Freire spaning i Sverige om förtryck

ARBETE OM FREIRE AV BASGRUPP 12
Vi har tagit kontakt med Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Socialkontoret, Centrumgården (fritidsgård för ungdomar) samt beteendevetare Mia Gunnhagen i Västervik. Mia har hört talas om Freire, men endast flyktigt. Resterande organisationer visste knappt vem han var. Även på Socialkontoret i Vetlanda fick vi liknande svar: de visste vem Freire var men hade svårt att uttrycka hur Freires pedagogik yttrade sig i praxis. Våra tankar efter samtalen är att många organisationer kanske inte känner till honom men omedvetet arbetar efter hans metoder.
Centrala element i Freires pedagogik är hans syn på undervisning/inlärning. Läraren och eleven växer tillsammans genom dialog mellan varandra och han ställer sig kritisk till bankmetoden där eleven är banken, läraren sätter in. Vi tycker att Freires syn kan ses i svenska skolor idag. Genom egen erfarenhet tycker vi att eleverna uppmuntras mer och mer till att kritisera och ifrågasätta lärarens information.
Freires skriver: för att ta sig ur förtrycket och få frihet måste man bli medveten om förtrycket och sedan vända sig mot det. Det kan man bara göra genom praxis (Freire, 1970,Pedagogik för förtryckta; s 47). Han nämner också att samhället skapar de förtryckta. Genom att de förtryckta matas med att de inte duger till någonting återspeglas deras självbild genom förtryckarens ögon (Freire 1975, s 60).
Vi i gruppen började diskutera vår definition av förtryck och kom fram till att det kan vara olika från person till person. Vi konstaterade att en person som jag ser som förtryckt behöver inte uppleva sig själv som det. Vem bestämmer när någon är förtryckt? Ett exempel som det bl a debatteras om i media är användning av slöja eller inte. Vi anser att bara för att man bär en slöja behöver det inte betyda att man är förtryckt utan det kan lika väl vara något man bestämmer själv. Det kan vara lätt att bilda sig en uppfattning att dessa kvinnor är förtryckta utan att ha kunskap om varför de bär den. Många av de som bär slöjorna kanske inte har något val medan andra har fått chansen att välja själva. Bidrar då samhället till att känslan av förtryckthet skapas hos dessa kvinnor som frivilligt bär slöja?
Vi kom även att tänka på föreläsningen 2008-12-03 av Vintergatan i Alingsås (utvecklingscenter för ungdomar 17-20 år). Deras metod bygger på dialog och att individen blir till i möten med andra. Freire skriver ”-Befrielse kan lyckas endast med folket, aldrig för folket”. Här kan vi se en koppling till hur Vintergatan arbetar med ungdomarna och inte för ungdomarna. Ungdomarna är delaktiga i förändringen av sina liv och får ta eget ansvar.