Freire anser att all undervisning förmedlar en bestämd människosyn. Den finns i de värderingar, som medvetet eller omedvetet, förmedlas i all undervisning. Den styr lärarens sätt att tänka och därmed dennes förhållningssätt som påverkar vad läraren sedan gör tillsammans med eleverna. Han menar att både lärare och elever har kunskaper, som de borde dela med varandra för att växa och få tillgång till ännu mera kunskap. Eleven skapar på så vis sig sin egen kunskap genom att reflektera över sin situation och genom att försöka förändra den. Lärarens uppgift är att ställa frågor om elevens situation, som han/hon upplever den. Genom frigörande pedagogik kan individen vinna medvetenhet, som leder till kritisk reflektion och handling. Om inte utrymme för egen medvetenhet ges menar Freire att eleven (den förtryckta) har gjort lärarens (förtryckarens) syn till sin egen, ”de förtrycktas tysta likgiltighet”. Genom dialogen och den språkliga förmågan skapar eleven ett aktivt förhållningssätt till verkligheten. Freire menar att när vi kan benämna världen kan vi också förändra världen.
Freire var tydligt präglad av ett samhälle i diktatur och förtryck. Han ville genom sin frigörande pedagogik få människor att kritiskt granska sin situation, och genom medvetenhet och kunskap ge dem verktyg att förändra världen. I vårt demokratiska Sverige har vi blivit skonade detta förtryck och därför inte behövt ifrågasätta pedagogiken i samma utsträckning som i Sydamerika. Men visst håller vi med, och är överens om hans principer.
Vi har ställt oss frågan, kan undervisning vara helt neutral? I gruppen är vi överens om att i Sverige finns yttre ramar vilket innefattar läroplan, betygsystem och människosyn som styr vår undervisning. Däremot borde flexibiliteten och dialogen mellan lärare och elever inom ramarna vara större, t.ex. valmöjlighet av läromedel, inlärningssätt och få möjlighet till djupdykning inom enskilda intresseväckande områden. Vi tror att det är nödvändigt att en yttre ram existerar, då ett barn kan ha svårt att veta vilken kunskap som är viktiga att ha med sig, som grundläggande medmänskliga värderingar men också olika ämneskunskaper. Vad som är viktigt är som Freire säger att utrymme för egen reflektion, granskning och kritik ges.
”Att undervisa är inte att programmera utan att problematisera, inte att ge svar på frågor utan att kasta fram frågor, inte att överföra uppfostraren till eleven utan att provocera eleven till självbestämning…” (Freire)
/SOP 08, Grupp 1
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Hej!
ReplyDeleteVar kommer ciatet i slutet från?
*citatet
ReplyDeleteFreire, Paulo. Pedagogik för förtryckta Gummessons Boktryckeri AB, 1973 s. 15
ReplyDeleteJag tyckte att mycket i boken Pedagigik För Förtryckta var intressant. Någonting som jag fastnade för var det Freire nämnde om att man, för att kunna lära ut och bli lärd, så krävs det en dialog. Det tror jag kan vara viktigt att ha i åtanke i en framtida yrkesroll.
ReplyDeleteTvå andra saker som jag fann intressanta i boken var även hur man, för att kunna hjälpa människor, inte kan komma med en bestämd plan på hur allting ska ske, utan att man måste tala med människor och tillsammans med dem komma fram till en lösning då vi har olika uppfattningar om världen beroende på vart vi befinner oss. (I världen, samhället, etc.)
Även det som han skrev om hur förtryckarna uppfattar de människor som de själva förtrycker ledde till mycket eftertanke. Att förtryckarna inte kan se de som inte har samma värderingar och liv som de själva som mycket mer än ting eller boskap gjorde intryck på mig.
Fast jag har ändå svårt att förstå hur en människa kan se in i en annan människas ögon och ändå inte förstå att de båda är tänkande, kännande, verkliga människor.
Att de båda egentligen är en och samma.
//Annelie Forslind
Ex på företag i freires anda ? Ideella föreningen?
ReplyDelete