurs utan att ha kommit i kontakt med någon bok eller skrift som rör Freire. Jag har kollat upp vad det är för en skola genom att ”Googla”, och av det jag fick fram är skolans uppgift att ge alla sina studenter en bra studiegrund och flera av de utbildningar man har är lärarutbildningar inom olika områden. Mycket av skolans grund verkar bygga på det som Freire stod för och då kan jag inte komma ifrån frågan…. HUR är detta möjligt? Jag kan förstå att doctoral degree inte har något med vår tanke kring doktorand att göra men det verkar ju ändå som om man kommit en längre bit på väg än bara en grundexamen.
Efter att ha närvarat vid föreläsningen, som handlade om Freires liv och gärning, så kan man känna att om man lyckas ”doktorera” eller få en examen utan att ha öppnat en bok om Freire hur kan man då veta vad man examinerar? Det vore som om vi på socialpedagogiska programmet skulle examineras utan att ha öppnat en bok om socialt arbete känns det som.
Det känns som om Freires tankar i mångt och mycket är grunden för den skola som finns över hela jorden. Tanken kring att lära sig läsa och skriva är grundfundamentet vilket det mesta bygger. Hur man kan få en examen utan intryck från Freire verkar än mer otrolig för mig med tanke på detta. Jag har svårt att tro att man kan gå igenom en utbildning utan att vid något tillfälle beröra det som Freire stod för. Framför allt om man ska vara lärare och utbilda andra.
Jag förstår ju att det finns utbildningar som av naturliga själ inte kommer i kontakt med Freire men det bror ju på den speciella inriktning man har på kursen. Men vad jag kunnat få fram av det jag läste på skolans hemsida verkar det för mig otroligt ”bra” gjort om man läser en utbildning till lärare och inte kommer i kontakt med Freire vid något tillfälle.
Marie Johansson
Grupp 9
I sverige Mångfald Och Dialog MOD
Mångfald Och Dialog
Sensus och Bilda tillhandahåller en kurs som kallas för Mångfald Och Dialog vilken jag upplever är inspirerad av Freire och hans frigörande pedagogik.
MOD tar fokus på fördomar och diskriminering i Sverige utifrån kursdeltagarnas egna erfarenheter, upplevelser och reflektioner. De vill bidra till att skapa insikt och nya handlingsmönster på ett personligt och på ett samhälleligt plan.
Målet är en samhällsutveckling där människor med olika livstolkningar och världsuppfattningar kan leva tillsammans utan diskriminering och förtryck.
MOD vill även jobba för att människor själva ska få bestämma över sin identitet och inte placeras i fack.
MOD utgår ifrån att varje människa har sin egna livsberättelse. En berättelse som är utformad i samspel med våra biologiska förutsättningar, sociala och kulturella miljö samt fria val och riktning i livet. De är dessa perspektiv MOD vill att vi ska ta med in i dialogen. Dialogen ska ske i respekt för de olika deltagarnas rätt att tycka och tro men man utmanas även till att se vilka konsekvenser övertygelser, handlingar och strukturer har. I dialogen finns ingen sanning som är större än de andra deltagarnas egna sanningar.
MOD består av fem faser: öppenhet – självkännedom – avslöja maktstrukturer – modeller för framtiden – strategier
Genom MOD övas förmågan att se sig själv och den man i verkligheten är samt se mönstren bakom diskrimineringen för att kunna påverka både sig själv och andra.
Man använder sig av samtal, gruppövningar, idéstormningar, rollspel och värderingsövningar på olika sätt i handledning av en utbildad MOD-ledare.
En MOD-kurs håller på i minst 2 dagar men kan även erbjudas i flera småkurser, det är dock mycket viktigt att kursdeltagarna är desamma under kursens gång.
MOD bygger på en steg för steg modell och kan erbjuder som standardkurs samt att de kan skräddarsy kurser åt ett företag eller skola.
De kopplingar jag ser med Freire är att MODs arbete utgår från den egna människan och dennes kompetens, de lyfter fram människors lika värde och rättigheter och jobbar sedan med detta utifrån kursdeltagarna. De varierar kursen utefter kursdeltagarnas önskemål och den insikt de vill att vi ska finna ligger endast inom oss själva.
MOD vill påverka samhället i Sverige idag, öka jämställdheten och motverka förtryck.
//Lisa Gerenmark grupp 4.
www.mod.nu www.sensus.se www.bilda.nu
Freire – Pedagogik för förtryckta
Låta de fattiga/förtryckta komma till medvetenhet och erövra sin värld – ej matas med den rika välrdens kunskap
Tystnadens kultur
Förtryckare – förtryckta
Conscientisation (att väcka medvetenhet)
Befriande pedagogik – tämjande undervisning
Bankundervisning – problemförmulerad undervisning
Dialog – antidialog
Internalisering
Humanisering – avhumnisering
Teori(reflkektion) – praktik
Kulturell befrielsehandling
Kulturell invasion
Generativa ord och teman
Freiere utgår fårn att människan är ett subjekt som handlar med och omskapar sin värld.
Världen är ett prblem man ska arbeta med och lösa.
Hur ”okunnig” en människa än är har dne möjlighet att se på sin omvärld med kritiska ögon.
”Människor undervisar varandra genom förmedling av världen”
”varje människa återvinner sin rätt att säga sitt eget ord och benämna världen”
Tystnadens kultur
Undervisning är aldrig neutral
Pedagogisk kritik av revolutionen
Det är inte massornas likgiltighet som ger eliterna herraväldet utan eliternas herre välde som skapar massornas likgiltighet.
Teorin om de förtrycktas naturliga underlägsenhet är en lögn skapad av förtryckarna
De förtryckta gör dessa lögner/myter till sina egna – de tror på lönen – de lever lögnen
Undervisning är antingen ett intsrument för människans befrielse eller för hennes tämjande
Bankundervisning – utfordras med ord, föreställningar, omdömen och fördomar som tjänar läraren och systemet
Bildning – underkastelse = samma sak
Korvstoppningsundervisning gynnar alltid status queo anpassa eleverna till bestående förhållanden (vill göra dem till harmoniska samhällsmedlemmer står det i svenska skolans läroplan)
Problemformulerad pedagogik – medvetenhetsskapande
Ej programmera utan problematisera
Ej ge svar på fårgor utan kasta fram nya frågor
Ej överföra uppfostran utan provocera eleven till självbestämning
Lärostoffet är elevens livssituation, hans medvetande med alla dess motsättningar, hans egna ord, värderingar, omdömen och fördomar. Genom läraren gör eleven medvetande till problem, blir han nödvändigtvis elevens elev, liksom i viss mån eleven blir lärarens lärare för det rör sig ju om hans erfarenhet, hans problem och lösninh som bara han kan finna.
Istället för pedagogisk utfodring kommer en dialogisk inlärning av elevens livsverklighet och dess förändring
Att finna lärostoffet de s.k generativa orden (nyckelord – som öppnar elevens språkvärld) och generativa teman (fundamentala erfarenheter från vilken elevens hela livserfarenhet kan organiseras) är en gemensam uppgift för lärare och elev.
Befrielse kan endast lyckas MED folket aldrig FÖR folket.
En befrielse där folket endast blir objekt eller åskådare eller medlöpare, slutar bara i maktbyte. En förutsättning för varje verklig befrielse är förtroende för folket och för dess möjlighet att helt och fullt bestämma sitt eget öde, att i skapande handling förändra förhållandena. (slöjor-svenska regeringen ska befria muslimska kvinnor utan de själva vill bli befriade) (Man kan endast sluta med t.ex droger om man själv vill)
Om man inte har förtroende för folket finns ingen mening med att befria det
DE förtrycktas medvetande är ett dominerat, alienserat medvetande. Alltså måste förtryckaren först drivas ut ur de förtrycktas medvetande. Detta medvetandes ambivalens, den sjuka blandning mellan kärlek och hat till förtryckaren, måste upplysas och upphävas.
Annars blir befrielsen bara ytlig.
I dialog ska elev och lärare tillsammans benämna världen
Sensus och Bilda tillhandahåller en kurs som kallas för Mångfald Och Dialog vilken jag upplever är inspirerad av Freire och hans frigörande pedagogik.
MOD tar fokus på fördomar och diskriminering i Sverige utifrån kursdeltagarnas egna erfarenheter, upplevelser och reflektioner. De vill bidra till att skapa insikt och nya handlingsmönster på ett personligt och på ett samhälleligt plan.
Målet är en samhällsutveckling där människor med olika livstolkningar och världsuppfattningar kan leva tillsammans utan diskriminering och förtryck.
MOD vill även jobba för att människor själva ska få bestämma över sin identitet och inte placeras i fack.
MOD utgår ifrån att varje människa har sin egna livsberättelse. En berättelse som är utformad i samspel med våra biologiska förutsättningar, sociala och kulturella miljö samt fria val och riktning i livet. De är dessa perspektiv MOD vill att vi ska ta med in i dialogen. Dialogen ska ske i respekt för de olika deltagarnas rätt att tycka och tro men man utmanas även till att se vilka konsekvenser övertygelser, handlingar och strukturer har. I dialogen finns ingen sanning som är större än de andra deltagarnas egna sanningar.
MOD består av fem faser: öppenhet – självkännedom – avslöja maktstrukturer – modeller för framtiden – strategier
Genom MOD övas förmågan att se sig själv och den man i verkligheten är samt se mönstren bakom diskrimineringen för att kunna påverka både sig själv och andra.
Man använder sig av samtal, gruppövningar, idéstormningar, rollspel och värderingsövningar på olika sätt i handledning av en utbildad MOD-ledare.
En MOD-kurs håller på i minst 2 dagar men kan även erbjudas i flera småkurser, det är dock mycket viktigt att kursdeltagarna är desamma under kursens gång.
MOD bygger på en steg för steg modell och kan erbjuder som standardkurs samt att de kan skräddarsy kurser åt ett företag eller skola.
De kopplingar jag ser med Freire är att MODs arbete utgår från den egna människan och dennes kompetens, de lyfter fram människors lika värde och rättigheter och jobbar sedan med detta utifrån kursdeltagarna. De varierar kursen utefter kursdeltagarnas önskemål och den insikt de vill att vi ska finna ligger endast inom oss själva.
MOD vill påverka samhället i Sverige idag, öka jämställdheten och motverka förtryck.
//Lisa Gerenmark grupp 4.
www.mod.nu www.sensus.se www.bilda.nu
Freire – Pedagogik för förtryckta
Låta de fattiga/förtryckta komma till medvetenhet och erövra sin värld – ej matas med den rika välrdens kunskap
Tystnadens kultur
Förtryckare – förtryckta
Conscientisation (att väcka medvetenhet)
Befriande pedagogik – tämjande undervisning
Bankundervisning – problemförmulerad undervisning
Dialog – antidialog
Internalisering
Humanisering – avhumnisering
Teori(reflkektion) – praktik
Kulturell befrielsehandling
Kulturell invasion
Generativa ord och teman
Freiere utgår fårn att människan är ett subjekt som handlar med och omskapar sin värld.
Världen är ett prblem man ska arbeta med och lösa.
Hur ”okunnig” en människa än är har dne möjlighet att se på sin omvärld med kritiska ögon.
”Människor undervisar varandra genom förmedling av världen”
”varje människa återvinner sin rätt att säga sitt eget ord och benämna världen”
Tystnadens kultur
Undervisning är aldrig neutral
Pedagogisk kritik av revolutionen
Det är inte massornas likgiltighet som ger eliterna herraväldet utan eliternas herre välde som skapar massornas likgiltighet.
Teorin om de förtrycktas naturliga underlägsenhet är en lögn skapad av förtryckarna
De förtryckta gör dessa lögner/myter till sina egna – de tror på lönen – de lever lögnen
Undervisning är antingen ett intsrument för människans befrielse eller för hennes tämjande
Bankundervisning – utfordras med ord, föreställningar, omdömen och fördomar som tjänar läraren och systemet
Bildning – underkastelse = samma sak
Korvstoppningsundervisning gynnar alltid status queo anpassa eleverna till bestående förhållanden (vill göra dem till harmoniska samhällsmedlemmer står det i svenska skolans läroplan)
Problemformulerad pedagogik – medvetenhetsskapande
Ej programmera utan problematisera
Ej ge svar på fårgor utan kasta fram nya frågor
Ej överföra uppfostran utan provocera eleven till självbestämning
Lärostoffet är elevens livssituation, hans medvetande med alla dess motsättningar, hans egna ord, värderingar, omdömen och fördomar. Genom läraren gör eleven medvetande till problem, blir han nödvändigtvis elevens elev, liksom i viss mån eleven blir lärarens lärare för det rör sig ju om hans erfarenhet, hans problem och lösninh som bara han kan finna.
Istället för pedagogisk utfodring kommer en dialogisk inlärning av elevens livsverklighet och dess förändring
Att finna lärostoffet de s.k generativa orden (nyckelord – som öppnar elevens språkvärld) och generativa teman (fundamentala erfarenheter från vilken elevens hela livserfarenhet kan organiseras) är en gemensam uppgift för lärare och elev.
Befrielse kan endast lyckas MED folket aldrig FÖR folket.
En befrielse där folket endast blir objekt eller åskådare eller medlöpare, slutar bara i maktbyte. En förutsättning för varje verklig befrielse är förtroende för folket och för dess möjlighet att helt och fullt bestämma sitt eget öde, att i skapande handling förändra förhållandena. (slöjor-svenska regeringen ska befria muslimska kvinnor utan de själva vill bli befriade) (Man kan endast sluta med t.ex droger om man själv vill)
Om man inte har förtroende för folket finns ingen mening med att befria det
DE förtrycktas medvetande är ett dominerat, alienserat medvetande. Alltså måste förtryckaren först drivas ut ur de förtrycktas medvetande. Detta medvetandes ambivalens, den sjuka blandning mellan kärlek och hat till förtryckaren, måste upplysas och upphävas.
Annars blir befrielsen bara ytlig.
I dialog ska elev och lärare tillsammans benämna världen
Intervju med Folkhögskolelärare
Intervjuad person: Mats Andersson
Yrke: Lärare på Österlens Folkhögskola på Internationella linjen, inriktning ursprungsfolk.
Tidigare arbetat på Aspeger på Österlens Folkhögskola.
1. Känner du till Paulo Freire och vad vet du om honom?
Svar: Ja, han verkade i Brasilien och kom från en medelklassfamilj. Han engagerade sig tidigt för fattiga & förtryckta tillsammans med sin fru. Hans frus betydelse glöms lätt bort när man pratar om Paolo Freire. Freire var författare och pedagog. Han arbetade fram nya idéer om undervisning för de förtryckta i samhället. Med förtrycka i samhället syftar han mestadels på fattiga människor. Han menade att man skulle använda sig av samtal och dialoger i undervisningen som skulle leda till förändring för de utsatta. Med andra ord att ändra förutsättning för de utsatta (fattiga).
2. Arbetar ni utifrån hans pedagogik?
Svar: Nej inte specifikt. Hans grundtankar är lika folkbildningstankarna. Folkbildningstankarna är det som Sveriges Folkhögskolor bygger på idag. När Freires pedagogik presenterades i Sverige fanns redan dessa tankar här på föregångaren till dagens Folkhögskola. Mats menar att Österlens Folkhögskola plockar ut vissa delar av Freires tankar. Denna skola väljer det de anser vara viktigast och då främst samtal. På Österlens Folkhögskola använder man sig av Freires pedagogik med samtal mer på de Internationella linjerna och på de Allmäna linjerna ( allmäna linjer = folk som hoppar av gymnasiet och tar igen det här). Alltså använder man sig inte av det på ex. Aspergers (på Aspergers studerar människor som har Aspergers syndrom). Skolan har också som fördel att efter avklarade studier här kunna följa upp tidigare elever genom samarbete med föreningar o.s.v.
3. Vad använder ni er av i hans pedagogik?
Svar: Framför allt samtalet, att kunna hålla en dialog med eleverna. Mats anser att det är en bra metod att använda i undervisning med vuxna eftersom vuxna ofta har egen och kanske annan kunskap och insikt i ämnet. Det är alltså viktigt att lära sig av varandra, och att läraren inte skall ha auktoritär roll på det viset att läraren är den enda som kan saker om detta, och ingen har något annat att inflika. Att kunna samtala och diskutera om olika saker gör att man kan hjälpas åt att komma fram till nya saker och slutsatser.
4. Hur tror ni att pedagogiken påverkar individer och grupper?
Svar: Rätt stor betydelse. Freires pedagogik kan få vissa att få ett nytt perspektiv på saker. När det handlar om de utsatta i samhället (ex fattiga) anser vissa (speciellt överklassen) att de fattiga har det som de har det, p.g.a att de inte tagit chanser och tillfällen till förändring. Med andra ord att de själva försatt sig i situationen och att det är deras eget fel att de inte tagit chanserna som givits att komma ifrån detta och fått ett mer drägligt liv. Detta håller Freire verkligen INTE med om. Han tycker inte att man kan säga att de fattiga valt detta själv och att de medvetet slopat sina chanser.
Freire menar att man blir den man är p.g.a att det finns samhällsklasser. När det gäller undervisning menar Freire att det är den övre medelklassen som utformat utbildningen och därmed anpassat den efter den övre medelklassen. På så vis försvårar undervisningen för de som är fattiga och inte har samma förutsättning och kunskap. Freire kallas sin egen pedagogik för hoppets pedagogik.
De svenska Folkhögskolorna är på så sätt ett steg i Freires pedagogik. Folkhögskolorna i Sverige bildades från första början för de fattiga och utsatta i samhället. Att alla skulle få lika stor chans och ha samma rätt till utbildning.
5. Hur för ni över hans pedagogik i praktiken?
Svar: Man arbetar mycket genom samtal. Att diskutera saker och ting, att prata mer än att läsa. Att inte bara lära sig från läraren, utan att lära sig av andra sinsemellan (ex. sina klasskamrater). Att delta och göra praktiska saker. Mats hänvisade lite till Sokrates när vi ställde honom denna fråga; Finnas med i samtal och låta alla få delta. Sokrates ansåg (enligt Mats) att detta var det bästa sättet till kunskap.
Freire trodde inte på kunskap bara för kunskapens skull, utan att kunskapen ska användas till något också.
Kanske lite som att Kunskap är makt, om kunskapen har någon nytta och användning för dig och andra. Onödig kunskap, eller snarare rolig kunskap, ex. som att ketchup rinner i en hastighet av 40km/år är onödigt att veta eftersom vi aldrig kommer ha någon användning av denna kunskap.
Yrke: Lärare på Österlens Folkhögskola på Internationella linjen, inriktning ursprungsfolk.
Tidigare arbetat på Aspeger på Österlens Folkhögskola.
1. Känner du till Paulo Freire och vad vet du om honom?
Svar: Ja, han verkade i Brasilien och kom från en medelklassfamilj. Han engagerade sig tidigt för fattiga & förtryckta tillsammans med sin fru. Hans frus betydelse glöms lätt bort när man pratar om Paolo Freire. Freire var författare och pedagog. Han arbetade fram nya idéer om undervisning för de förtryckta i samhället. Med förtrycka i samhället syftar han mestadels på fattiga människor. Han menade att man skulle använda sig av samtal och dialoger i undervisningen som skulle leda till förändring för de utsatta. Med andra ord att ändra förutsättning för de utsatta (fattiga).
2. Arbetar ni utifrån hans pedagogik?
Svar: Nej inte specifikt. Hans grundtankar är lika folkbildningstankarna. Folkbildningstankarna är det som Sveriges Folkhögskolor bygger på idag. När Freires pedagogik presenterades i Sverige fanns redan dessa tankar här på föregångaren till dagens Folkhögskola. Mats menar att Österlens Folkhögskola plockar ut vissa delar av Freires tankar. Denna skola väljer det de anser vara viktigast och då främst samtal. På Österlens Folkhögskola använder man sig av Freires pedagogik med samtal mer på de Internationella linjerna och på de Allmäna linjerna ( allmäna linjer = folk som hoppar av gymnasiet och tar igen det här). Alltså använder man sig inte av det på ex. Aspergers (på Aspergers studerar människor som har Aspergers syndrom). Skolan har också som fördel att efter avklarade studier här kunna följa upp tidigare elever genom samarbete med föreningar o.s.v.
3. Vad använder ni er av i hans pedagogik?
Svar: Framför allt samtalet, att kunna hålla en dialog med eleverna. Mats anser att det är en bra metod att använda i undervisning med vuxna eftersom vuxna ofta har egen och kanske annan kunskap och insikt i ämnet. Det är alltså viktigt att lära sig av varandra, och att läraren inte skall ha auktoritär roll på det viset att läraren är den enda som kan saker om detta, och ingen har något annat att inflika. Att kunna samtala och diskutera om olika saker gör att man kan hjälpas åt att komma fram till nya saker och slutsatser.
4. Hur tror ni att pedagogiken påverkar individer och grupper?
Svar: Rätt stor betydelse. Freires pedagogik kan få vissa att få ett nytt perspektiv på saker. När det handlar om de utsatta i samhället (ex fattiga) anser vissa (speciellt överklassen) att de fattiga har det som de har det, p.g.a att de inte tagit chanser och tillfällen till förändring. Med andra ord att de själva försatt sig i situationen och att det är deras eget fel att de inte tagit chanserna som givits att komma ifrån detta och fått ett mer drägligt liv. Detta håller Freire verkligen INTE med om. Han tycker inte att man kan säga att de fattiga valt detta själv och att de medvetet slopat sina chanser.
Freire menar att man blir den man är p.g.a att det finns samhällsklasser. När det gäller undervisning menar Freire att det är den övre medelklassen som utformat utbildningen och därmed anpassat den efter den övre medelklassen. På så vis försvårar undervisningen för de som är fattiga och inte har samma förutsättning och kunskap. Freire kallas sin egen pedagogik för hoppets pedagogik.
De svenska Folkhögskolorna är på så sätt ett steg i Freires pedagogik. Folkhögskolorna i Sverige bildades från första början för de fattiga och utsatta i samhället. Att alla skulle få lika stor chans och ha samma rätt till utbildning.
5. Hur för ni över hans pedagogik i praktiken?
Svar: Man arbetar mycket genom samtal. Att diskutera saker och ting, att prata mer än att läsa. Att inte bara lära sig från läraren, utan att lära sig av andra sinsemellan (ex. sina klasskamrater). Att delta och göra praktiska saker. Mats hänvisade lite till Sokrates när vi ställde honom denna fråga; Finnas med i samtal och låta alla få delta. Sokrates ansåg (enligt Mats) att detta var det bästa sättet till kunskap.
Freire trodde inte på kunskap bara för kunskapens skull, utan att kunskapen ska användas till något också.
Kanske lite som att Kunskap är makt, om kunskapen har någon nytta och användning för dig och andra. Onödig kunskap, eller snarare rolig kunskap, ex. som att ketchup rinner i en hastighet av 40km/år är onödigt att veta eftersom vi aldrig kommer ha någon användning av denna kunskap.
Liten kännedom om Freire i sverige och reflektioner utifrån pedagogiken
ARBETE OM FREIRE AV BASGRUPP 12
Vi har tagit kontakt med Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Socialkontoret, Centrumgården (fritidsgård för ungdomar) samt beteendevetare Mia Gunnhagen i Västervik. Mia har hört talas om Freire, men endast flyktigt. Resterande organisationer visste knappt vem han var. Även på Socialkontoret i Vetlanda fick vi liknande svar: de visste vem Freire var men hade svårt att uttrycka hur Freires pedagogik yttrade sig i praxis. Våra tankar efter samtalen är att många organisationer kanske inte känner till honom men omedvetet arbetar efter hans metoder.
Centrala element i Freires pedagogik är hans syn på undervisning/inlärning. Läraren och eleven växer tillsammans genom dialog mellan varandra och han ställer sig kritisk till bankmetoden där eleven är banken, läraren sätter in. Vi tycker att Freires syn kan ses i svenska skolor idag. Genom egen erfarenhet tycker vi att eleverna uppmuntras mer och mer till att kritisera och ifrågasätta lärarens information.
Freires skriver: för att ta sig ur förtrycket och få frihet måste man bli medveten om förtrycket och sedan vända sig mot det. Det kan man bara göra genom praxis (Freire, 1970,Pedagogik för förtryckta; s 47). Han nämner också att samhället skapar de förtryckta. Genom att de förtryckta matas med att de inte duger till någonting återspeglas deras självbild genom förtryckarens ögon (Freire 1975, s 60).
Vi i gruppen började diskutera vår definition av förtryck och kom fram till att det kan vara olika från person till person. Vi konstaterade att en person som jag ser som förtryckt behöver inte uppleva sig själv som det. Vem bestämmer när någon är förtryckt? Ett exempel som det bl a debatteras om i media är användning av slöja eller inte. Vi anser att bara för att man bär en slöja behöver det inte betyda att man är förtryckt utan det kan lika väl vara något man bestämmer själv. Det kan vara lätt att bilda sig en uppfattning att dessa kvinnor är förtryckta utan att ha kunskap om varför de bär den. Många av de som bär slöjorna kanske inte har något val medan andra har fått chansen att välja själva. Bidrar då samhället till att känslan av förtryckthet skapas hos dessa kvinnor som frivilligt bär slöja?
Vi kom även att tänka på föreläsningen 2008-12-03 av Vintergatan i Alingsås (utvecklingscenter för ungdomar 17-20 år). Deras metod bygger på dialog och att individen blir till i möten med andra. Freire skriver ”-Befrielse kan lyckas endast med folket, aldrig för folket”. Här kan vi se en koppling till hur Vintergatan arbetar med ungdomarna och inte för ungdomarna. Ungdomarna är delaktiga i förändringen av sina liv och får ta eget ansvar.
Vi har tagit kontakt med Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Socialkontoret, Centrumgården (fritidsgård för ungdomar) samt beteendevetare Mia Gunnhagen i Västervik. Mia har hört talas om Freire, men endast flyktigt. Resterande organisationer visste knappt vem han var. Även på Socialkontoret i Vetlanda fick vi liknande svar: de visste vem Freire var men hade svårt att uttrycka hur Freires pedagogik yttrade sig i praxis. Våra tankar efter samtalen är att många organisationer kanske inte känner till honom men omedvetet arbetar efter hans metoder.
Centrala element i Freires pedagogik är hans syn på undervisning/inlärning. Läraren och eleven växer tillsammans genom dialog mellan varandra och han ställer sig kritisk till bankmetoden där eleven är banken, läraren sätter in. Vi tycker att Freires syn kan ses i svenska skolor idag. Genom egen erfarenhet tycker vi att eleverna uppmuntras mer och mer till att kritisera och ifrågasätta lärarens information.
Freires skriver: för att ta sig ur förtrycket och få frihet måste man bli medveten om förtrycket och sedan vända sig mot det. Det kan man bara göra genom praxis (Freire, 1970,Pedagogik för förtryckta; s 47). Han nämner också att samhället skapar de förtryckta. Genom att de förtryckta matas med att de inte duger till någonting återspeglas deras självbild genom förtryckarens ögon (Freire 1975, s 60).
Vi i gruppen började diskutera vår definition av förtryck och kom fram till att det kan vara olika från person till person. Vi konstaterade att en person som jag ser som förtryckt behöver inte uppleva sig själv som det. Vem bestämmer när någon är förtryckt? Ett exempel som det bl a debatteras om i media är användning av slöja eller inte. Vi anser att bara för att man bär en slöja behöver det inte betyda att man är förtryckt utan det kan lika väl vara något man bestämmer själv. Det kan vara lätt att bilda sig en uppfattning att dessa kvinnor är förtryckta utan att ha kunskap om varför de bär den. Många av de som bär slöjorna kanske inte har något val medan andra har fått chansen att välja själva. Bidrar då samhället till att känslan av förtryckthet skapas hos dessa kvinnor som frivilligt bär slöja?
Vi kom även att tänka på föreläsningen 2008-12-03 av Vintergatan i Alingsås (utvecklingscenter för ungdomar 17-20 år). Deras metod bygger på dialog och att individen blir till i möten med andra. Freire skriver ”-Befrielse kan lyckas endast med folket, aldrig för folket”. Här kan vi se en koppling till hur Vintergatan arbetar med ungdomarna och inte för ungdomarna. Ungdomarna är delaktiga i förändringen av sina liv och får ta eget ansvar.
Paulo Freire spår i förorterna
Paolo Freires pedagogik i förorterna
Caritas är en del av Katolska kyrkans som arbetar med socialt arbete i Sverige. Det finns två frivilligcentraler i nordöstra Göteborg, Hjällbo och Bergsjön. Båda platserna är mångkulturella och på båda platserna arbetar man med att integrera de olika invandrargrupperna med varandra och in i det svenska samhället, genom dessa två mötesplatserna. Ett verktyg som Caritas anser vara viktigt för just integrationen är det svenska språket. På båda platser har man alltså språkträning. Verksamheten i Hjällbo kallas för Vita huset, förutom språkträning kan man dessutom få samhällsinformation, gå på studiebesök, systuga, delta i självhjälpsgrupp samt träffas med föräldrar och barn för att dela erfarenheter av familjelivet.
Vi valde att inrikta oss på Bergsjöns frivilligcentral, Kometen. Detta tyckte vi var mest lämpligt eftersom att vi bor i området. Målgruppen för frivilligcentral Kometen i Bergsjön är barn/ungdomar vuxna och äldre som bor i området runt Komettorget men de vänder sig även till andra intresserade runt om i Bergsjön. Men den främsta inriktningen är just på barn och ungdomar med fokus på demokrati och solidaritet. De använder sig av Paolo Freires pedagogik i arbetet, genom att få dessa invandrargrupper att bli engagerade och känna sig delaktiga i samhällsprocessen, i gemenskap med varandra lära sig svenska och att på så sätt förebygga icke-delaktighet och segregation i samhälle, även invandrare emellan. Att dom ”medvetandegör” situationer för invandrargrupper som har blivit segregerade tycker vi visas tydligt genom de olika satsningarna. Som Gun Holmertz uttrycker sig på deras hemsida, (kaxig.org/caritas/historia.doc sid.8) så tycker arbetarna på frivilligcentralen att deras mål och syfte blir uppfyllda när deltagarna klarar av att ringa återbud till deras träffar, lyckas lära sig 20-30 nya ord och göra sig förstådda med dessa, att de på egen hand kan gå på ett föräldramöte, ringa och boka tid på vårdcentralen. Att förstå kallelsen till mammografi undersökningen och att klara av att gå på den. Detta anser vi själva vara en utmärkt metod och ett komplement till samhällets institutioner för nyanlända att kunna få en chans, genom att man använder sig av deras eget intresse och engagemang och att man inte tvingar på saker utifrån och uppifrån utan istället använder sig av de kunskaper de redan besitter och utefter det utvecklas ett större samhällsengagemang. Tråkigt nog så är organisationer som dessa ofta beroende av ”goda” frivilliga krafter för att kunna upprätthålla sin verksamhet och få den att blomstra. Vi skulle önska att det kunde bildas fler sådana hör folkbildningsrörelser med
stöttning från staten eftersom att Segregationsfrågan är så aktuell i dagens Sverige och vi behöver samla alla goda kraft som finns för att få bukt på problemen kring segregationen.
Syftet med arbetet:
- Frivilligcentralen ska vara en mångkulturell mötesplats där boende såväl barn/ungdomar vuxna och äldre möts oavsett nationalitet, religion eller kön.
- Frivilligcentralen ska vara ett redskap för att utveckla ett aktivt medborgarskap och en arena för engagemang och en vilja till delaktighet.
- För att få trovärdighet i frivilligcentralens arbete krävs att svenska språket blir den gemensamma bas som arbetet bygger på.
Källa: (http://www5.goteborg.se/prod/bergsjon/dalis2bergsjon.nsf/vyFilArkiv/080219112.pdf/$file/080219112.pdf )
Enligt deras hemsida så har man på Kometen i Bergsjön öppet två dagar i veckan. Tisdagar och onsdagar. ”Öppet hus”-verksamheter med svensk språkträning, social rådfrågning, hjälp och stöd i asylprocessen samt integrationsarbete.
Källhänvisningar:
Internet:
http://www5.goteborg.se/prod/bergsjon/dalis2bergsjon.nsf/vyFilArkiv/080219112.pdf/$file/080219112.pdf
Plattform Göteborg:
www.initiativet.nu/bifogade_filer/159_1179823698.pdf
Hemsidan Bergsjön, Hjällbo:
http://kaxig.org/caritas/index.htm
kaxig.org/caritas/historia.doc
Arbetet är skrivet av: Jenny Leppänen & Lejla Murselovic
Caritas är en del av Katolska kyrkans som arbetar med socialt arbete i Sverige. Det finns två frivilligcentraler i nordöstra Göteborg, Hjällbo och Bergsjön. Båda platserna är mångkulturella och på båda platserna arbetar man med att integrera de olika invandrargrupperna med varandra och in i det svenska samhället, genom dessa två mötesplatserna. Ett verktyg som Caritas anser vara viktigt för just integrationen är det svenska språket. På båda platser har man alltså språkträning. Verksamheten i Hjällbo kallas för Vita huset, förutom språkträning kan man dessutom få samhällsinformation, gå på studiebesök, systuga, delta i självhjälpsgrupp samt träffas med föräldrar och barn för att dela erfarenheter av familjelivet.
Vi valde att inrikta oss på Bergsjöns frivilligcentral, Kometen. Detta tyckte vi var mest lämpligt eftersom att vi bor i området. Målgruppen för frivilligcentral Kometen i Bergsjön är barn/ungdomar vuxna och äldre som bor i området runt Komettorget men de vänder sig även till andra intresserade runt om i Bergsjön. Men den främsta inriktningen är just på barn och ungdomar med fokus på demokrati och solidaritet. De använder sig av Paolo Freires pedagogik i arbetet, genom att få dessa invandrargrupper att bli engagerade och känna sig delaktiga i samhällsprocessen, i gemenskap med varandra lära sig svenska och att på så sätt förebygga icke-delaktighet och segregation i samhälle, även invandrare emellan. Att dom ”medvetandegör” situationer för invandrargrupper som har blivit segregerade tycker vi visas tydligt genom de olika satsningarna. Som Gun Holmertz uttrycker sig på deras hemsida, (kaxig.org/caritas/historia.doc sid.8) så tycker arbetarna på frivilligcentralen att deras mål och syfte blir uppfyllda när deltagarna klarar av att ringa återbud till deras träffar, lyckas lära sig 20-30 nya ord och göra sig förstådda med dessa, att de på egen hand kan gå på ett föräldramöte, ringa och boka tid på vårdcentralen. Att förstå kallelsen till mammografi undersökningen och att klara av att gå på den. Detta anser vi själva vara en utmärkt metod och ett komplement till samhällets institutioner för nyanlända att kunna få en chans, genom att man använder sig av deras eget intresse och engagemang och att man inte tvingar på saker utifrån och uppifrån utan istället använder sig av de kunskaper de redan besitter och utefter det utvecklas ett större samhällsengagemang. Tråkigt nog så är organisationer som dessa ofta beroende av ”goda” frivilliga krafter för att kunna upprätthålla sin verksamhet och få den att blomstra. Vi skulle önska att det kunde bildas fler sådana hör folkbildningsrörelser med
stöttning från staten eftersom att Segregationsfrågan är så aktuell i dagens Sverige och vi behöver samla alla goda kraft som finns för att få bukt på problemen kring segregationen.
Syftet med arbetet:
- Frivilligcentralen ska vara en mångkulturell mötesplats där boende såväl barn/ungdomar vuxna och äldre möts oavsett nationalitet, religion eller kön.
- Frivilligcentralen ska vara ett redskap för att utveckla ett aktivt medborgarskap och en arena för engagemang och en vilja till delaktighet.
- För att få trovärdighet i frivilligcentralens arbete krävs att svenska språket blir den gemensamma bas som arbetet bygger på.
Källa: (http://www5.goteborg.se/prod/bergsjon/dalis2bergsjon.nsf/vyFilArkiv/080219112.pdf/$file/080219112.pdf )
Enligt deras hemsida så har man på Kometen i Bergsjön öppet två dagar i veckan. Tisdagar och onsdagar. ”Öppet hus”-verksamheter med svensk språkträning, social rådfrågning, hjälp och stöd i asylprocessen samt integrationsarbete.
Källhänvisningar:
Internet:
http://www5.goteborg.se/prod/bergsjon/dalis2bergsjon.nsf/vyFilArkiv/080219112.pdf/$file/080219112.pdf
Plattform Göteborg:
www.initiativet.nu/bifogade_filer/159_1179823698.pdf
Hemsidan Bergsjön, Hjällbo:
http://kaxig.org/caritas/index.htm
kaxig.org/caritas/historia.doc
Arbetet är skrivet av: Jenny Leppänen & Lejla Murselovic
Freire i LYSEKIL
Freire
Vi är en ”Lysekilsgrupp” som bildades snabbt, naturligt och vi tog genast tillfället i akt att få samarbeta. Vi valde att besöka Ettan, en arbetsplats i Lysekil i vår jakt på Freire.
Under 2007 omorganiserades Individ och familjeomsorgen (IFO), idag består den av en vuxengrupp samt en familjegrupp. Ettan som vi besökte är en behandlingsenhet under familjegruppen. Ettans verksamhet är inte lagstadgad, och de jobbar på uppdrag åt socialtjänsten. Vi fick träffa Lisa som arbetat på Ettan i två år, tidigare jobbade hon på socialkontoret som socialsekreterare. Lisa är utbildad socialpedagog och hennes två kollegor är socionom samt beteendevetare. Utöver deras grundutbildningar har de fortbildats i nätverks- och lösningsfokuserat arbete.
Personalen kunde inte riktigt dra sig till minnes vem Freire var, därför bad vi Lisa berätta om deras verksamhet så vi själva kunde göra en bedömning om likheter med Freires tankesätt. Lisa beskriver i korta drag hur ett ärende kommer till Ettan:
1. Anmälan görs till socialtjänsten (exempelvis av skolan som fall där barn far illa).
2. En handläggare från socialtjänsten har ett bedömningssamtal hemma hos familjen. Bedömer handläggaren att familjen behöver hjälp så gör de en vårdplan.
3. Familjen blir erbjuden hjälp och med deras samtycke så lämnas uppdraget till Ettan. Tillsammans med familjen gör då Ettan en handlingsplan.
Allt arbete ska i största möjliga mån ske tillsammans med föräldrarna eftersom att allt handlar om att undvika placering av barn i andra familjer. Ettan arbetar i verkligheten, i familjernas hem, i deras dagliga liv och situationer. Genom observationer, stöd och råd arbetar de lösningsfokuserat med bland annat motiverande samtal. De gör planerade besök, men oplanerade kan förekomma om de inte kunnat få kontakt och är oroliga för barnet/ungdomen.
• Deltagande observationer under barnavårdsutredningar. De tittar på saker som stabiliteten i familjen, deras rutiner, hur miljön är hemmet och på familjens umgänge med andra. Allt utifrån barnets perspektiv.
• Familjebehandling där syftet är att hjälpa familjer förändra barns/ungdomars negativa funktionsmönster inom familjen. Familjesamtal och/eller förändringsarbete grundade på sammanställningar och/eller lösningsfokuserat förhållningssätt. Familjens inställning och vilja att förändra är av största vikt, minsta lilla förändring som de är villiga att göra är mycket positivt för framtiden menar Lisa.
• Föräldrastöd kan gälla bland annat gränssättningsfrågor. Lisa berättar att det är vanligt med psykisk ohälsa hos föräldrar i de familjer de träffar. Föräldrars syn på sig själva som föräldrar och inte minst som människor, deras egna självbild och deras självförtroende är vanligt att de för arbeta med eftersom en dålig självbild påverkar föräldraförmågan negativt. En svårighet att vara konsekvent och sätta gränser för barnen/ungdomarna är då vanlig.
• Ungdomsstöd handlar väldigt mycket om ”jag-stärkande” genom motiverande samtal och/eller aktiviteter för att hjälpa dem med förhållningssätt till sig själva, men även till sin omgivning. Stöd till föräldrarna sker parallellt där föräldrarna får guidning i hur de själva kan guida sina ungdomar i livet.
• Umgängeshjälp kan ges till familjer med komplicerade umgängen, exempelvis skilsmässofamiljer där problemet kan ligga i hämtning/lämning i de två familjerna. Här blir det då två familjer att arbeta med, hjälpen kan ges på sätt angivna tidigare.
• ”Ungbo” Ettans personal i samverkan med boendestöd (se nedan) och eventuellt privat nätverk stöttar ungdomar som flyttat hemifrån utan att kanske vara riktigt mogna för det. Tillsammans ger de stöd i ungdomarnas egna liv i deras egna hem.
• Unga lagöverträdare (ungdomstjänst & påverkansprogram) ges till ungdomar som blivit tilldömda ungdomstjänst, de kan få hjälp av Ettan med att hitta arbetsplatser förutom stöd och råd som ovan. Ettan följer kontinuerligt upp hur det går och har kontakt med ansvarig socialsekreterare.
I fall då det för en förälder kan vara svårt att precisera vad som är problematiskt i familjen så brukar Ettans personal använda sig av Mirakelfrågan. Antag att det en natt medan du sover, händer ett mirakel och att alla dina problem är lösta. Eftersom du sov när miraklet inträffade, har du ingen aning om att ett mirakel skett. Vad skulle du märka var annorlunda på morgonen, som sa dig att det hade skett ett mirakel? Inom det lösningsfokuserade förhållningssättet kan mirakelfrågan vara till stor hjälp att förstå vad samtalet ska syfta till, det vill säga målet med samtalet.
Ettan är numera beläget i sjukhusets gamla lokaler i Lysekil, detta har medfört ett mycket gott och naturligt samarbete med BUP som också finns där. De arbetar mycket gemensamt, ”över gränserna”, vid möten tillsammans med föräldrarna. I och med att föräldrarna är närvarande och givit sitt godkännande så kan de lyfta sekretessen under mötet. Lisa anser detta vara mycket framgångsrikt, för då är individen och familjen i fokus. Ettan medverkar i en samverkansgrupp med vanligen berörda instanser (såsom skola, BVC, BUP, polis och föreningsliv) för att kunna utveckla sina arbetsinsatser. I samma lokal som Ettan finns Boendestöd som är en individuellt anpassad hjälp som syftar till att stärka den enskildes praktiska förmåga att hantera sin vardag. De gör saker tillsammans (ska ej förväxlas med hemtjänst) så som hjälp vid kontakt med myndigheter, utflykter eller matlagning. Angående Ettans stödarbete till familjer så berättar Lisa att hon själv just nu har bussträning med en ensamstående mamma och hennes barn. Syftet med detta är att mamman senare själv ska kunna guida sitt barn i att åka buss. Ettans personal får planerad handledning var 14 dag, men det kan även fås vid behov. Ofta är det handledare som också de arbetar lösningsfokuserat, men det finns många olika ställen de kan få handledning från.
Likheter med Freire
Trots att de var osäkra på Freire kunde vi hitta ganska många likheter. Det viktigaste under arbetet är samtal, där samtalet bygger på ömsesidig respekt. Då de ser till helheten och jobbar lösningsfokuserat så är det viktigt att medvetandegöra problemen och få individerna att inse sina problem och tänka fram egna lösningar. Freire menar att när vi kan benämna världen kan vi också förändra världen. Ibland får de dock komma med mer konkreta lösningar beroende på hur situationen ser ut. Oftast arbetar de hemma hos familjen/individen eller i livsmiljön där vardagen ska fungera. De vill få fria människor som inte styrs av omedvetna krafter. Fria i den bemärkelsen att de själva blir medvetna om sin betydelse för omvärlden och att handling skapar förändring.
Avslutning
Avslutningsvis vill vi även berätta att en snabb och mycket intressant koppling angående Freire gjordes i gruppen till Minnesotamodellen, även kallad 12-stegsmetoden. I modellen utgår man från att beroendet är en obotlig, men behandlingsbar, sjukdom som drabbar människan på alla plan - fysiskt, psykiskt, mentalt och själsligt. Metoden går ut på att människor som är drogberoende hjälper varandra i en gemenskap, där man möts i all enkelhet för att dela med sig av sina problem och erfarenheter till varandra. Genom identifikationen med andra drogberoende får deltagaren insikt, styrka och kan börja ta ansvar för sitt tillfrisknande. Behandlingen följs av regelbunden medverkan i självhjälpsgrupper i AA (Anonyma Alkoholister) eller NA (Anonyma Narkomaner).
Christina Mattisson, Frida Lundin, Jessica Lagrell,
Petra Ottander, Robert Legén, Tracey Söderberg
Vi är en ”Lysekilsgrupp” som bildades snabbt, naturligt och vi tog genast tillfället i akt att få samarbeta. Vi valde att besöka Ettan, en arbetsplats i Lysekil i vår jakt på Freire.
Under 2007 omorganiserades Individ och familjeomsorgen (IFO), idag består den av en vuxengrupp samt en familjegrupp. Ettan som vi besökte är en behandlingsenhet under familjegruppen. Ettans verksamhet är inte lagstadgad, och de jobbar på uppdrag åt socialtjänsten. Vi fick träffa Lisa som arbetat på Ettan i två år, tidigare jobbade hon på socialkontoret som socialsekreterare. Lisa är utbildad socialpedagog och hennes två kollegor är socionom samt beteendevetare. Utöver deras grundutbildningar har de fortbildats i nätverks- och lösningsfokuserat arbete.
Personalen kunde inte riktigt dra sig till minnes vem Freire var, därför bad vi Lisa berätta om deras verksamhet så vi själva kunde göra en bedömning om likheter med Freires tankesätt. Lisa beskriver i korta drag hur ett ärende kommer till Ettan:
1. Anmälan görs till socialtjänsten (exempelvis av skolan som fall där barn far illa).
2. En handläggare från socialtjänsten har ett bedömningssamtal hemma hos familjen. Bedömer handläggaren att familjen behöver hjälp så gör de en vårdplan.
3. Familjen blir erbjuden hjälp och med deras samtycke så lämnas uppdraget till Ettan. Tillsammans med familjen gör då Ettan en handlingsplan.
Allt arbete ska i största möjliga mån ske tillsammans med föräldrarna eftersom att allt handlar om att undvika placering av barn i andra familjer. Ettan arbetar i verkligheten, i familjernas hem, i deras dagliga liv och situationer. Genom observationer, stöd och råd arbetar de lösningsfokuserat med bland annat motiverande samtal. De gör planerade besök, men oplanerade kan förekomma om de inte kunnat få kontakt och är oroliga för barnet/ungdomen.
• Deltagande observationer under barnavårdsutredningar. De tittar på saker som stabiliteten i familjen, deras rutiner, hur miljön är hemmet och på familjens umgänge med andra. Allt utifrån barnets perspektiv.
• Familjebehandling där syftet är att hjälpa familjer förändra barns/ungdomars negativa funktionsmönster inom familjen. Familjesamtal och/eller förändringsarbete grundade på sammanställningar och/eller lösningsfokuserat förhållningssätt. Familjens inställning och vilja att förändra är av största vikt, minsta lilla förändring som de är villiga att göra är mycket positivt för framtiden menar Lisa.
• Föräldrastöd kan gälla bland annat gränssättningsfrågor. Lisa berättar att det är vanligt med psykisk ohälsa hos föräldrar i de familjer de träffar. Föräldrars syn på sig själva som föräldrar och inte minst som människor, deras egna självbild och deras självförtroende är vanligt att de för arbeta med eftersom en dålig självbild påverkar föräldraförmågan negativt. En svårighet att vara konsekvent och sätta gränser för barnen/ungdomarna är då vanlig.
• Ungdomsstöd handlar väldigt mycket om ”jag-stärkande” genom motiverande samtal och/eller aktiviteter för att hjälpa dem med förhållningssätt till sig själva, men även till sin omgivning. Stöd till föräldrarna sker parallellt där föräldrarna får guidning i hur de själva kan guida sina ungdomar i livet.
• Umgängeshjälp kan ges till familjer med komplicerade umgängen, exempelvis skilsmässofamiljer där problemet kan ligga i hämtning/lämning i de två familjerna. Här blir det då två familjer att arbeta med, hjälpen kan ges på sätt angivna tidigare.
• ”Ungbo” Ettans personal i samverkan med boendestöd (se nedan) och eventuellt privat nätverk stöttar ungdomar som flyttat hemifrån utan att kanske vara riktigt mogna för det. Tillsammans ger de stöd i ungdomarnas egna liv i deras egna hem.
• Unga lagöverträdare (ungdomstjänst & påverkansprogram) ges till ungdomar som blivit tilldömda ungdomstjänst, de kan få hjälp av Ettan med att hitta arbetsplatser förutom stöd och råd som ovan. Ettan följer kontinuerligt upp hur det går och har kontakt med ansvarig socialsekreterare.
I fall då det för en förälder kan vara svårt att precisera vad som är problematiskt i familjen så brukar Ettans personal använda sig av Mirakelfrågan. Antag att det en natt medan du sover, händer ett mirakel och att alla dina problem är lösta. Eftersom du sov när miraklet inträffade, har du ingen aning om att ett mirakel skett. Vad skulle du märka var annorlunda på morgonen, som sa dig att det hade skett ett mirakel? Inom det lösningsfokuserade förhållningssättet kan mirakelfrågan vara till stor hjälp att förstå vad samtalet ska syfta till, det vill säga målet med samtalet.
Ettan är numera beläget i sjukhusets gamla lokaler i Lysekil, detta har medfört ett mycket gott och naturligt samarbete med BUP som också finns där. De arbetar mycket gemensamt, ”över gränserna”, vid möten tillsammans med föräldrarna. I och med att föräldrarna är närvarande och givit sitt godkännande så kan de lyfta sekretessen under mötet. Lisa anser detta vara mycket framgångsrikt, för då är individen och familjen i fokus. Ettan medverkar i en samverkansgrupp med vanligen berörda instanser (såsom skola, BVC, BUP, polis och föreningsliv) för att kunna utveckla sina arbetsinsatser. I samma lokal som Ettan finns Boendestöd som är en individuellt anpassad hjälp som syftar till att stärka den enskildes praktiska förmåga att hantera sin vardag. De gör saker tillsammans (ska ej förväxlas med hemtjänst) så som hjälp vid kontakt med myndigheter, utflykter eller matlagning. Angående Ettans stödarbete till familjer så berättar Lisa att hon själv just nu har bussträning med en ensamstående mamma och hennes barn. Syftet med detta är att mamman senare själv ska kunna guida sitt barn i att åka buss. Ettans personal får planerad handledning var 14 dag, men det kan även fås vid behov. Ofta är det handledare som också de arbetar lösningsfokuserat, men det finns många olika ställen de kan få handledning från.
Likheter med Freire
Trots att de var osäkra på Freire kunde vi hitta ganska många likheter. Det viktigaste under arbetet är samtal, där samtalet bygger på ömsesidig respekt. Då de ser till helheten och jobbar lösningsfokuserat så är det viktigt att medvetandegöra problemen och få individerna att inse sina problem och tänka fram egna lösningar. Freire menar att när vi kan benämna världen kan vi också förändra världen. Ibland får de dock komma med mer konkreta lösningar beroende på hur situationen ser ut. Oftast arbetar de hemma hos familjen/individen eller i livsmiljön där vardagen ska fungera. De vill få fria människor som inte styrs av omedvetna krafter. Fria i den bemärkelsen att de själva blir medvetna om sin betydelse för omvärlden och att handling skapar förändring.
Avslutning
Avslutningsvis vill vi även berätta att en snabb och mycket intressant koppling angående Freire gjordes i gruppen till Minnesotamodellen, även kallad 12-stegsmetoden. I modellen utgår man från att beroendet är en obotlig, men behandlingsbar, sjukdom som drabbar människan på alla plan - fysiskt, psykiskt, mentalt och själsligt. Metoden går ut på att människor som är drogberoende hjälper varandra i en gemenskap, där man möts i all enkelhet för att dela med sig av sina problem och erfarenheter till varandra. Genom identifikationen med andra drogberoende får deltagaren insikt, styrka och kan börja ta ansvar för sitt tillfrisknande. Behandlingen följs av regelbunden medverkan i självhjälpsgrupper i AA (Anonyma Alkoholister) eller NA (Anonyma Narkomaner).
Christina Mattisson, Frida Lundin, Jessica Lagrell,
Petra Ottander, Robert Legén, Tracey Söderberg
Freire i Sverige, empowerment, framtidsverkstäder och äldrevård
Aida Paulos, Sandra Lindh, Maja Graaf
Socialpedagogiskaprogrammet 08
Freire
Vi har tittat på hur Freire har influerat ett socialpedagogiskt arbetssätt i Sverige. Som vi kan se det har Freires pedagogik ett brett användningsområde. Allt ifrån förskolan till äldreomsorgen. Att inte bara bli hjälpt utan bli delaktig och få förståelse i situationen. Om det finns möjlighet att förändra tillsammans med andra samhällsindivider, vara ett med naturen . Att bara hjälpa menar Freire är att beröva människan sitt ansvar och uppmuntrar till passivitet. Freires tankar och uttryckssätt utgår från vad vi idag skulle kalla Empowerementperspektiv .
empowerment, undervisning för att stärka individens möjlighet att bli mer självständig, kunna formulera sina egna mål och ta makt över sitt eget liv (NE)
Ungefär såhär har även vi uppfattat själva begreppet empowerment. Vad vi har förstått så är det även det här som Freires pedagogik går ut på. Att stärka individen i sig själv för att se förtrycket och sedan kunna ifrågasätta detta. I en verksamhet som vi har sett att den frigörande pedagogiken spelat stor roll är när det gäller språkinlärning för människor med inlärningssvårigheter. Där man jobbar med att göra praktiska saker samtidigt som man utvecklar sina språkfärdigheter. Där man jobbar med att visa individer vad man kan åstadkomma med ett språk och utifrån den motivationen jobbar för att utveckla ett språk.
Att identifiera problemet och göra något själv går det?
I äldreomsorgen har det arbetats fram något som heter framtidsverkstad. I stort handlar det om att forskare, politiker, brukare och anställda tillsammans försöker hitta sätt att förbättra exempel inom boende, det sociala nätet och allt vad det innebär för en bättre trygghet och ett gott liv som kan leda till att äldre kan bo kvar i sina hem. Här handlar det om att ta ansvar för sitt liv och få insikt att det är individen själv som måste hjälpa till, till förändring. Det är ett viktigt moment som Freire också utrycker att vara delaktig i och att individen är med och bestämmer. Att bo och leva med det som bestäms. Att lära sig förstå deras värld och uppfattning, det vi menar är att det ska vara en närhet och samspel till beslutsfattarna och de berörda . Detta handlar om att imitera en förändringsprocess för att få individen att aktivt delta i processen.
Sammanfattningsvis kan vi säga att vi uppfattar målet med pedagogiken att gå från naivt medvetande, alltså att man ser förtrycket men agerar inte på grund av ex rädsla eller okunskap, för att sedan komma till kritiskt medvetande, då man faktiskt gör något åt sin situation. Det handlar om frigörelse och social mobilisering. Bara genom att titta på de statliga stöden som ges i Sverige ser vi ett sätt att från statens sida bidra till att människor tar vara på sig själva. Det kan man tolka som ett led i Freires pedagogik.
Socialpedagogiskaprogrammet 08
Freire
Vi har tittat på hur Freire har influerat ett socialpedagogiskt arbetssätt i Sverige. Som vi kan se det har Freires pedagogik ett brett användningsområde. Allt ifrån förskolan till äldreomsorgen. Att inte bara bli hjälpt utan bli delaktig och få förståelse i situationen. Om det finns möjlighet att förändra tillsammans med andra samhällsindivider, vara ett med naturen . Att bara hjälpa menar Freire är att beröva människan sitt ansvar och uppmuntrar till passivitet. Freires tankar och uttryckssätt utgår från vad vi idag skulle kalla Empowerementperspektiv .
empowerment, undervisning för att stärka individens möjlighet att bli mer självständig, kunna formulera sina egna mål och ta makt över sitt eget liv (NE)
Ungefär såhär har även vi uppfattat själva begreppet empowerment. Vad vi har förstått så är det även det här som Freires pedagogik går ut på. Att stärka individen i sig själv för att se förtrycket och sedan kunna ifrågasätta detta. I en verksamhet som vi har sett att den frigörande pedagogiken spelat stor roll är när det gäller språkinlärning för människor med inlärningssvårigheter. Där man jobbar med att göra praktiska saker samtidigt som man utvecklar sina språkfärdigheter. Där man jobbar med att visa individer vad man kan åstadkomma med ett språk och utifrån den motivationen jobbar för att utveckla ett språk.
Att identifiera problemet och göra något själv går det?
I äldreomsorgen har det arbetats fram något som heter framtidsverkstad. I stort handlar det om att forskare, politiker, brukare och anställda tillsammans försöker hitta sätt att förbättra exempel inom boende, det sociala nätet och allt vad det innebär för en bättre trygghet och ett gott liv som kan leda till att äldre kan bo kvar i sina hem. Här handlar det om att ta ansvar för sitt liv och få insikt att det är individen själv som måste hjälpa till, till förändring. Det är ett viktigt moment som Freire också utrycker att vara delaktig i och att individen är med och bestämmer. Att bo och leva med det som bestäms. Att lära sig förstå deras värld och uppfattning, det vi menar är att det ska vara en närhet och samspel till beslutsfattarna och de berörda . Detta handlar om att imitera en förändringsprocess för att få individen att aktivt delta i processen.
Sammanfattningsvis kan vi säga att vi uppfattar målet med pedagogiken att gå från naivt medvetande, alltså att man ser förtrycket men agerar inte på grund av ex rädsla eller okunskap, för att sedan komma till kritiskt medvetande, då man faktiskt gör något åt sin situation. Det handlar om frigörelse och social mobilisering. Bara genom att titta på de statliga stöden som ges i Sverige ser vi ett sätt att från statens sida bidra till att människor tar vara på sig själva. Det kan man tolka som ett led i Freires pedagogik.
Freire i Sverige def enligt NE koppling tilll förskola
Paolo Freire
Enligt NE är dialogpedagogik:
”en undervisningsform som syftar till inlärning genom samtal mellan lärare och elever med de senares allsidiga jagutveckling, kommunikations- och begreppsbildningsfärdighet som mål. Dialogpedagogiken bygger på elevernas aktiva medverkan med frågor och kommentarer. Den ses som motsatsen till "förmedlingspedagogik", där eleven av läraren serveras och okritiskt godtar lärostoffet enligt "frågor-och-svar-metoden". Dialogpedagogikens grundsyn är av samma art som motsvarande inom aktivitetspedagogik och arbetsskola. Dialogpedagogik har i sen tid särskilt rekommenderats för förskolan”.
Genom att läst boken ”Pedagogik för förtryckta” (1973) där Freire diskuterar ”bankundervisningen/förmedlingspedagogiken” som går ut på att läraren talar om för eleven vad de ska lära sig. Exempelvis att 1+1=2 får eleverna lära sig utav läraren. Hur de ska tänka för att verkligen förstå innebörden av 1+1=2 anses inte lika viktigt när det gäller ”bankundervisningen” anser Freire. Därför försökte Freire arbeta för den ”problemformulerande undervisningen” istället. Den dialogpedagogik som vi diskuterar anser vi är jämförbar med ”problemformulerande undervisning” som Freire också tar upp i sin bok.
När vi sökte information på Internet och Googlar Freire fick vi inte fram så mycket information om honom som vi kände var relevant för oss, då vi valt att titta på om hans teorier finns i dagens skolverksamhet. Det står som vi nämnt i NE att dialogpedagogiken rekommenderas för förskolan. Vi gjorde en liten undersökning genom att ringa runt till olika skolor/förskolor för att undersöka om de använde Freires pedagogik i sin undervisning. Vet personalen som arbetar på förskolan eller i skolan att de arbetar med en speciell metod efter Freire. Vi har inte lyckats hitta någon skola/förskola som konkret kunde säga att de arbetar utifrån Freires pedagogik. Kuratorn kände till Paolu Freire men inte direkt hört talas om någon speciell pedagogik och arbetar inte heller utifrån den. Resten av personalen som vi talat med bestod av förskolelärare och de ansåg sig inte arbeta utifrån hans dialogiska pedagogik. Vi började då fundera över om personalen på de olika skolorna arbetar med hans pedagogik utan att ha kännedom om att de faktiskt är inspirerade av Freire.
Malin Wester (gr 5) och Lina Thörnsson (gr 9)
Enligt NE är dialogpedagogik:
”en undervisningsform som syftar till inlärning genom samtal mellan lärare och elever med de senares allsidiga jagutveckling, kommunikations- och begreppsbildningsfärdighet som mål. Dialogpedagogiken bygger på elevernas aktiva medverkan med frågor och kommentarer. Den ses som motsatsen till "förmedlingspedagogik", där eleven av läraren serveras och okritiskt godtar lärostoffet enligt "frågor-och-svar-metoden". Dialogpedagogikens grundsyn är av samma art som motsvarande inom aktivitetspedagogik och arbetsskola. Dialogpedagogik har i sen tid särskilt rekommenderats för förskolan”.
Genom att läst boken ”Pedagogik för förtryckta” (1973) där Freire diskuterar ”bankundervisningen/förmedlingspedagogiken” som går ut på att läraren talar om för eleven vad de ska lära sig. Exempelvis att 1+1=2 får eleverna lära sig utav läraren. Hur de ska tänka för att verkligen förstå innebörden av 1+1=2 anses inte lika viktigt när det gäller ”bankundervisningen” anser Freire. Därför försökte Freire arbeta för den ”problemformulerande undervisningen” istället. Den dialogpedagogik som vi diskuterar anser vi är jämförbar med ”problemformulerande undervisning” som Freire också tar upp i sin bok.
När vi sökte information på Internet och Googlar Freire fick vi inte fram så mycket information om honom som vi kände var relevant för oss, då vi valt att titta på om hans teorier finns i dagens skolverksamhet. Det står som vi nämnt i NE att dialogpedagogiken rekommenderas för förskolan. Vi gjorde en liten undersökning genom att ringa runt till olika skolor/förskolor för att undersöka om de använde Freires pedagogik i sin undervisning. Vet personalen som arbetar på förskolan eller i skolan att de arbetar med en speciell metod efter Freire. Vi har inte lyckats hitta någon skola/förskola som konkret kunde säga att de arbetar utifrån Freires pedagogik. Kuratorn kände till Paolu Freire men inte direkt hört talas om någon speciell pedagogik och arbetar inte heller utifrån den. Resten av personalen som vi talat med bestod av förskolelärare och de ansåg sig inte arbeta utifrån hans dialogiska pedagogik. Vi började då fundera över om personalen på de olika skolorna arbetar med hans pedagogik utan att ha kännedom om att de faktiskt är inspirerade av Freire.
Malin Wester (gr 5) och Lina Thörnsson (gr 9)
Spår av Freire i Sverige
Basgrupp 15 Varberg 2008-12-09
Paulo Freire
Vi har googlat på Freire och frigörande pedagogik men inte funnit någon svensk organisation som arbetar renodlat utifrån Freire. Vi stöter på återkommande sidor som länkar samman olika pedagoger, som i sin tur är inspirerade av Freire eller som Freire var inspirerad av.
Folkhögskola
Många folkhögskolor jobbar med frigörande pedagogik. Löftadalens folkhögskola i Åsa har på hemsidan skrivit ned sin policy: ”All personal på Löftadalens folkhögskola skall sträva efter att du skall utvecklas i en skapande, kreativ och demokratisk miljö vilken skall anpassas till dina behov, din historia och utifrån dina egna förutsättningar.” Vi har varit i kontakt med Löftadalens växel, men utbildningsledaren var inte anträffbar. Vi vill ända ta upp den här skolan, för det verkar som att de är influerade av frigörande pedagogik och kanske i viss mån Paulo Freire.
Loris Malaguzzi
Loris Malaguzzi, som grundade pedagogiken Reggio Emilia har tagit inspiration från Freire. Pedagogiken ”bygger på en humanistisk livshållning som bygger på en stark tro på människans möjligheter, en djup respekt för barnet samt en övertygelse om att alla barn föds rika och intelligenta med en stark inneboende kraft att utforska världen.”
”Bejakandet av subjektivitet, olikhet, solidaritet, samarbete och en tro på att man genom att bekräfta barnens individuallitet och rätigheter på sikt kan förändra världen i en allt mer demokratisk riktning.”
Barnen behöver vuxna som möter dem med respekt och är intresserade av deras viktiga tankar och åsikter. Den vuxne ska vara en medarbetare.
Célestin Freinet
Betoningen i Freinets pedagogik är barnets behov och intresse och pedagogens roll är att göra barnet delaktigt i sitt eget lärande. Kunskapskällan är verkligheten. Freinet har formulerat en pedagogik som kallas verklighetspedagogik eller arbetspedagogik. Han ville skapa en skola där eleverna kunde uttrycka sig fritt och utveckla skaparlust och fantasi. Erfarenhet får eleven genom experiment (det trevande försöket) och ett undersökande arbetssätt utifrån egna frågeställningar. I likhet med Freire säger Freinet att handens och hjärnans arbete hänger ihop och anses lika viktiga
Reflektioner
När vi läst ”Pedagogy of the oppressed” känner vi igen många av Freires tankar från Vygotskij. Det känns oerhört intressant att vi kan se influenser från olika pedagoger och hur mycket de indirekt eller direkt samarbetar med tankar, människosyn och pedagogik. Att vi inte hittar renodlad ”Freire pedagogik” gör inte så mycket, för det gör att vi får insyn i andra delar och kan sätta influenser i samband med varandra. Det handlar ju om att när vi som arbetande socialpedagoger är ute och jobbar, tar influenser från teorier, sätter in de i praktiken och anpassar det efter den unika situationen vi är i och för den människan vi möter just då.
Högskolan väst
”Egen och andras erfarenheter är utgångspunkten, för att på ett strukturerat sätt tillägna sig kunskap, genom att tillsammans med andra, bearbeta uppgifter och litteratur. Detta pedagogiska arbetssätt betonar en grundsyn att varje student bidrar till den gemensamma kunskapsutvecklingen. Reflektion, lärande och personlig utveckling betonas i utbildningen i avsikt att studenten tillsammans med andra skall utveckla handlingsberedskap för sin kommande yrkesfunktion. Undervisningen inriktas på att utveckla förmåga till problematisering, reflektion, analys och handling.” (Ett utdrag från den allmänna informationen som Högskolan Väst tilldelat studenterna vid det Socialpedagogiska programmet som vi tycker passar ypperligt in i denna sammanställning.)
Källförteckning
http://www.loftadalen.fhsk.se/skolan/policy.htm
http://www.skola.umea.se/klumpenforskola/barnsynarbetssatt/varbarnsyn.4.76e8872b11079030e12800058291.html
http://www.reggioemilia.se/omreggio.htm
http://www.home1.pp.sbbs.se/fredsduvan/Doks/Freinet.html
Paulo Freire
Vi har googlat på Freire och frigörande pedagogik men inte funnit någon svensk organisation som arbetar renodlat utifrån Freire. Vi stöter på återkommande sidor som länkar samman olika pedagoger, som i sin tur är inspirerade av Freire eller som Freire var inspirerad av.
Folkhögskola
Många folkhögskolor jobbar med frigörande pedagogik. Löftadalens folkhögskola i Åsa har på hemsidan skrivit ned sin policy: ”All personal på Löftadalens folkhögskola skall sträva efter att du skall utvecklas i en skapande, kreativ och demokratisk miljö vilken skall anpassas till dina behov, din historia och utifrån dina egna förutsättningar.” Vi har varit i kontakt med Löftadalens växel, men utbildningsledaren var inte anträffbar. Vi vill ända ta upp den här skolan, för det verkar som att de är influerade av frigörande pedagogik och kanske i viss mån Paulo Freire.
Loris Malaguzzi
Loris Malaguzzi, som grundade pedagogiken Reggio Emilia har tagit inspiration från Freire. Pedagogiken ”bygger på en humanistisk livshållning som bygger på en stark tro på människans möjligheter, en djup respekt för barnet samt en övertygelse om att alla barn föds rika och intelligenta med en stark inneboende kraft att utforska världen.”
”Bejakandet av subjektivitet, olikhet, solidaritet, samarbete och en tro på att man genom att bekräfta barnens individuallitet och rätigheter på sikt kan förändra världen i en allt mer demokratisk riktning.”
Barnen behöver vuxna som möter dem med respekt och är intresserade av deras viktiga tankar och åsikter. Den vuxne ska vara en medarbetare.
Célestin Freinet
Betoningen i Freinets pedagogik är barnets behov och intresse och pedagogens roll är att göra barnet delaktigt i sitt eget lärande. Kunskapskällan är verkligheten. Freinet har formulerat en pedagogik som kallas verklighetspedagogik eller arbetspedagogik. Han ville skapa en skola där eleverna kunde uttrycka sig fritt och utveckla skaparlust och fantasi. Erfarenhet får eleven genom experiment (det trevande försöket) och ett undersökande arbetssätt utifrån egna frågeställningar. I likhet med Freire säger Freinet att handens och hjärnans arbete hänger ihop och anses lika viktiga
Reflektioner
När vi läst ”Pedagogy of the oppressed” känner vi igen många av Freires tankar från Vygotskij. Det känns oerhört intressant att vi kan se influenser från olika pedagoger och hur mycket de indirekt eller direkt samarbetar med tankar, människosyn och pedagogik. Att vi inte hittar renodlad ”Freire pedagogik” gör inte så mycket, för det gör att vi får insyn i andra delar och kan sätta influenser i samband med varandra. Det handlar ju om att när vi som arbetande socialpedagoger är ute och jobbar, tar influenser från teorier, sätter in de i praktiken och anpassar det efter den unika situationen vi är i och för den människan vi möter just då.
Högskolan väst
”Egen och andras erfarenheter är utgångspunkten, för att på ett strukturerat sätt tillägna sig kunskap, genom att tillsammans med andra, bearbeta uppgifter och litteratur. Detta pedagogiska arbetssätt betonar en grundsyn att varje student bidrar till den gemensamma kunskapsutvecklingen. Reflektion, lärande och personlig utveckling betonas i utbildningen i avsikt att studenten tillsammans med andra skall utveckla handlingsberedskap för sin kommande yrkesfunktion. Undervisningen inriktas på att utveckla förmåga till problematisering, reflektion, analys och handling.” (Ett utdrag från den allmänna informationen som Högskolan Väst tilldelat studenterna vid det Socialpedagogiska programmet som vi tycker passar ypperligt in i denna sammanställning.)
Källförteckning
http://www.loftadalen.fhsk.se/skolan/policy.htm
http://www.skola.umea.se/klumpenforskola/barnsynarbetssatt/varbarnsyn.4.76e8872b11079030e12800058291.html
http://www.reggioemilia.se/omreggio.htm
http://www.home1.pp.sbbs.se/fredsduvan/Doks/Freinet.html
Tillämpas Freire i Sverige Basta arbetskooperativ
Att jämföra situationen som rådde i Brasilien med Sverige idag är ganska långsökt men Freires tankar lever kvar. Hans pedagogik finns i omlopp runt om i världen. Hans tankegångar om dialogskapande, humanisering, problemformulerande undervisning, teori och praktik mm
är gångbara även idag. Jag skall här berätta lite om ett arbetskooperativ som använder sig av Freires pedagogik i stor utsträckning.
Basta arbetskooperativ
Startade hösten 1994 utanför Nykvarn och är ett socialt företag som erbjuder hjälp till självhjälp. Basta riktar sig till missbrukare som vill lämna sitt missbruk. På Basta finns det idag ca 70 medarbetare. Många av dem har långt missbruk bakom sig. Verksamheten bedrivs bl a inom byggnation, klottersanering och djurhållning. Basta bedriver också rehabilitering och yrkes- och entreprenörsutbildning, även kallad Yes-utbildningen. Ett redskap som används för rehabilitering från missbruk är gemenskapen från kollektivet. Basta är inspirerat av det Italienska kooperativet i San Patrignano. Grundaren heter Alec Carlberg. Ideologin är uppbyggd på sex grundpelare: Arbetets roll, Kvalitetsmedvetande, Solidaritet med andra, Ekologins nödvändighet, Oberoendets stolthet och Exemplets makt (Carlberg 2001). Basta Arbetskooperativ ingår också i ett EU-projekt.
Freires tankar och organisationen Basta
Paulo Freire ansåg att vägen till befrielse (empowerment) låg i dialogen mellan människor.
Han lyfte ofta upp människor som subjekt, dvs som människor med frihet att agera jämfört med objekt som hela tiden utsätts för omgivningens agerande. Freire talade om att befrielse endast kan lyckas med folket och inte för folket. Empowerment är ett ord som blivit allt vanligare och som kan förknippas med Freires filosofi. Enligt Freire kan ordet översättas med medvetandeskapande – en konsekvens av befriande kunskapsinlärning.
Nu skall vi titta på några paralleller mellan Freires syn på de fattiga i Brasilien och Bastas förhållningssätt till missbrukare:
Är missbrukare i Sverige maktlösa? Förtryckta? Fattiga?
Ett citat av Bastas grundare Alec Carlberg om visionen i Basta:
” I bastas vision ligger förhoppningen om att Basta blir en socialpolitisk väckarklocka för fler än dem som bor och arbetar på kooperativet. Arbetet mot missbruk handlar i grunden om att bekämpa orättvisor, utanförskap, dåliga kunskaper och avsaknaden av självförtroende hos människor. Kampen mot missbruk borde förstärka individens egen kraft. Idag tenderar narkotikapolitiken att försvaga missbrukarens självkänsla och därmed försvåra förutsättningarna för en lyckad återkomst in i samhällsgemenskapen.” (Carlberg 2000).
Här uttrycks en förtryckande syn från samhället mot gruppen missbrukare. Carlbergs citat om gruppens utanförskap och dåliga självförtroende stämmer bra med Freires syn på de brasilianska fattigas passivitet och tystnad. I Bastas vision finns en vision om att omvandla missbrukare och klienter till medarbetare och företagare. Här kan vi också se Freires tankar om subjektfixering istället för objektfixering. På Basta ses företagande både som mål och medel. Genom att både bo och arbeta tillsammans i en strävan att återta makten blir förutsättningarna för reflekterande praktik mycket bra.
Yes utbildningen en ettårig yrkes- och entreprenörsutbildning
Genom intervjuer med elever, regelbundna besök och studerande av pedagogikens utveckling har en studie gjort och en jämförelse av Freires tankar på Basta. Här följer några iakttagelser och positiva förändringar som skett under det studerande året på Basta. En ökad tro på sin egen förmåga bland eleverna, en växande verbal förmåga vid beskrivandet av omvärlden och dess funktion i deras liv. Elevernas personliga insatser har varit mycket stora. En bra och nära relation med skolans rektor har varit av betydelse. Rektorn har hela tiden gjort anpassningar till elevernas särskilda inlärningssituation. Hon har varit tillgänglig för personligt stöd och uppmuntran. Alla eleverna beskriver detta stöd som avgörande. Gruppen har haft stor betydelse för stöd och dynamik under diskussioner. Det visade sig tydligt i intervjuerna att det individuella sättet att utveckla sin kunskap varit mycket betydelsefullt. Freires tankar återknyter till flera område som jag belyst ovan. Bl a reflektion och skapande aktivitet som kommer av den synergieffekt Freire talar om. Mycket givande och tagande där eleven blir lärarens lärare och läraren blir elevens elev som Freire också tar upp.
Avslutning
Som avslutning vill jag citera några rader från Freire och den frigörande pedagogiken:
” Att undervisa är inte att programmera utan att problematisera, inte att ge svar på frågor utan att kasta fram frågor, inte att överföra uppfostraren till eleven utan att provocera till självbestämning”. (Paulo Freire, 1972).
är gångbara även idag. Jag skall här berätta lite om ett arbetskooperativ som använder sig av Freires pedagogik i stor utsträckning.
Basta arbetskooperativ
Startade hösten 1994 utanför Nykvarn och är ett socialt företag som erbjuder hjälp till självhjälp. Basta riktar sig till missbrukare som vill lämna sitt missbruk. På Basta finns det idag ca 70 medarbetare. Många av dem har långt missbruk bakom sig. Verksamheten bedrivs bl a inom byggnation, klottersanering och djurhållning. Basta bedriver också rehabilitering och yrkes- och entreprenörsutbildning, även kallad Yes-utbildningen. Ett redskap som används för rehabilitering från missbruk är gemenskapen från kollektivet. Basta är inspirerat av det Italienska kooperativet i San Patrignano. Grundaren heter Alec Carlberg. Ideologin är uppbyggd på sex grundpelare: Arbetets roll, Kvalitetsmedvetande, Solidaritet med andra, Ekologins nödvändighet, Oberoendets stolthet och Exemplets makt (Carlberg 2001). Basta Arbetskooperativ ingår också i ett EU-projekt.
Freires tankar och organisationen Basta
Paulo Freire ansåg att vägen till befrielse (empowerment) låg i dialogen mellan människor.
Han lyfte ofta upp människor som subjekt, dvs som människor med frihet att agera jämfört med objekt som hela tiden utsätts för omgivningens agerande. Freire talade om att befrielse endast kan lyckas med folket och inte för folket. Empowerment är ett ord som blivit allt vanligare och som kan förknippas med Freires filosofi. Enligt Freire kan ordet översättas med medvetandeskapande – en konsekvens av befriande kunskapsinlärning.
Nu skall vi titta på några paralleller mellan Freires syn på de fattiga i Brasilien och Bastas förhållningssätt till missbrukare:
Är missbrukare i Sverige maktlösa? Förtryckta? Fattiga?
Ett citat av Bastas grundare Alec Carlberg om visionen i Basta:
” I bastas vision ligger förhoppningen om att Basta blir en socialpolitisk väckarklocka för fler än dem som bor och arbetar på kooperativet. Arbetet mot missbruk handlar i grunden om att bekämpa orättvisor, utanförskap, dåliga kunskaper och avsaknaden av självförtroende hos människor. Kampen mot missbruk borde förstärka individens egen kraft. Idag tenderar narkotikapolitiken att försvaga missbrukarens självkänsla och därmed försvåra förutsättningarna för en lyckad återkomst in i samhällsgemenskapen.” (Carlberg 2000).
Här uttrycks en förtryckande syn från samhället mot gruppen missbrukare. Carlbergs citat om gruppens utanförskap och dåliga självförtroende stämmer bra med Freires syn på de brasilianska fattigas passivitet och tystnad. I Bastas vision finns en vision om att omvandla missbrukare och klienter till medarbetare och företagare. Här kan vi också se Freires tankar om subjektfixering istället för objektfixering. På Basta ses företagande både som mål och medel. Genom att både bo och arbeta tillsammans i en strävan att återta makten blir förutsättningarna för reflekterande praktik mycket bra.
Yes utbildningen en ettårig yrkes- och entreprenörsutbildning
Genom intervjuer med elever, regelbundna besök och studerande av pedagogikens utveckling har en studie gjort och en jämförelse av Freires tankar på Basta. Här följer några iakttagelser och positiva förändringar som skett under det studerande året på Basta. En ökad tro på sin egen förmåga bland eleverna, en växande verbal förmåga vid beskrivandet av omvärlden och dess funktion i deras liv. Elevernas personliga insatser har varit mycket stora. En bra och nära relation med skolans rektor har varit av betydelse. Rektorn har hela tiden gjort anpassningar till elevernas särskilda inlärningssituation. Hon har varit tillgänglig för personligt stöd och uppmuntran. Alla eleverna beskriver detta stöd som avgörande. Gruppen har haft stor betydelse för stöd och dynamik under diskussioner. Det visade sig tydligt i intervjuerna att det individuella sättet att utveckla sin kunskap varit mycket betydelsefullt. Freires tankar återknyter till flera område som jag belyst ovan. Bl a reflektion och skapande aktivitet som kommer av den synergieffekt Freire talar om. Mycket givande och tagande där eleven blir lärarens lärare och läraren blir elevens elev som Freire också tar upp.
Avslutning
Som avslutning vill jag citera några rader från Freire och den frigörande pedagogiken:
” Att undervisa är inte att programmera utan att problematisera, inte att ge svar på frågor utan att kasta fram frågor, inte att överföra uppfostraren till eleven utan att provocera till självbestämning”. (Paulo Freire, 1972).
Freire i världen Action aid
Alfabetiseringsarbete genom organisationen Actionaid
Vi tre bestämde oss för att titta närmare på ett utav de områden som vi fastnade för när vi läst Pedagogik för förtryckta. Vi blev intresserade av Freires alfabetiseringsarbete och bestämde oss för att leta upp något exempel på hur detta bedrivs idag.
Actionaid är en organisation som ej är politiskt eller religiöst bunden. Organisationen har i drygt 35 år arbetat med att bekämpa fattigdom och andra orättvisor som detta medför i länder i bl.a. Afrika, Asien och Latinamerika. Största delen av de finansiella medlen som används i arbetet världens över kommer från Europa och USA. Actionaids kontor finns i sju olika läder: England, Grekland, Italien, Irland, Belgien, USA och Sverige. De samarbetar även med två systerorganisationer i Spanien och Frankrike.
Actionaids vision: ”En värld utan fattigdom och orättvisa där varje individ kan leva ett värdigt liv.”
Actionaids uppdrag: ”Att arbeta med fattiga och utsatta människor för att utrota fattigdom och orättvisa.”
Organisationen har flera olika arbetsområden, ett exempel är rätten till utbildning. Runt om i världens fattigaste länder finns det 80 miljoner barn som inte får gå i grundskola, av dessa är 60 % flickor.
Reflect ger människor makt att skapa förändring. Människor som kan läsa och skriva har automatiskt större möjlighet att påverka sin omgivning, jämfört med de som inte besitter dessa färdigheter. Actionaid har utvecklat metoden Reflect och den används i utbildningsarbete med vuxna analfabeter. Denna metod utvecklades mellan åran 1993-1995 i Uganda, Bangladesh och El Salvador och används idag i över 70 olika länder.
Reflect har utvecklats utifrån teoretiska texter, en gång skrivna av Paulo Freire. I studiegrupperna där denna metod tillämpas används Freires idéer genom praktiska övningar. Deltagarna i Reflect-grupperna skapar alltid sitt eget undervisningsmaterial. Detta kan bestå av bl.a. diagram, kartor eller kalendrar. Även praktiska material används, som exempelvis teater, sång eller historieberättande. Alla dessa olika typer av metoder används för att deltagarna ska kunna uttrycka sina åsikter i sociala, ekonomiska, kulturella och politiska frågor. Varje person lär sig att kommunicera med de material som passar henne/ honom bäst. I Reflect-grupperna lär sig deltagarna även om sina rättigheter och hur de ska gå tillväga för att få tillgång till dessa.
Denna metod stärker människors organisationsförmåga, möjligheter att stå upp för sig själva och ta egna initiativ. Trots att Reflect-projekten skiljer sig sinsemellan, fokuserar de alltid på att göra det möjligt för fattiga människor att föra fram sina egna åsikter.
Reflect-grupper stärker ofta människors känsla av värdighet och självförtroende, samtidigt som de utvecklas inom områden som hälsa, barns utbildning, samt organisering av och aktivt deltagande i det lokala samhället. (www.actionaid.se)
Det är fascinerande att Freires tankar och idéer tillämpas än idag. Vi anser att han var en klok man och hans pedagogik, människosyn med mera är väl värd att tittas närmare på inom många olika verksamheter.
Av: Johanna Grimhed, Marie Johansson och Jana Karlsson ur Grupp 5 SOP08
Vi tre bestämde oss för att titta närmare på ett utav de områden som vi fastnade för när vi läst Pedagogik för förtryckta. Vi blev intresserade av Freires alfabetiseringsarbete och bestämde oss för att leta upp något exempel på hur detta bedrivs idag.
Actionaid är en organisation som ej är politiskt eller religiöst bunden. Organisationen har i drygt 35 år arbetat med att bekämpa fattigdom och andra orättvisor som detta medför i länder i bl.a. Afrika, Asien och Latinamerika. Största delen av de finansiella medlen som används i arbetet världens över kommer från Europa och USA. Actionaids kontor finns i sju olika läder: England, Grekland, Italien, Irland, Belgien, USA och Sverige. De samarbetar även med två systerorganisationer i Spanien och Frankrike.
Actionaids vision: ”En värld utan fattigdom och orättvisa där varje individ kan leva ett värdigt liv.”
Actionaids uppdrag: ”Att arbeta med fattiga och utsatta människor för att utrota fattigdom och orättvisa.”
Organisationen har flera olika arbetsområden, ett exempel är rätten till utbildning. Runt om i världens fattigaste länder finns det 80 miljoner barn som inte får gå i grundskola, av dessa är 60 % flickor.
Reflect ger människor makt att skapa förändring. Människor som kan läsa och skriva har automatiskt större möjlighet att påverka sin omgivning, jämfört med de som inte besitter dessa färdigheter. Actionaid har utvecklat metoden Reflect och den används i utbildningsarbete med vuxna analfabeter. Denna metod utvecklades mellan åran 1993-1995 i Uganda, Bangladesh och El Salvador och används idag i över 70 olika länder.
Reflect har utvecklats utifrån teoretiska texter, en gång skrivna av Paulo Freire. I studiegrupperna där denna metod tillämpas används Freires idéer genom praktiska övningar. Deltagarna i Reflect-grupperna skapar alltid sitt eget undervisningsmaterial. Detta kan bestå av bl.a. diagram, kartor eller kalendrar. Även praktiska material används, som exempelvis teater, sång eller historieberättande. Alla dessa olika typer av metoder används för att deltagarna ska kunna uttrycka sina åsikter i sociala, ekonomiska, kulturella och politiska frågor. Varje person lär sig att kommunicera med de material som passar henne/ honom bäst. I Reflect-grupperna lär sig deltagarna även om sina rättigheter och hur de ska gå tillväga för att få tillgång till dessa.
Denna metod stärker människors organisationsförmåga, möjligheter att stå upp för sig själva och ta egna initiativ. Trots att Reflect-projekten skiljer sig sinsemellan, fokuserar de alltid på att göra det möjligt för fattiga människor att föra fram sina egna åsikter.
Reflect-grupper stärker ofta människors känsla av värdighet och självförtroende, samtidigt som de utvecklas inom områden som hälsa, barns utbildning, samt organisering av och aktivt deltagande i det lokala samhället. (www.actionaid.se)
Det är fascinerande att Freires tankar och idéer tillämpas än idag. Vi anser att han var en klok man och hans pedagogik, människosyn med mera är väl värd att tittas närmare på inom många olika verksamheter.
Av: Johanna Grimhed, Marie Johansson och Jana Karlsson ur Grupp 5 SOP08
Förtryck + afrika grupperna
Sammanfattning av vår diskussion kring Freires pedagogik
• Vi har frågat oss vilka som kan ses som förtryckta eller förtryckare i dagens samhälle, kan en förtryckare vara någon som tvingar på sina synsätt på ett t.ex. folk, land eller en grupp?
• Kan vi i västvärlden ses som förtryckare då vi anser att våra livsstilar och värderingar är de rätta? De som Freire såg som förtryckta kanske vi i dagens samhälle inte ser som förtryckta. (Bokens skrevs ändå under en annan tid och i en annan del av världen.)
• Vi har diskuterat att de kulturella skillnaderna kan ha en påverkan på vilka man tycker är förtryckta. Kan till exempel kvinnor som bär slöja av kulturella skäl ses som förtryckta? Är det kvinnoförtryck?
• Freire talar om att de förtryckta själv måste inse att det är förtryckta för att kunna reflektera och sedan förändra sin tillvaro.
• Är det rätt av Freire att bestämma vilka som är förtryckta? De behöver inte uppleva sig själva som förtryckta. Vad avgör vilka som är förtryckta?
• Stigmatisering av de förtryckta och internalisering av förtryckarens synsätt.
Skillnaderna mellan djur och människor. Djur är nersänkta i sin verklighet och kan inte kritiskt betrakta den.
Hjälper man en människa genom att säga att de är förtryckta? Är all förändring till godo?
• Är upplysning rätt i alla situationer?
Afrikagrupperna
Intervju Göteborgskontoret
Afrikagrupperna har inte Paulo Freires pedagogik på agendan men de har den alltid inombords. Deras vision är att få fattiga människors röst hörda och även en rättvis värld för alla. Hon sa att de inte använder Freires pedagogik som någon handbok, men:
”Det är självklart att vi vet vem han är […]”
Deras ideologi grundar sig på principen om alla människors lika värde och allas rätt att påverka sitt liv. Verksamheten utgår från en solidarisk samhällssyn och de vill genom gemensamt och ömsesidigt arbete i södra Afrika och Sverige minska fattigdom och förändra världens ojämlika resursfördelning och maktförhållanden. Enligt föreläsningen den 4/12 med Åse Eliasson Bjurström arbetade Freire med att medvetandegöra de förtryckta om deras situation. Vi kan se likheter mellan Afrikagruppernas sätt att arbeta och människosyn och Freires tankar.
Afrikagrupperna engagerar sig i frågor som demokratiutveckling, rättvisa handelsvillkor, skuldavskrivning, rätten till utbildning, jämställdhet och kampen mot hiv/aids.
I Sverige arbetar Afrikagrupperna med opinions- och lobbyarbete för att informera om det de arbetar med i södra Afrika. De uppvaktar även EU-parlamentariker, skriver debattartiklar och håller i insamling av pengar.
• Vi har frågat oss vilka som kan ses som förtryckta eller förtryckare i dagens samhälle, kan en förtryckare vara någon som tvingar på sina synsätt på ett t.ex. folk, land eller en grupp?
• Kan vi i västvärlden ses som förtryckare då vi anser att våra livsstilar och värderingar är de rätta? De som Freire såg som förtryckta kanske vi i dagens samhälle inte ser som förtryckta. (Bokens skrevs ändå under en annan tid och i en annan del av världen.)
• Vi har diskuterat att de kulturella skillnaderna kan ha en påverkan på vilka man tycker är förtryckta. Kan till exempel kvinnor som bär slöja av kulturella skäl ses som förtryckta? Är det kvinnoförtryck?
• Freire talar om att de förtryckta själv måste inse att det är förtryckta för att kunna reflektera och sedan förändra sin tillvaro.
• Är det rätt av Freire att bestämma vilka som är förtryckta? De behöver inte uppleva sig själva som förtryckta. Vad avgör vilka som är förtryckta?
• Stigmatisering av de förtryckta och internalisering av förtryckarens synsätt.
Skillnaderna mellan djur och människor. Djur är nersänkta i sin verklighet och kan inte kritiskt betrakta den.
Hjälper man en människa genom att säga att de är förtryckta? Är all förändring till godo?
• Är upplysning rätt i alla situationer?
Afrikagrupperna
Intervju Göteborgskontoret
Afrikagrupperna har inte Paulo Freires pedagogik på agendan men de har den alltid inombords. Deras vision är att få fattiga människors röst hörda och även en rättvis värld för alla. Hon sa att de inte använder Freires pedagogik som någon handbok, men:
”Det är självklart att vi vet vem han är […]”
Deras ideologi grundar sig på principen om alla människors lika värde och allas rätt att påverka sitt liv. Verksamheten utgår från en solidarisk samhällssyn och de vill genom gemensamt och ömsesidigt arbete i södra Afrika och Sverige minska fattigdom och förändra världens ojämlika resursfördelning och maktförhållanden. Enligt föreläsningen den 4/12 med Åse Eliasson Bjurström arbetade Freire med att medvetandegöra de förtryckta om deras situation. Vi kan se likheter mellan Afrikagruppernas sätt att arbeta och människosyn och Freires tankar.
Afrikagrupperna engagerar sig i frågor som demokratiutveckling, rättvisa handelsvillkor, skuldavskrivning, rätten till utbildning, jämställdhet och kampen mot hiv/aids.
I Sverige arbetar Afrikagrupperna med opinions- och lobbyarbete för att informera om det de arbetar med i södra Afrika. De uppvaktar även EU-parlamentariker, skriver debattartiklar och håller i insamling av pengar.
Förtryck diskussion bla om Mugabe
Freire
Tankarna i våran grupp angående Freire fastnade på förtryckare och förtryckta.
Vi tyckte detta var intressant att diskutera och speciellt varför de förtryckta blir förtryckare i kampen för att uppnå frihet. Förtryckta är de individer eller grupper som till exempel är missgynnade socialt, kulturellt, politiskt, ekonomiskt, rasmässigt, på grund av kön, sexuell läggning eller som på annat sätt missgynnats i sin rätt till dialog eller blivit försvagade i sin rätt att utöva rättigheter. Mänskliga relationer ska vara av dialektisk natur och ska innehålla dialoger mellan män och kvinnor, raser, i familjer, grupper och nationer. Dialogen skall vara rådande. I verkligheten har alla dialoger en tendens att bli monologer, vilket skapar relationen förtryckare – förtryckt. Vi diskuterade mycket kring till exempel Robert Mugabe och Nelson Mandela. Robert Mugabe var en av ledarna i frihetskampen mot den vita minoritetsregimen i dåvarande Rhodesia (nuvarande Zimbabwe). Som frihetshjälte var han till en början mycket populär i landet, och kunde komma till makten i samband med landets självständighet, genom huvudsakligen fria val. Därefter följde korruption i landet och svarta politiker utan jordbrukskunnande fick överta vita farmares mark. För att behålla greppet om makten har Mugabe därför tvingats utveckla en gradvis mer hårdhänt diktatorisk ledarstil. De mänskliga rättigheterna, som exempelvis yttrandefrihet kränks ständigt i dagens Zimbabwe. Detta tycker vi är ett lysande exempel på hur en förtryckt blir en förtryckare. Han identifierar sig med dem som tidigare förtryckte honom och följer man Freires resonemang gjorde han förtryckaren till sin förebild. Detta är inte ett helt ovanligt fenomen. Nelson Mandela däremot lyckades i sin kamp mot förtrycket att inte bli förtryckare. Vi tror att detta beror på att Mandela ledde folket utefter tron att alla människor har lika värde! Det spelar ingen roll om du är svart eller vit, fattig eller rik alla har samma rätt att leva i frihet med lika värde. Vi tror att skillnaden ligger i att Mugabe tog förtryckaren som modell i sin frihetskamp medan Mandela alltid stått på folkets sida.
Av: Johanna Gustavsson, Pernilla Ingvald, Sandra Larsson och Therese Lindblom
Tankarna i våran grupp angående Freire fastnade på förtryckare och förtryckta.
Vi tyckte detta var intressant att diskutera och speciellt varför de förtryckta blir förtryckare i kampen för att uppnå frihet. Förtryckta är de individer eller grupper som till exempel är missgynnade socialt, kulturellt, politiskt, ekonomiskt, rasmässigt, på grund av kön, sexuell läggning eller som på annat sätt missgynnats i sin rätt till dialog eller blivit försvagade i sin rätt att utöva rättigheter. Mänskliga relationer ska vara av dialektisk natur och ska innehålla dialoger mellan män och kvinnor, raser, i familjer, grupper och nationer. Dialogen skall vara rådande. I verkligheten har alla dialoger en tendens att bli monologer, vilket skapar relationen förtryckare – förtryckt. Vi diskuterade mycket kring till exempel Robert Mugabe och Nelson Mandela. Robert Mugabe var en av ledarna i frihetskampen mot den vita minoritetsregimen i dåvarande Rhodesia (nuvarande Zimbabwe). Som frihetshjälte var han till en början mycket populär i landet, och kunde komma till makten i samband med landets självständighet, genom huvudsakligen fria val. Därefter följde korruption i landet och svarta politiker utan jordbrukskunnande fick överta vita farmares mark. För att behålla greppet om makten har Mugabe därför tvingats utveckla en gradvis mer hårdhänt diktatorisk ledarstil. De mänskliga rättigheterna, som exempelvis yttrandefrihet kränks ständigt i dagens Zimbabwe. Detta tycker vi är ett lysande exempel på hur en förtryckt blir en förtryckare. Han identifierar sig med dem som tidigare förtryckte honom och följer man Freires resonemang gjorde han förtryckaren till sin förebild. Detta är inte ett helt ovanligt fenomen. Nelson Mandela däremot lyckades i sin kamp mot förtrycket att inte bli förtryckare. Vi tror att detta beror på att Mandela ledde folket utefter tron att alla människor har lika värde! Det spelar ingen roll om du är svart eller vit, fattig eller rik alla har samma rätt att leva i frihet med lika värde. Vi tror att skillnaden ligger i att Mugabe tog förtryckaren som modell i sin frihetskamp medan Mandela alltid stått på folkets sida.
Av: Johanna Gustavsson, Pernilla Ingvald, Sandra Larsson och Therese Lindblom
Finns det förtryck i Sverige?
Förtryck – innebörd. Kan vi använda oss utav Freires pedagogik i alla former av förtryck?
”Förtryck kan bara överlevas genom tystnad”
”Att förhindra kommunikation är att reducera människan till ett ting- och detta är en uppgift för förtryckare inte för revolutionärer. – Paulo Freire”
”Förtryck - en global utmaning Vid valet av utmaningar har regeringen konstaterat att det mest grundläggande av alla hinder är ofrihet i form av förtryck. Det handlar om avsaknad av demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna.”
Kvinnoförtryck: - ”Lesbiska är förtryckta, inte främst för att de har sex med andra kvinnor, utan för att de medvetet eller omedvetet bryter mot manssamhällets krav på hur en kvinna skall vara, se ut och leva. Dom vägrar tjäna män sexuellt, leva upp till deras skönhetsideal, ge dem känslomässig omsorg, förse dem med gratisarbete och barnpassning i hemmet, upprätthålla kärnfamiljen och lesbiska vägrar oftast att föda barn.”
MÄNS FÖRTRYCK AV KVINNOR anses vara den första formen av förtryck. Man -kvinna var den ursprungliga indelning som sedan ledde till hierarkier som svart-vit, rik-fattig och så vidare.
Min frågeställning
1. Vad har ordet förtryck för innebörd, missbrukas detta ord?
2. Vad finns det för olika förtryck?
3. Kan man använda sig av Freires problemformulerande pedagogik i alla avseenden vad gällande förtryck?
Vår värld är orättvis. Miljoner människor lever i fria demokratier medan andra tvingas
leva under förtryck och diktatur.
Förtryck: tyranni, våld, tvång. Förtryck är när en person inte är fri att tänka, känna, se och inte tillåts uttrycka några kritiska åsikter.
Freires pedagogik för förtryckta utgick ifrån de fattiga och grundar sig på en problemformulerande modell. Pedagogiken går ut på att de förtryckta skall finna medvetande om sin situation för att kunna förändra den. Freire menade på att det enbart var de förtryckta som kunde förstå den fruktansvärda innebörden av att vara förtryckande i ett samhälle. De förtryckta vet vad lidande innebär och nödvändigheten av befrielse.
För att höja sig över förtrycket måste man först lära känna dess orsaker, så att man genom ändrat handlingssätt kan skapa en ny situation, där det är möjligt att sträva efter fullständigare mänsklighet. Pedagogiken för förtryckta måste formas med, inte för de förtryckta. Denna pedagogiken gör det möjligt för de förtryckta att reflektera över förtrycket och dess orsaker, och ur denna reflektion växer det nödvändiga engagemanget i kampen för frihet fram.
Olika förtryck:
Politiska, ekonomiska, sociala och kvinnoförtryck. Frågan jag ställer mig är följande: räknas de funktionshindrade (psykiskt och fysiskt) till de förtryckta. Kan ungdomar räknas till förtryckta. Varför denna fråga? – Jo, jag anser att de är av stor vikt då man utgår från förtryck i den pedagogiken som Freire har utarbetat. Vad är det som gör att förtryck räknas som förtryck?
”Missbrukas” ordet förtryck:
Jag vill dra följande slutsats: jag tror att de finns olika grader av förtryck. Ett exempel: En kille på 13år har ett intresse för film och går mycket på bio. Han kan inte se alla filmer eftersom det är 18 årsgräns. Han anser att han är förtryckt och att han inte har något att säga till om. Han får inte heller rösta eftersom han inte är 18 år och han säger att han tackar sin far för att han kan ladda ner filmer på datorn. Räknas detta som förtryck? Kan man använda sig av Freires pedagogik?
Vad jag däremot ser som förtryck är exempelvis en del psykiskt sjuka. Jag vill här nämna min kusin som har bipolär sjukdom. Hon är sedan lång tid stabil, går på medicinering och regelbundna återbesök. När hon för ett år sedan ansökte om att få åka till Au pair till USA blev hon avvisad, pga. hennes diagnos. Anses detta vara en form av förtryck? Kan man använda Freires pedagogik?
Enligt beskrivningen av ordet förtryck så tror jag inte att dessa två exempel räknas med som förtryck. Men jag är osäker på när man kan använda ordet.
Enligt min uppfattning så är ordet förtryck någonting som är svårt att greppa. När jag hör ordet tänker jag mig först och främst på våld. Man ska kanske skilja mellan förtryck och lagar/regler?
(Jag vet inte om du Åse kommer att ha någon nytta av det som jag har skrivit. Min tanke var att föra en diskussion om detta och se vad de andra i gruppen anser räknas som förtryck! Fråga nummer två kan man använda sig av hans pedagogik i alla former av förtryck?)
Caroline Karlsson Basgrupp 6
”Förtryck kan bara överlevas genom tystnad”
”Att förhindra kommunikation är att reducera människan till ett ting- och detta är en uppgift för förtryckare inte för revolutionärer. – Paulo Freire”
”Förtryck - en global utmaning Vid valet av utmaningar har regeringen konstaterat att det mest grundläggande av alla hinder är ofrihet i form av förtryck. Det handlar om avsaknad av demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna.”
Kvinnoförtryck: - ”Lesbiska är förtryckta, inte främst för att de har sex med andra kvinnor, utan för att de medvetet eller omedvetet bryter mot manssamhällets krav på hur en kvinna skall vara, se ut och leva. Dom vägrar tjäna män sexuellt, leva upp till deras skönhetsideal, ge dem känslomässig omsorg, förse dem med gratisarbete och barnpassning i hemmet, upprätthålla kärnfamiljen och lesbiska vägrar oftast att föda barn.”
MÄNS FÖRTRYCK AV KVINNOR anses vara den första formen av förtryck. Man -kvinna var den ursprungliga indelning som sedan ledde till hierarkier som svart-vit, rik-fattig och så vidare.
Min frågeställning
1. Vad har ordet förtryck för innebörd, missbrukas detta ord?
2. Vad finns det för olika förtryck?
3. Kan man använda sig av Freires problemformulerande pedagogik i alla avseenden vad gällande förtryck?
Vår värld är orättvis. Miljoner människor lever i fria demokratier medan andra tvingas
leva under förtryck och diktatur.
Förtryck: tyranni, våld, tvång. Förtryck är när en person inte är fri att tänka, känna, se och inte tillåts uttrycka några kritiska åsikter.
Freires pedagogik för förtryckta utgick ifrån de fattiga och grundar sig på en problemformulerande modell. Pedagogiken går ut på att de förtryckta skall finna medvetande om sin situation för att kunna förändra den. Freire menade på att det enbart var de förtryckta som kunde förstå den fruktansvärda innebörden av att vara förtryckande i ett samhälle. De förtryckta vet vad lidande innebär och nödvändigheten av befrielse.
För att höja sig över förtrycket måste man först lära känna dess orsaker, så att man genom ändrat handlingssätt kan skapa en ny situation, där det är möjligt att sträva efter fullständigare mänsklighet. Pedagogiken för förtryckta måste formas med, inte för de förtryckta. Denna pedagogiken gör det möjligt för de förtryckta att reflektera över förtrycket och dess orsaker, och ur denna reflektion växer det nödvändiga engagemanget i kampen för frihet fram.
Olika förtryck:
Politiska, ekonomiska, sociala och kvinnoförtryck. Frågan jag ställer mig är följande: räknas de funktionshindrade (psykiskt och fysiskt) till de förtryckta. Kan ungdomar räknas till förtryckta. Varför denna fråga? – Jo, jag anser att de är av stor vikt då man utgår från förtryck i den pedagogiken som Freire har utarbetat. Vad är det som gör att förtryck räknas som förtryck?
”Missbrukas” ordet förtryck:
Jag vill dra följande slutsats: jag tror att de finns olika grader av förtryck. Ett exempel: En kille på 13år har ett intresse för film och går mycket på bio. Han kan inte se alla filmer eftersom det är 18 årsgräns. Han anser att han är förtryckt och att han inte har något att säga till om. Han får inte heller rösta eftersom han inte är 18 år och han säger att han tackar sin far för att han kan ladda ner filmer på datorn. Räknas detta som förtryck? Kan man använda sig av Freires pedagogik?
Vad jag däremot ser som förtryck är exempelvis en del psykiskt sjuka. Jag vill här nämna min kusin som har bipolär sjukdom. Hon är sedan lång tid stabil, går på medicinering och regelbundna återbesök. När hon för ett år sedan ansökte om att få åka till Au pair till USA blev hon avvisad, pga. hennes diagnos. Anses detta vara en form av förtryck? Kan man använda Freires pedagogik?
Enligt beskrivningen av ordet förtryck så tror jag inte att dessa två exempel räknas med som förtryck. Men jag är osäker på när man kan använda ordet.
Enligt min uppfattning så är ordet förtryck någonting som är svårt att greppa. När jag hör ordet tänker jag mig först och främst på våld. Man ska kanske skilja mellan förtryck och lagar/regler?
(Jag vet inte om du Åse kommer att ha någon nytta av det som jag har skrivit. Min tanke var att föra en diskussion om detta och se vad de andra i gruppen anser räknas som förtryck! Fråga nummer två kan man använda sig av hans pedagogik i alla former av förtryck?)
Caroline Karlsson Basgrupp 6
Subscribe to:
Posts (Atom)