Karlstadmodellen

Karlstadmodellen är namnet på en modell till språkträning som varit i ständig utveckling sedan slutet av 1970-talet under ledning av professor Iréne Johansson. Modellen har utvecklats i samarbete mellan föräldrar, personal och forskare. Språkträning enligt Karlstadmodellen syftar i första hand till att förebygga språkliga handikapp och att verka för ett rimligt gott liv för individen. Vägen till detta mål går genom utveckling av kunskaper, metodik, material och samarbetsformer.
En grundtanke i Karlstadmodellen är att språket är demokratins förutsättning. Men demokratin ställer vissa krav på sina deltagare och ett av de mest grundläggande kraven är att kunna påverka och låta sig påverkas av andra. Detta kräver en förmåga att kommunicera och hantera information på samma sätt som de flesta andra. Människans språk blir med detta synsätt både demokratins förutsättning och dess inträdesbiljett. För demokratins skull vore det en självklarhet att den som har en språkstörning, talstörning eller kommunikationsstörning erbjuds det språkstöd och den språkträning som just han eller hon behöver.
Jag kopplar ovanstående till Freires tankar om vikten av att kunna läsa det skrivna ordet och även till en annan huvudtank i Freires pedagogik som utgår ifrån dialogen: ”Genom samtal med andra frigörs vi från bundenheten till våra egna intryck av omvärlden”. Jmf. Buber
Om Karlstadmodellen konkret är inspirerad av Freires tankar vågar jag inte svara på men i en bilaga till rapporten Projektet ”Barn med Cochlea Implantat (CI); Utvikling av en modell for språkstimulering og språkutvikling”, nämns Freires frigörande pedagogik och man skriver om makt som jag förknippar med Freires tankar:
-”Att utöva makt kräver legitimitet dvs att andra accepterar förhållandet. Vem som har
legitimitet att utöva makt i en viss situation bestäms ofta av traditioner, myter och vanor. Det
går inte att ge någon makt, däremot kan man underlätta för människor att ta makt och utöva
makt. För att ta sig makt behöver man kunskap, vilja och mod.” http://www.karlstadmodellen.se/bilaga%202.pdf)

Freire har också en stark tro att människorna själva kan klara av en situation som de hamnar i. Jag kopplar Freires tankar till begreppet empowerment, att ta sig makten att påverka sin egen livssituation - makt, kontroll och självtillit. Om jag förstår Freire rätt så ska det ske i kollektivet.

För att makten ska kunna utmanas måste den göras tydlig, det krävs en insikt om att makt existerar (Meeuwisse, Sunesson & Swärd) Freire menar att om man kan läsa det skrivna ordet så ges människan en möjlighet att omdefiniera sin egen värld utifrån sina egna förutsättningar och sin upplevda verklighet. Detta medför ett kritiskt förhållningssätt till de rådande samhällsstrukturer och de definitioner som de rymmer.

Jag vet inte hur många verkligt Freireinspirerade verksamheter det finns i Sverige. Tankegångar och arbetssätt kan i många fall säkert kopplas till Freire men där själva helheten inte är Freirepedagogik. På min dotters dagis eller förskola som det nu heter arbetar man väldigt mycket med ord och det skrivna ordet. Barnen har en låda med ord som efter hand fylls på med ord. De första orden barnen får i sin låda förknippas med just det närmaste runt barnet. Det är barnets namn, mamma och pappa. Sedan blir det kanske mormor, morfar, farfar, farmor och sedan cykel eller pulka osv. De har även egna skrivböcker som det får sitta och skriva i eller försöka att skriva i. De får alltid berätta om vad teckningar och andra verk föreställer med ord.
Freires pedagogik har sin bakgrund i vilken kontext han befann sig i då. Det huvudsakliga målet var göra de förtryckta och fattiga illitterata/oskolade i Brasiliens slumområden socialt och politiskt medvetna, han ville att förändra de förtryckta från passiva objekt till att bli medvetna subjekt. Freires pedagogik kan ses som radikal och syftade i förlängningen till att de förtryckta skulle återta kontrollen och makten över deras egna liv. Genom denna process skulle därmed en förändring av samhället ske. Hela denna samhällsomstrukturering skulle ledas av folket själva. Freire såg faror i att hans pedagogik tillämpades i mängder av olika sammanhang. Han tyckte sig se att grundtankarna missuppfattades och att innehållet som var ämnat att verka i revolutionens tjänst gjordes om så att de skulle passa i en rad olika sammanhang. Därmed blir det inte vad Freire egentligen hade för avsikt med sina tankar. Att i fel kontextanvända sig av hans pedagogik kunde istället göra mer skada än nytta (Freire 1974) Detta tycker jag är viktigt att ha i åtanke när man talar om Freires pedagogik.








Litteratur:
Freire, P. (1974). Kulturell kamp för frihet. Stockholm: Gummessons.

Freire, Paulo (2000). Pedagogy of the oppressed. 30th anniversary ed.. New York:

Meeuwisse, Anna, Sunesson, Sune & Swärd, Hans (2006). Socialt arbete : en grundbok. 2.
rev och utökad. Stockholm: Natur och kultur.

www.karlstadmodellen.se