Om Freires pedagogik

Frigörande pedagogiken syftar till att människor ska frigöra sig från politiskt, ekonomiskt, socialt, andligt och pedagogiskt förtryck av olika slag, till ett ansvarsfyllt och skapande liv, där alla människors resurser tas tillvara.
Enligt Freire låg vägen till befrielse i dialogen mellan människor. Han ville engagera maktlösa/fatiga grupper i en process av ökad medvetenhet, så att de skulle kunna komma över sitt ekonomiska, kulturella, intellektuella och känslomässiga förtryck och utmana beroende och maktlöshet. Freire ansåg att dessa människor borde ses som subjekt, dvs som människor med frihet att agera.
Freire ansåg att varje människa – hur okunnig och nedsjunken i passivitet hon än är – är i stånd att betrakta sin värld kritiskt, i dialog med andra. När hon förses med lämpliga verktyg för ett sådant möte, kan hon bli medveten om sin personliga och sociala verklighet samt mottsättningarna i den och bli medveten om sin egen uppfattning av denna och kritiskt handskas med den.
Han förespråkade den problemformulerade pedagogiken som går ut på att medvetandegöra. Inlärning innebär då inte att ”förtära” främmande kunskap utan att uppfatta sin egen livssituation som problem och att lösa detta problem i reflektion och handling. Att undervisa är inte att programmera utan att problematisera, inte ge svar utan kasta fram frågor.
Enligt honom är grundförutsättningen för varje verklig befrielse förtroende för folket och dess möjligheter att helt och fullt bestämma sitt eget öde, att i skapande handling förändra förhållandena.
Hans pedagogik vilar på tre ben – det marxistiska, det religiösa och det existentialistiska.
Varför fortsätter människor att leva i situationer som de själva bedömer som meningslösa? Enligt Freire beror det på att de som förtrycker finns som en sinnebild inne i de förtryckta, som en förmaning att de förtryckta inte kan och inte har förmåga. De förtryckta har internaliserat förtryckarens normer och accepterar dem som sina egna. Så länge de förtryckta fortsätter att vara omedvetna om anledningen till varför de är det så accepterar de att fortsatt bli exploaterade. I detta finns hos de förtryckta också en rädsla för frihet och det ansvar som friheten innebär.

Marina Hasselgren